Annons:
Etikettshamanism
Läst 804 ggr
Loris M
2016-05-22 13:01

Varför shamanism?

Av den här tråden framgår att vi har många personer på sajten som definierar sig själva som shamaner och jag undrar varför valde du just den shamanska vägen? Vad är det inom shamanismen som tilltalar dig? Hur fick du kunskap om och kännedom om shamanismen?

  • Redigerat 2021-01-16 20:39 av Magi-cat
Annons:
Mandra
2016-05-23 06:40
#1

I mitt fall skulle jag säga att jag inte valde shamanismen - den valde mig.
Jag hade kraftdjur redan i koltåldern(2 år-åldern) och pratade lite senare bl.a. med berg. Sen försvann det hela ett tag tills jag på 70-talet stötte på Castanedas böcker och blev intresserad av det. Men jag såg då ingen möjlighet att utöva den typen av shamanism (om man nu kan kalla det för shamanism), så istället studerade och utövade jag under många år andra typer av andlighet.
1986 skickade "andevärlden" mig en hund (en i fysisk kropp alltså) som blev min första shamanska lärare (fast jag inte förstod vad han höll på med så länge han levde). Han gick bort 1989 (han var 8 år när jag fick honom).
1991 började jag praktisera Eldens Läras olika självutvecklingstekniker - vilka har en förmåga att leda en person till hennes "sanna jag", dvs till det hon är ämnad att bli/vara - vilket det också gjorde.
Jag hade 1990 blivit svårt sjuk och var döende - Eldens Lära hjälpte mig också att överleva under ett år.
1992 var jag på biblioteket och letade efter något bra att läsa (jag orkade inte mkt annat mer än att läsa och se på TV). (Jag var sjukskriven på heltid.)
Helt plötsligt föll en bok ut ur sin hylla och rakt på mig. Boken var Michael Harners Shamanens väg. Jag började läsa den så fort jag kom hem. Beställde ett trumband (fanns inga cd på den tiden) och gjorde min första trumresa. Sen var jag fast.
Sen använde jag mig sedan av de shamanska teknikerna för att bli frisk igen.
(Min hund kom tillbaks -93, i Den andra världen och har sedan dess fungerat som en av mina hjälpandar).
Så man kan väl säga att jag haft en shamansk kallelse nästan i klassisk tappning. 

För övrigt så går det inte att bli shaman utan hjälpandarnas samtycke. Man kan inte bara välja själv och säga: Nu vill jag bli shaman. Om inte hjälpandarna godkänner en så kommer man ingen vart alls. :)

[NeferNefer]
2016-05-23 07:17
#2

Jag säger som Mandra. Jag valde inte shamanismen, den valde mig. Även jag var nära att dö. Berättar inte mer här och nu, kanske någon annan gång om jag då anser det vara meningsfullt.

Jag tror inte att shamanismen nödvändigtvis följer släkten utan att shamaners själar ofta(st) väljer att återfödas som shamaner, men jag kan ändå säga att jag på senare tid har fått reda på (genom släktforskning) att jag har shamaner i anorna. Efter det har jag fått en djupare förståelse för en del av mina upplevelser. Men för mig hade det inte spelat någon egentlig roll om jag inte hade haft de anorna, eller jag aldrig hade fått reda på det. Det jag har varit med om och lärt mig är lika sant ändå.

Mandra
2016-05-23 08:25
#3

Jag har inte, än så länge, hittat några shamaner i mina släktled. Däremot har jag hittat väldigt många som haft anlag för att bli det - men inte hittat rätt i sitt Öde.
Enligt Eldens Lära så är man extra lämplig för att bli t ex shaman om man är född i något som heter Osynlighetens År. Vilket jag är då. Osynlighetens År ger praktiskt andliga färdigheter. Personer födda i detta År har lixom alltid ena foten i Den andra världen och har förmåga att framkalla "under" (om vi nu ska kalla det så).
T ex så heter det:
"Väsendena för in mig i tystnadens värld,
här är jag lagen för sakerna.
Här är jag osynlig."
(Vilket betyder samma sak som det jag sa ovan).

Vad jag funnit är följande. Släktingar till mig som är födda i detta år:
Mormor
Far (och styvfar)
Jag
Min yngsta son
Mitt äldsta barnbarn

Så, kan man med Eldens Läras hjälp se att denna "talang" följer med i många släktled (om man har tur). Ingen av de andra hittade dock sin förmåga fullt ut (av den äldre generationen).
Min mormor var dock spiritist och min styvfar blev på äldre dagar buddist.
Av de här personerna är det mitt barnbarn som har störst talanger och han var förut väldigt intresserad. Just nu har han väl tagit en paus (han är 14 och har annat för sig…hihi).

Loris M
2016-05-30 19:36
#4

Så spännande att läsa era berättelser. Tack! 🌺

Denna kommentar har tagits bort.
[NeferNefer]
2018-09-20 07:58
#6

❤️👍

Annons:
[Dharma]2
2018-09-20 08:18
#7

Jag säger som dom andra att shamanismen valde mig men idag är jag inte så förtjust i att använda ordet shaman det känns lite som en etikett med tanke på att det inrymmer så ofattbart mycket . Använder dock mig av ordet om nån frågar för annars blir det en enda ordsallad som ska förklara vad det är jag ägnar mig åt.

Har vetat det här så långt ner i barndomen jag kan minnas men som barn sätter man inte ord på men mitt sätt att leva visade redan då att shamanism är min väg att gå.

Jag har bråkat många gånger och sagt nu skiter jag i det här men man slipper inte undan tvärtom följer man inte den utstakade vägen så blir det inte bra och obalanser infinner sig snabbt och allt man gör och säger blir så vansinnes fel.

Det förekommer då och då att jag sätter mig på tvären och ska minsann inte men då jagar Wolf mig snabbt med blåslampan och bara senast igår sa jag nu skiter jag i det här men snabbt är han där och sätter käppar i hjulen som visar mig vägen rätt igen.

Missförstå mig inte jag älskar den shamanska vägen på alla plan och vill egentligen inte vara utan för då skulle hela min ande  dö men ibland är den jobbig och man får uppgifter som blir för tunga och det är dom gångerna som jag bara vill fly men när allt kommer omkring är den hela mitt jag så man kliver aldrig av men protesterar gör jag mellan varven och lär göra igen men överger den gör jag inte när allt kommer omkring.

Upp till toppen
Annons: