Andliga frågor

Tidigare liv

2013-10-05 10:47 #0 av: [Sol69]

Jag undrar vad ni har för tankar om tidigare liv?? Lever vi flera liv eller lever vi bara här på jorden en gång?

Och om ni tror att man vandrar flera gånger på denna jord. Har ni några minnen från tidigare liv som ni kan dela med er av till oss andra

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-05 12:24 #1 av: Miliimli

Mycket intressant fråga! Hoppas många delar med sig av sina tankar och åsikter.

Jag har inte riktigt funderat klart över det här ännu, men jag tror att svaret är både och. Jag tror att själva "livet" går vidare, vi dör och anden går vidare och blir nytt liv någon annanstans, samtidigt som jag tror att det finns en del av oss, kalla det kanske själen, som bara lever "en gång". Det är den delen som går till himlen, eller uppgår i nirvana, till valhalla eller bara slutar existera då, helt beroende på vilken tro du följer ;)

Anmäl
2013-10-05 12:28 #2 av: [Sol69]

Intressant tanke har du lust att förklara lite mera hur du tänker Funderar

Jag tror att jag levt i tidigare.. har minnes fragment från tidigare liv och var skulle de annars komma ifrån. Glad

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-05 13:00 #3 av: Farwuq

jag tror vi lever flera liv. Både här på jorden, På andra planeter och i andra "existenser".


Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland

Anmäl
2013-10-05 14:05 #4 av: Maikailoa

Min uppfattning om detta är att det är långt mycket mer invecklat än man kan tro. 

Tidigare liv och reinkarnation bygger mycket på minnen från tidigare liv och platser, men det är alls inget bevis på att man själv skulle ha levat det liv som man minns.

Det är tämligen enkelt att ta åt sig livsminnen direkt ur etern, som man tror är ens egna.

Mot uppfattningen om en person som lever flera liv, efter varandra, står idéen om att en person kan leva flera liv samtidigt. Om en person lever 100 liv samtidigt, hur förhåller det sig då med eventuella minnen från dessa liv?


Anmäl
2013-10-05 17:27 #5 av: Tarotstollan

Tror vi lever många liv lite överallt i universum men om det är parallellt,  efter varandra eller i olika "former" har jag inga funderingar på.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2013-10-05 17:39 #6 av: Miliimli

2# Ah ser att en del föll bort där.

Som jag ser de så kan/har en del av dig redan levt. Din ande, "livet" som jag kallade det, har redan funnits sedan urminnes tider. Dom jag ser det är anden evig, den byter bara form.

Eftersom den är en del av dig nu ser jag det inte alls som omöjligt att du kan få glimtar av vad den redan har upplevt. Så på det viset har du ju levt andra liv tidigare, om du förstår hur jag menar.

Nu påstår jag mig inte alls ha rätt i dethär, andra får ha precis vilka åsikter de själva vill. Tror också att #4 har en poäng i det hon säger. Inget är svartvitt och livet är alltför komplicerat för en människa för att någonsin förstå till fullo.

Anmäl
2013-10-05 20:04 #7 av: [Sol69]

Det finns nog inga rätt eller fel när det gäller det andliga utan det beror på egen upplevelser och vad man själv har varit med om.. Så det är jätte kul och lärorikt att läsa om era upplevelser. Tummen upp

Blir glad av att läsa för jag vet att det ger mig nya insikter och nya banor att tänka i. Så tack ska ni ha alla för era svar Tummen upp

Jag tror att jag har levt flera liv. Men jag vet att det finns andra som tror att vi bara har levt liv på jorden.

Men min tankebana är lite att allt annat är som en cirkel i universum..

Det kommer regn som faller ned och blir vatten och som avdunstar och blir till ånga och som blir moln och som blir regn och som faller ned..

På våren börjar det komma löv på träden och de blommar och är gröna av liv på sommaren och på hösten faller löven av och det blir kalt och på våren kommer samma process igen..

Tänker lite att de kanske kan vara så även med oss och vår kropp.. Men jag kanske är helt fel ute i mina tankar Funderar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-05 20:17 #8 av: Tarotstollan

#7. Mycket intressant tanke Sol, kanske inte helt fel fast det då går så sakta och inte i fart som för djuren eller träd och buskar.

