Själsfränder är dom vi möter i jordiska livet och tillhör även vår själsgrupp.En grupp som består av cirka 8-14 på andra sidan,dessa väljer att inkarnera men bara hälften av gruppen samtidigt medan resten stannar kvar och inväntar sin inkarnation.

En del ur den gruppen kan bli en guide men inte huvudguide.Tvillingsjälen/tvillingflamman där finns endast två även om man föds som trilling så kan du aldrig bli tre tvillingsjälar/flammor.

Flammor blir gärna vår huvudguide,oftast sker det så eftersom flamman ytterst ytterst sällan inkarnerar samtidigt.Möter man flamman i fysisk form kan det blir jobbigt för båda av många olika orsaker bla för man är så ofantligt lika men även att den ena behövs i andevärlden som huvudguide för att kunna bistå sin andra hälft här på jorden.

Människan misstar sig ofta på att tro det är flamman dom mött i jordisk form när det egentligen handlar om en ur själsgruppen.Inkarnerar flammor samtidigt gör den ena ett väldigt kort liv för blir flammor separerade leder det till kaos på många plan i deras jordiska liv eftersom flammor inte kan klara sig utan varandra.

Några väljer att göra så och då blir det ofta en så pass ung död som redan vid födsel eller väldigt unga år.Den ena väljer då att gå tillbaka hem igen för att kunna stötta den flamman som innan inkarnation valt in att stanna kvar för ett längre liv.

Sen har vi utomjordiska formen och där kan den som är i icke jordisk form bistå på ett helt annat plan fast den valde sin inkarnation som utomjordisk.Då har man kontakten precis som med en ande oavsett vilken galax den själen väljer att bo.

Inte alla tillhör en själsgrupp som inkarnerat i människoform en del väljer djuren som sin själsgrupp vilket Wolf och jag gjort.Det hänger mycket ihop med hur man väljer sina liv om man skaffar barn,hustru eller make och inget av det har Wolf och jag haft med i våra liv men vi har omgett oss för evigt med djuren.

Själsgruppen kommer ofta i formen av barn,maka,make,djuren eller en partner men kan även finnas som enormt god vän i ens liv.

Vi valde att inte skaffa familj eller gifta oss och omger oss med våra djur både här och på andra sidan.Just nu befinner sig fyra katter hos mig som är ur våran själsgrupp medan resten är på andra sidan med Wolf.

Inkarnerar tvillingflammor/själar samtidigt i jordisk form blir det en avsaknad utan dess like efter den andre och möts man mot förmodan där man inleder ett förhållande råder det ofta kaos för man är så ofattbart lika och kanske inte har upplysning om hur flammor fungerar då kan det blir bråk och man går separata vägar vilket gör illa båda flammorna eftersom vi har så starka band.Vi kan aldrig ha dessa starka band med någon annan en endast tvillingflamman.

När nån säger till mig jag har mött min tvillingsjäl så vet jag direkt att det är en ur dennes själsgrupp och även om banden är starka med själsfränder kan dom aldrig mäta sig med dom band som flammorna har för det kan man med ord inte beskriva utan ska upplevas för man ska förstå vidden av vilken enorm kärlek det är mellan dessa två.

Många möter den andliga eller galaktiska flamman i dag och vi håller på med en bok om dessa grupper,det är ett stort invecklat ämne som inte ryms i ett enda inlägg här.

Den tar upp hur det är och fungerar som en sån sak att släppa in sin andliga flamma är ett enormt ansvar.Man kan exempelvis inte ångra sig och be flamman dra sig tillbaka för man sårar aldrig sin andra hälft för det kan få såna konsekvenser som gör så ofantligt ont i den själen även i den som är jordiskt inkarnerad känner den andres smärta.Har man bjudit in tar man både ansvar och visar fullaste respekten för sin andra hälft.

