Tanken är ju att vi ska ta lärdom av allt och på andra sidan får vi inte dom erfarenheter som livet har att erbjuda såsom smärta eller sjukdom.

Ska vi exempelvis guida någon under dennes liv som andlig guide behöver vi känna igen livet för att kunna ha förståelsen för den vi guidar utan känslan och upplevelsen blir det väldigt svårt att som andlig guide sätta sig in i en persons vardag och allt den möter på livets väg.

Vi växer ju med både med och motgång,anden växer av allt.Tar vi som exempel när jag var utbränd så kunde jag då aldrig tro att jag skulle gå starkare ur men det gjorde jag.Tar vi medgången så växer vi även av den,som att resa eller göra annat som upplyfter hela vår egen ande som i sin tur växer och mår bra.

Det är inte bara motgångarna som vi växer av utan även sånt som både glädjer eller om vi gör nåt bra för andra och djuren.Ta hand om en hemlös hund eller katt exempelvis det mår både vi och djuret bra av och båda växer vi hela tiden i anden både av dom stora och dom små händelserna i våra liv.

Många har svårt att se att motgång stärker vilket även jag hade och jag slog bakut så fort nån sa till mig att vänta ska du se du går starkare ur än du gick i och dom fick alldeles rätt så där har vi en av dom djupare meningarna att anden blir starkare av allt och får mer kunskap vilket vi i vår tur har stor nytta av om vi väljer att bli en andlig guide något jag aldrig väljer igen kan jag lova för fy dom har det slitsamt många gånger så en gång räcker för mig.

Satt faktiskt och funderade på livsplanen för några kvällar sedan och så fick jag se denna tråden nu, det måste vara ett bra sammanträffande!

Vad jag funderade på är vad för sorts livsplan har jag lagt upp för mitt existerande? Ingen vet väl vad de valde för livsplan som själ men när inte det existerande man har nu känns bra, så måste ju man ha valt fel väg i detta liv, eller?
Svårt att förklara men hur skall jag hitta rätt väg?

Har försökt att hitta olika vägar och olika projekt för att kunna komma vidare och utveckla mig både som kvinna, människa, medperson mm
Känner att vad jag än gör så förr eller senare så händer det något som jag uppfattar som att "här har jag inte mer att hämta", den känslan kommer antingen jag vill sluta med "saken" eller inte.
Det är oftast inte jag själv som avslutar "saken" utan det är andra människors agerande som gör att jag blir drabbad i 3:dje hand!
Som t.ex. att folk flyttar hastigt, kurser som aldrig kommer igång eller flyttas till något ställe dit jag inte har möjlighet att ta mig eller saker som lovas att det skall ordnas och så om de ordnas så är det försent för att jag skall ha någon nytta av det etc.

Förstår ju att det måste vara universums sätt att tala om för mig att detta är fel väg men varför kan de då inte visa vilken väg jag skall gå!
Det känns ju bara som att jag kastar bort mitt liv genom att bara snurra runt i olika riktningar utan att komma på vilken väg jag skall gå!

#2 Har aldrig tänkt så på saker som inte blivit av 😕 och ja, varför kan de inte visa vägen? Ibland skulle jag vilja ha GPS eller iaf en karta av något slag.