Tänker på de som bara tror att vi lever ett enda liv, det går väl ann för oss som lever relativt bra men tänk på alla dessa som får liv där de svälter ihjäl innan de ens fyllt 10 år eller blir dödade när de är 2 år. Nej, det måste finnas något mer för dessa stackars individer, jorden får inte vara så orättvis!Arg

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2013-10-05 22:30 #9 av: Timmorn

Jag tror att vi har levt flera liv på denna jord. Jag har även gjort en del regressioner och kommer ihåg små fragment.  Att stå och hjälpa skadade på ett krigsfält innan jag dör, ganska hundra på att jag blev skjuten. En annan gång hur jag gifter mig en man och hur jag känner mig så desperat instängd för jag vill ju inte gifta mig och vara instängd i en trist jäkla stuga mitt ute i skogen utan att kunna göra något, vill se hela världen. Blev misshandlad, och skogen var enda stället som jag faktiskt kände mig fri i för där var jag själv och kunde drömma. 

En kvinna som läste av mig såg tidigare liv och jag höll med om att mina ögon och mitt hår har jag haft i tidigare liv. Rött hår har jag haft i flera och gröna ögon. 

Känslan av att vilja se hela världen, att veta vad jag vill, och viljan att vara fri är några av de egenskaper som jag har med mig från tidigare liv. Även att rätt ska vara rätt. 
Mitt förmodligen förra liv var som hippie på 60talet där jag dör under en demonstration av att jag ramlar och slår i huvudet och förblöder. 

Är lite nyfiken på om min rädsla för blod har med det här livet och göra efter ett trauma med lillebror eller tidigare liv. Och om min rädsla för möss... har att göra med digerdöden eller något liknande. Och om jag levde under andra världskriget eftersom att det är ett sådant stort intresse. 

Anmäl
2013-10-05 22:36 #10 av: [Sol69]

Tack för att du delar med dig av din minnen från tidigare liv timmorn. Hur kändes det när du fick till dig all information om det som du upplevt i tidigare liv?? Funderar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-05 23:11 #11 av: Timmorn

Jag har gjort två olika regressioner och man kan säkert tycka olika om nummer två men jag tyckte om det. 
Den första jag gjorde så var det den klassiska hypnostekniken och det kändes så overkligt vad var det meningen att jag ska se? Ska det där vara mina tidigare liv? Det hoppade från detalj till detalj och var svårt att hänga med. Då var jag 17? Och jag hade svårt att ta till mig alla andliga saker som skedde, ibland hamnade jag i ett lugn, men där var jag så osäker för allt kändes så overkligt. Som att titta på en film utanför kroppen, samtidigt som det kändes rätt. Igenkänningskänslan när jag stod i skogen och kände frid. 

Jag har fått reda lite om tidigare liv via en dam som snappat upp när vi haft seans. 

Och en gjorde regression via tarotkort på mig i år. Jag fick fortfarande slappna av och öppna mig så jag var som i halvhypnos. Men hon berättade mer, ibland frågade hon frågor, som vissa människor som är här i det här livet hade hon en känsla av att jag kände igen. Vilket jag också gjorde. Jag såg som lite innan hon berättade och allt kändes klockrent rätt. Som att något la sig på plats och Ahakänslan uppstod Skämtar
Jag litar oerhört mycket på min intuition och gör det som känns rätt och litar på det som känns rätt vilket dessa detaljer gjorde. De kändes så JAG.  

Anmäl
2013-10-05 23:19 #12 av: [Sol69]

Skulle gärna vilja veta mera detaljer om mitt tidigare liv. jag har bara små fragment av mina tidigare liv. Glad

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-06 00:14 #13 av: NiklasTyreso

Jag fick en gång när jag mediterade en inre bild eller sekvens som kan tolkas som ett reinkarnationsminne.

Jag såg en smalare och yngre man än jag är, som var jag, i skinbyxor sydda med grova remmar och någon form av mantel i skin. Jag hade ett träspjut och stod på en kulle och tittade ut på en flock mammutar (några vuxna och några halvvuxna) som vandrade frammåt i ett gräsbevuxet landskap. De hade märkligt små öron, men kalvarna var spralliga som elefantkalvar. Det var gult sensommargräs.

