Andliga frågor

Varför tror ni som ni gör?

2014-11-01 19:34 #0 av: [Sol69]

Fick en liten funderare när jag läste ett inlägg på en annan sajt.. Vad är det som gör att ni tror som ni tror. FunderarVarför har ni valt att tro på det andliga på det sättet som ni gör och den inriktningen som ni valt.. FunderarVad är det som gör att det känns rätt för er Skrattar

Snurrigt undrar om någon förstår vad jag menar Tyst

För min del så lockar inte den kristna tron mycket. Utan den känns på något sätt för strikt och stel för min del. Utan indianernas syn på livet och universum känns mera rätt för min del. Hjärta

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2014-11-01 19:51 #1 av: Tjeja

Bra fråga! Jag har svaret glasklart för mig för min del men har inte ord att sätta på det istället däremot.

För själv "tror" jag liksom inte bara utan jag bara "tror" det som känns självklart naturligt och sant liksom... det jag upplever som att "så här är det" liksom.

Ungefär lika självklart för mig personligen som de flesta kanske upplever sig som självklart man eller kvinna.. något man normalt inte ifrågasätter förrens man möter något annat som får en att fundera.

Bara det att jag har träffat på så mycket som fått mig att fundera igenom vad jag tror på och ifrågasätta all min tro tidigare i detta livet.. och det har liksom mognat i någon sorts andlighet som för mig idag känns helt självklar. Dock utan att jag har svar på alla frågor osv. Det behöver jag inte ha jag är nöjd ändå med att "varandet är" på något vis.. svårt att förklara i ord som sagt.

Jag har dock ingen inriktning inom schamanism eller Druid egentligen utan det är bara en liten naturlig del i allt annat andligt som känns naturligt (bara inta alltid vetenskapligt mätbart..ännu.. men dock ändå lika naturligt ändå). :)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-01 19:56 #2 av: Cahira

Jag har varit inställd på samma hela livet. Jag visste vad jag såg och kände och alla andra religioner passade mig inte så jag kände mig som en outcast. 

När jag snubblade över indiansk tro så klickade det för mig. Jag har alltid följt min egna väg och att jag råkade hitta en väg andra vandrat innan mig som jag inte visste om kändes bara som en bekräftelse att jag inte är helt komplett galen och att jag inte var ensam. 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2014-11-02 11:27 #3 av: [NeferNefer]

Jag tror inte. Baserat på det jag har upplevt och lärt mig på olika sätt, så vet jag.

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2014-11-03 13:06 #4 av: [Vandringen Med Wolf]

Tror jag får kopiera Nefers text Skrattar

Samma här jag tror inte jag vet,är så övertygad genom livet att jag vore dum om jag bara tror när jag verkligen vet Cool

Anmäl
2014-11-03 18:19 #5 av: Älvan

Jag tror och bryr mig inte om ifall jag vet. Jag bryr mig inte ett smack om vad andra tycker om min livsåskådning, men är mycket intresserad av vad andra tror och varför liksom trådstartaren.

Det jag tror omformas hela tiden och står inte still. Påverkas av mina erfarenheter, min inre röst och allt möjligt. Jag finner det ointressant om jag tror "rätt eller fel" för det finns inget sånt.

Jag har bla Jesus som guide och kärleksbudskapet och skapelseberättelsen räcker nästan för att täcka allting. Allt är ett, allt finns inom mig, allt är nu (finns inget då eller sen), vi är Gud och kan skapa som han ur ordet. (Skapelseberättelsen är för mig en allegori).Himlen liksom helvetet (skuggan) finns inom oss. Alla religioner, new age och tom ateism beskriver för mig olika aspekter av Gud. Ingen beskriver Gud fullt ut. Gud är Gud. Utanför mänsklig förmåga att kunna beskriva. Vi kan ana Gud.

Detta är vad jag tror. Jag är öppen för en annan världsbild, men nu fungerar detta. :) Kan säga att vetenskap, religion, filosofi, psykologi, andar, guider, änglar, mediala upplevelser, inre röst, mina barn, lärare av alla slag ligger till grund för min tro.

Anmäl
2014-11-22 15:07 #6 av: svartaugglan

Jag instämmer i det där att känna att man vet. Att jag drogs åt shamanismhållet beror på att jag läste boken "Sejd, en vägledning i nordisk shamanism" när jag var typ tjugo. Jag kände i mitt hjärta att det här var för mig och så har det varit sedan dess.

Ang religion. Jag försökte närma mig Svenska Kyrkan för några år sedan och blev så besviken. Det kändes ungefär som att få en Big Mac serverad på en svindyr lyxkrog. Har inget emot att andra lutar sig mot religioner, men det var inte för mig.

Anmäl
2014-11-22 17:33 #7 av: Aleya

För jag har aldrig trott något annat. Ingen har suttit och sagt hur jag ska tro. Utan min tro är baserat på det jag upplevt sedan jag var barn.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2014-11-22 17:38 #8 av: [Vandringen Med Wolf]

# 6 Är det möjligen Jörgen Erikssons bok du menar ? för han har skrivit mycket bra och en del böcker har jag läst men inte andra.

Som dig var jag för herrans många år sedan inne på kyrkan men det skrek så fel inom mig och ändå hann jag med att studera teologi samt vara aktiv i min ungdom men slet mig snart därifrån i takt med att jag fick tag på boken Shamanens väg på tidiga 90-talet och jag blev fast kan jag lova även om just den boken skriver om  Core Shamansim och jag fann Navajos väg att följa väldigt snabbt.

På den vägen blev det i alla fall och besvikelserna är många även från min tid inom kyrkans väggar.Som dig  har jag inget emot om nån lutar sig mot olika religioner vilken Shamanismen  inte gör utan är en livsfilosofi men viktigast av allt är ju att man hittar hem och där ska man landa och känna att nu är man verkligen på rätt väg mot ljuset oavsett vilken väg man tarHjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.