Man ska även vara medveten om att bjuder man in får man en ande med sig som känns lika fysisk som en jordisk människa för dom både hörs,syns,rör och flyttar på saker mitt framför näsan på oss och är väldigt fysiska med oss så vi känner dom dygnet runt.Har man minsta rädsla för en ande då ska man helt enkelt låta bli för en tvillingflamma som från andra sidan träder in i ens liv blir oerhört påtaglig och ställer krav precis som en fysisk person gör.Vi känner hur dom rör vid oss,håller om och kramas.Hur dom lägger sig intill oss när vi ska sova,ger pussar och är väldigt påtagliga på vår fysiska kropp dygnets alla timmar så minsta rädsla för sånt från en ande avråder jag att låta bli att släppa in flamman i sitt liv.

Jag har ju levt med min andliga flamma så långt ner i min barndom jag bara kan minnas,han har alltid vart en naturlig del och jag har inget annat att jämföra med.Jag ser och hör honom som vilken fysisk person som helst och vill man bjuda in ska man vara väldigt medveten om att dom tar en enormt stor plats och man sviker aldrig en flamma som en gång fått fullt tillträde till våra jordiska liv och det måste man vara medveten om innan man bjuder in vilka konsekvenser det får för den andra själen men även oss.

Som sagt ett invecklat ämne jag ägnat många år åt och hoppas boken om tvillingflammorna inom ett par år ska vara klar men det är så mycket att skriva om i detta ämnet om man vill få med alla detaljer och svar så den kommer att ta sin tid.

Kort sagt det medför ansvar och flamman möter vi ytterst ytterst sällan i jordisk  form då är det en ur vår själsgrupp antingen som djur eller människa.

Puffar upp denna 😃

Vill gärna veta om ni har mött några som ni har fått direkt kontakt med och ni har känt speciella band med??

Jag har bara googlat mig fram hit i sökandet efter kontakt avseende tvillingsjälfrågan. Hösten 1989 hade jag ett ganska kort utomvärldsligt, intensivt totalt andligt kärleksmöte med någon. Ord jag kan beskriva det med blir absurda - ägg, ljus, evighet. Vi hade nog sex men det minns jag knappt. Det var bara ljus. Det hela var overkligt. Vi hann aldrig riktigt skapa en egobaserad relation då han dog i en dramatisk olycka som jag överlevde på en gemensam resa några månader senare. Det har varit svårt att sörja då det vanliga psykologiska perspektivet inte hann utveckla någon djupare anknytning. Det fanns då bara smärtan, förlusten och hela overkligheten att bära och jag var och är ingen särskilt hel person så förvirringen var stor. Han å andra sidan var en mer utveclad speciell person vilket gjort att en del kontakt med hans vänner kunde bekräfta konstigheterna så att jag inte blev helt tokig.Förstås har jag bearbetat i terapi osv och framförallt försökt ta mig an och leva ett vanligt liv vilket blev och på något sätt är mitt mål. Nu är jag i en fas då detta vaknat starkt i mina tankar och slänger ut den här tråden om någon känner igen upplevelsen. Det maler i mig om jag verkligen skulle få vara med om ett sådant mirakel utan att göra något specifikt av det. Tappade jag bara min nyckel/halva i inget syfte alls.

Jag har en god vän som jag har en speciell kontakt med. Vi träffades på jobbet och möttes som allra hastigast ett antal gånger, och varje gång kände jag att "men honom känner jag ju!". Han kände samma, och till slut blev det så fånigt att vi bestämde oss för att ta en fika ihop. Och samhörigheten är otrolig! Vi är inte ihop eller så, hahaha, men samhörigheten är alltid där. Det är som en tvillingbror eller något.

Jag har också en person som jag fick extremt bra kontakt med som jag kallar min själsbror för vi har ett enormt starkt band även om vi inte av olika anledningar inte har kontakt idag.. Men jag tänker ofta på denne person och saknar honom och den vänskap vi hade..