Anmäl
2013-10-06 00:56 #14 av: Cahira

Bokmärker denna tråd och återkommer när jag har tid övers. :) 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2013-10-06 09:25 #15 av: [Sol69]

#13 Det låter som om du fick ett mycket detaljerad bild av ditt tidigare liv. inte bara var du har varit utan mera exakt. Kul att veta lite om sina tidigare liv. Glad


Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-06 17:30 #16 av: Ljuskristallen

Nu kliver fröken motvalls in i tråden som en gång i tiden trodde på tidigare liv men fick lära om av min guide och tvillingflamma att det är minnen från astrala resor där vi kan färdas i tid och rum.

Genom, UKU så får anden cellminnen både från nutid,svunnen tid och andra sidan och efter den informationen inser jag att tidigare liv eller framtida är något jag inte gör eller kommer att göra.

Vi kan förflytta oss med vår ande till vilket århundrade som helst men det finns ingen logik i att vi skulle behöva komma hit igen för det vår ande får erfara är full upplysning i jordisk form och det vi inte hunnit med det får vi lära på andra sidan.

Att vi skulle leva massor med liv samtidigt skulle vara oerhört splittrat i våran vardag,vi skulle inte känna oss hela alls och vi bär en ande som endast befinner sig i det tempel vi just nu har i detta liv.Jag har hört den teorin men det är inget som kommer från andra sidan utan är helt uppfunnet av människan själv för vi har en ande som inte kan befinna sig på fler platser samtidigt, en kropp,ett liv sen det vi inte lärt här har vi alla möjligheter att lära på andra sidan.Anden kan helt enkelt inte ballokera som en del säger och befinna sig på flera platser samtidigt det skulle genast betyda vår fysiska död eftersom anden är den som bär upp vår jordiska hydda så länge vi befinner oss i detta livet sen tar andekroppen över.

Flera liv innebär straff och det är åter igen något vi människor uppfunnit och kommer ur jordiska mått där vi är van att gör vi fel så ska vi på ett eller annat sätt straffas men sånt ägnar sig inte andra sidan åt utan där råder bara total frid och harmoni men där som här fortsätter vi att utvecklas men inte genom flertalet liv.Vi inkarnerar en gång för att övergå i andlig form och stannar kvar i evigheten där alla möjligheter finns till vidare utveckling för den som vill.Efter jordelivet förblir vi disinkarnerad och lever i vår andliga kropp.

Som sagt fröken motvalls kom in i tråden OskyldigBlomma

Anmäl
2013-10-06 17:34 #17 av: [Sol69]

Du får vara fröken motvals Skrattar

Men ser inte flera liv som ett straff utan som en cirkel som allt annat i universum. Som det fina medicinhjulet som går runt.. Tur vi får tycka olika men ändå tro på samma saker ibland Funderar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-06 23:24 #18 av: Maikailoa

"Flera liv innebär straff", ja, må det. Men straff är bra, och nödvändigt för att kunna utvecklas. Ett liv vore inget om man föddes fulländad och inte mötte någon motgång.


Anmäl
2013-10-07 02:46 #19 av: Cahira

Jag hoppar över smådetaljerna runt om men jag har fått bitar av minnen genom åren som blivit en relativt klar bild sammanlagt.

Jag ser dessa minnen lika klart som minnen från min egna barndom, om inte klarare till och med. 

Jag ser ett barn, 9-12 år gammal, långt svart hår och indian. Trodde det var önsketänkande i början men när man fantiserar fram nåt så känner man att man aktivt tänker, dessa minnesbilder kom i bitar och jag kunde inte fortsätta på dom. Jag trodde länge att jag, barnet, var en tjej pga det långa håret, men barnet var ofta ute med hästen på egna äventyr medans andra tjejer stannade och hjälpte kvinnorna med sysslor, så tror det var en pojke. Jag ser bara bakhuvudet och barn ser så lika ut i den åldern om dom har långt hår. 

Jag ser hästen lika klart som om jag mötte henne senast idag. Ett brunt sto med svart man och svans. Hennes svarta ögon känna klokare än något annat och barnet och hästen fungerade som en och samma varelse. 

Barnet hade ett favoritställe. En grön kulle med utsikt över en dal och massa berg där svarta örnar häckade. Barnet tittade nästan varje dag i många timmar hur ungar kläcktes, växte och tog sina första vingtag och hur föräldrarna tog hand om dessa ungar. Det måste varit hundratals med örnar i den dalen. Barnet låg även ofta i gräset eller på ryggen på hästen och tittade på molnen. 

Barnet hade EN regel, att vara hemma när det blev mörkt. Modern med väderbitet ansikte förbarmade sig ofta över att jag föddes till vindbarn, men hade förståelse att barnet behövde följa vinden dit vinden tog barnet. Hon ville inte strypa barnets vind. 

En dag tappade barnet tiden och det blev mörkt. Rädd att mamman och/eller pappan skulle bli arg fick barnet att rida fort fort. 

Nästa minnesbild jag ser är hur ett gäng folk, mor och far och barn och andra står över mig och de ser väldigt rädda ut och det var mörkt redan. 

Nästa minnesbild förbarmar sig modern igen över att jag inte blev ett lugnt vattenbarn och bad skaparen att barnet skulle återfödas till ett vattenbarn. 

I ett annat minne så är jag 40 år ungefär, väldigt lungsjuk. Min son försöker stoppa mig från att gå ut till den vita gamla hästen och gå in och vila men jag lyssnade inte och gick envist ut för att prata med hästen som varit med mig under många år. Jag pratade lugnt med hästen, tog farväl, och gissningsvis dog jag dagen efter.

Som barnet är min bästa gissning att jag föll av hästen och slog huvudet i en sten eller liknande och dog av det av de minnesfragment jag faktiskt har, men jag vet inte med säkerhet. 

Även om minnet som 40årig vit kvinna är minst lika stark så känns det som att jag fortfarande är det där barnet inuti. Hur sant det är vet jag inte, men jag har sedan jag var barn känt som att vinden pratar med mig och vill ta mig ut på äventyr, och jag ville alltid följa vinden dit den tog mig. En specifik vind har jag alltid kallat "min" vind, och vänner som är mer spirituellt känsliga har sagt "Jag kände din vind! Det var ingen tvivel om saken, jag kände din energi i vinden!" 

Och när det stormar blir jag enormt stark och kraftig och bubblande, men jag är egentligen, just precis, ett vattenbarn i detta liv. 

Jag dras till vatten oavsett vad jag gör, och jag anpassar mig alltid efter min omgivning. Jag kokar ofta under ytan och man ser sällan mina känslor ovanpå. Men när jag väl blir arg stormar det rejält. Vindfolk drar igång mitt vatten och jag är väldigt lugn av mig. 

Mina vindvänner är mer spontan och "går dit vinden tar dom". 

Min eldbror har hett temperament.

De jordkillar jag dejtat har varit väldigt rotade i sitt hem och ogillar förändring och att flytta på sig, men lugna, stabila, familjära. Men om de blir arga så väcker man verkligen en björn, och det känns som att personen ska orsaka ett jordskalv. 

Blev lite off topic, men kändes relevant till historien. :)

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2013-10-07 14:24 #20 av: [sirvan]

#12

det är bättre du inte vet, jag tyckte det var jobbigt

när jag träffade min fru från förra livet,

vi har redan fullt i detta liv, så det kan bli

jobbigt och forska i våra tidigare liv,


Anmäl
2013-10-26 21:33 #21 av: [Sol69]

Några mera som har några kloka tankar om detta Funderar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-27 09:29 #22 av: gryningen

Intressanta teorier om tidigare liv.
Jag tror att man har levt flera liv och har många liv kvar att ta sig igenom.tills man har reinkanerat klar.
Vadför man inte minns tidigare liv är helt enkelt att den bördan skulle bli för tung att bära.
sammantagen är summan av tidigare reinkarnationer är den man är i detta liv.

Det var någon som skrev om straff.jag ser det inte som något straff utan det är det karmalagen,som varken är god eller ond.
Karma och reinkarnation hör ihop.

Anmäl
2013-10-27 17:34 #23 av: [Sol69]

Grynningen håller med dig. Tror inte att du föds för att straffas i ett liv.. Utan för att få nya erfarenheter som leder dig framåt..

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-10-27 17:58 #24 av: gryningen

Helt riktigt Sol.
Utan för att få nya erfarenheter som leder dig framåt..

Man kan säga att livet är en fortsättning på föregående liv.
Dvs, där man slutade börjar man om i nästa liv osv.

Anmäl
2013-10-27 21:29 #25 av: agneta-43

Tänker likadant, vi får nya erfarenheter och vi fortsätter typ där vi slutade. Det sägs ju att vi lär så länge vi lever och det märker jag ju också Glad så varför skulle det inte vara så att vi fortsätter lära vidare i nästa liv från där vi slutade vårt förra Glad

Sedan funderar jag ofta kring alla de saker jag fruktar utan att veta varför??? Vart kommer den fruktan ifrån om jag inte skrämts av dem i detta liv? Jag tänker att de saker jag inte vet orsaken till är fruktan från mina tidigare liv. Exempel att stå vid en hög höjd och falla ned i bråddjupet... senast när jag stod i en brandtrappa högt upp och kom på mig att jag lutade ryggen med hela min kroppstyngd mot räcket så fick jag skräck känslan att räcket skulle släppa och... sedan är det stora vassa knivar och långa saxar eller ja, allt vasst när jag ser dem får jag ont...

Medarbetare på Druid & Shaman 

Anmäl
2013-10-28 09:00 #26 av: gryningen

Som sagt agneta,man kan undra.
Kanske lika bra att inte veta orsaken.

Anmäl
2013-10-28 09:52 #27 av: agneta-43

Ja kanske är det så?

Medarbetare på Druid & Shaman 

Anmäl
2013-12-08 12:36 #28 av: [Sol69]

Puttar upp denna tråd för jag tycker det är oerhört intressant att höra andras upplevelser från tidigare liv och se om och hur det påverkar dem. Skrattar

Jag har några funderingar dels så har jag ett par rädslor som inte kommer ifrån detta livet.. Hatar getingar och springer all världens väg när de kommer nära mig. Och jag har aldrig blivit stucken eller något utan det finns en inneboende skräck för dessa små rackare.. Förskräckt

Sen tycker jag att Hästar är ena oerhört vackra djur och att de är fina att titta på.. Men hu för att komma nära dem FörskräcktStora hemska bestar. Men det har jag fått förklarat från min guide att det beror på att jag i ett tidigare liv på prärien har mist en person som betydde väldigt mycket för mig i en ridolycka. Glad

Har ni minnen som ni vill dela mer er av?? Som påverkar er på ena eller andra sättet.. FunderarSen har vi ju en dam som inte alls tror på tidigare liv och har en helt annan förklaring och det är ju också intressant hur olika vi kan se på saker och ting Cool

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-08 15:38 #29 av: Mandra

#22 av gryningen Håller med i allt du säger.

För mig är reinkarnation en självklarhet. :) Ingenting annat är tillräckligt logiskt för att vara hållbart. Och, tro mig, Skapelsen är oerhört logisk. Skämtar

Jag har rest i många av mina tidigare liv, men framförallt reser jag i andras tidigare liv - ett sätt att komma tillrätta med negativ karma. Flera ggr i veckan faktiskt.

Det liv jag rest i mest och också träffat mina föräldrar ifrån i detta liv, är mitt förra (innan detta), men det är en väldigt lång historia. Hinner inte med den nu - utan tar en kortare.

Enligt Elden behöver man inte resa i tidigare liv, för man har allt man behöver med sig för att kunna lösa upp gammal karma ändå. Men själv har jag funnit att det hjälper mkt att resa och titta. Vissa saker är väldigt svåra att koppla ihop. (Jag gör inte alltid som de säger.) Hihi.

För att ni ska förstå det här måste jag först berätta att jag är född med sned rygg (scolios) där ett ben är kortare än det andra - men i själva verket är det höftbenet som är mindre på vä sida. Själva krökningen sitter ett par cm till hö om korsryggen (svanken). Problemet har blivit värre med åren.

När jag sedan fött mitt andra barn, 25 år gammal, så drabbades jag av ett bråck  typ 1-2 dm upp i tarmen (i höjd med blindtarmen, de trodde att det var den först). Det här resulterade i blödningar, ibland i väldigt stor mängd. Jag valde att inte operera mig, eftersom de sa att det bara skulle komma tillbaks.

Knappt 20 år senare (jag hade blött av och till hela tiden och också hunnit få stödinlägg till vä sko), så gjorde jag en resa som jag inte minns avsikten med - den hade inget med dessa besvär att göra, utan jag tror det gällde en annan person. Jag hade stött på henne i ett tidigare liv också (+ en annan person som också var i resan).

Detta var vad jag såg: Jag befinner mig utanför ett slott i Frankrike, under franska revolutionen. Jag var adelsdam och de var "ute efter mig" således. Nu visade det sig att de inte alltid brydde sig om att släpa adeln till en giljotin, utan de avrättades på plats.

Runt såna här gamla slott fanns ibland en typ av järnstaket med en spets högst upp (som ett spjut). Vad de nu gjorde var att de lyfte upp mig och spetsade mig på en sådan spets.

Jag dog inte omedelbart, utan bars in i slottet av den ena av personerna jag nämnde förut. Här låg jag i något dygn i svåra smärtor och förblödde sedan.

Spetsen gick in EXAKT där min scolios sitter. Och vad mer är - det inre bråcket sitter precis i jämnhöjd, fast längre in i kroppen (något jag inte tänkt på tidigare). Spetsen gick alltså in i korsryggen, penetrerade tarmen och lämnade sedan de skador jag har nu som karma.

Efter det här lyckades jag heala mitt sår i tarmen och ryggen till 50% (har inte brytt mig om mer).

Vart jag vill komma här är att det skulle varit väldigt svårt för mig att koppla ihop mina nuvarande besvär med denna händelse i ett tidigare liv. Så denna resa hjälpte mig att förstå en hel del samband (även andra, som har med den andra personen att göra).


Anmäl
2013-12-08 16:29 #30 av: [Sol69]

Tack mycket intressant Mandra Tummen uppTack för att du delade med dig till oss om det. Tidigare liv är något jag skulle vilja forska i mera. kanske med hypnos Skrattar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-08 20:17 #31 av: Tarotstollan

#29. Mandra ,FörskräcktUsch vilket tragiskt slut du fick i det livet!

Ett medium sa till mig att jag i ett tidigare liv, vet inte om det var detta närmaste före nu ramlade ner för ett högt stup och det är därför jag är så rädd för höjder numera. Själv har jag inga minnen av tidigare liv, vad jag vet!

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2013-12-08 20:34 #32 av: powerofthebass

Jag tror på tidigare liv , känner mig aldrig hemma nånstans. Men har sett bilder från olika platser på tv och det är något med bilderna från vissa platser som jag känner mig mer kopplad till . Skottland telex.

Anmäl
2013-12-09 15:37 #33 av: Skogshumblan

Jag tror, men jag är osäker på vad.
Förut trodde jag definitivt på själavandring av något slag, alltså att man kan födas och leva flera liv både här på jorden,och kanske andra ställen. Men det sista har jag blivit osäker. Jag är,inte helt främmande för det där med att ta in andras minnen.

Jag har ett par-tre minnen som jag har levande i mig. Ett från vikingamiljö, ett från vad jag tror är ett polygamt mormonsamhälle då svenskar börjat emigrera och bli mormoner och ett från vad jag tolkar som ca 1930 tal.

Min svärfar har också ett minne från tidigare liv

Jag kan känna samhörighet med vissa människor,starkt längtan att få,leva med dem på olika sätt, eller ha dem nära mig som vänner fast vi nu inte har något gemensamt. Mysko!

Anmäl
2013-12-09 15:47 #34 av: [Sol69]

Vist är det intressant med alla dessa minnen vi kan ha och de band vi kan känna till andra personer så fort vi möter dem på ena eller andra sättet. Funderar

Tror att man möter dem som tillhör själsgruppen i flera liv och att man då kan känna av att det finns något speciellt med dessa personer Skrattar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-09 15:54 #35 av: Skogshumblan

Sol ja något däråt....

Anmäl
2013-12-09 17:29 #36 av: Twinflamewolf

Reinkarnations teorier har blivit ett väldigt invecklat område och jag ser fler och fler som numer ifrågasätter den tanken.

Jag var så inne på det här en gång i tiden men fick lära annat av andra sidan,att vi bär många astrala minnen och vi bär även minnen från exempelvis våra guiders liv och förfäders.

Om just skador och fobier så handlar det om att vi under tragiska förhållanden funnits så andligt tätt intill dom personer som genomlidit dessa hemska händelser,vi kan bära med oss våra guiders smärta och misstolkar den genast till att vara vår egen ur ett annat liv och det kan vara så illa att vi rent fysiskt i detta livet känner in olika skador,krämpor och åkommor som även kan synas på vår fysiska kropp men dom är inte våra.

Geting fobi nämner Sol,jag är nog den mest geting rädda som finns och har en gång i livet fullt ut trott på att det stick jag fick som var fruktansvärt som barn väckte ett minne från ett tidigare liv.

Vad gäller getingar så är jag alldeles hyper,jag har tom kastat mig ur en bil i full fart på motorväg för en geting befann sig i baksätet jag satt men det har inget med något tidigare liv att göra utan är så enkelt som att mina minnen väcktes vid detta sticket som var fruktansvärt när jag var liten och jag mindes en händelse som Wolf genomled med just getingarna.

Vi lever så oerhört tätt med våra guider och själsgrupper att detta bli som våra egna minnen och då söker man gärna svar i att det här har jag utsatts för förr eller liknande,jag har fått en kniv i kroppen därav födelsemärke eller annat märke i nuvarande kropp men vi tar in och lever så ofantligt nära med speciellt våra tvillingflammor att vi i detta fysiska liv kan få märken som vi tror är från tidigare liv och det här har jag trott på fullt ut för några år sedan men fått omvärdera helt.

Jag såg ett otroligt intressant program med en liten kille på jag tror han var fem eller sex år gammal som kunde berätta om sitt tidigare liv på en plats hans familj aldrig besökt.Det viftades bort men liten var enträgen så till slut kontaktade dom läkare och hamnade således på den plats han kunde beskriva klockrent hur den såg ut,han kunde tom nämna den hund som fanns och vilka som var familjemedlemmar.Hur dom såg ut,ja killen var klockren och det kunde bekräftas av en släkting dom fann en tid senare som hade foton från både platsen och tiden och själv var den enda som fanns kvar.Det intressanta var att se den grabben gå längs vägar och hus,känna igen sig in i minsta detalj och han hade ju vart där förut och även i nuvarande liv astralt.

Lillkillen hade ju astrala minnen,inte eget tidigare  liv.Han befann sig på platsen och kunde snappa upp varje liten detalj som sen hans egna andes cellminnen klockrent kunde plocka fram in i varje detalj.Det var imponerande kan jag lova men handlar om att han i andlig form befann sig där med just den släkten,kanske var dom hans själsgrupp det kan jag inte svara på som inte mött killen i verkligheten och kunnat prata med honom.

Jag om någon har predikat tidigare livs existens men har fått omvärdera så ofantligt mycket för just astral resandet och våra guider eller förfäders liv,det är dom minnena vi har inte en tidigare inkarnation.

Tyvärr är jag motvalls till tusen i den här frågan och det kommer från mig som en gång var så övertygad men idag har jag helt lämnat allt vad reinkarnations teorier heter för dom är bara teorier och det tack vare alla platser jag besöker astralt under helt medvetna vakna resor,platser jag aldrig besökt fysiskt men kan in i detalj beskriva hur dom ser ut oavsett vilket århundrade det rör sig om så jag är ledsen hörrni men jag köper inte tidigare liv Blomma



Anmäl
2013-12-09 17:42 #37 av: [Sol69]

Tur att vi får ha olika åsikter men ändå vara andliga GapskrattarFör där tänker inte du och jag lika och även om din förklaring är fin så har jag svårt att ta in den. Den stämmer inte med den känslan jag har inom mig.. Glad

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-09 18:28 #38 av: Twinflamewolf

Den handlar inte om att vara fin Sol Blommautan att vara realist över hur lurade vi är med alla dessa liv Blomma

Öppnar man sitt hjärta helt till andra sidan och dess kunskaper dom har får man en helt ny dimension av verklighet,vilket inte inkluderar några tidigare liv som inte ens finns utan är i människans eget tänk och förklaringsmodell Pussar


Anmäl
2013-12-09 19:40 #39 av: Mandra

#36 av Twinflamewolf Vi lever så oerhört tätt med våra guider och själsgrupper att detta bli som våra egna minnen ...

Och här någonstans börjar jag få enorma problem med din förklaring, eftersom jag inte anser att det finns vare sig själsgrupper och inte heller tvillingflammor (är det detsamma som en tvillingsjäl eller? aldrig hört uttrycket förut).Skämtar




Anmäl
2013-12-09 19:58 #40 av: Cahira

Jag har sett dokumentären med den pojken! Det var otroligt intressant! 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2013-12-09 20:09 #41 av: [Zeffe]

Jag är också en som har gått på lurendrejeriet om reinkarnationSkämtarHåller helt med Sol att det är underbart att vi kan ha olika uppfattningar och ändå respektera varandras åsikter även om vi självklart inte alltid behöver vara överens. 

Vad gäller olika rädslor, speciellt för spindlar, ormar, getingar mm så tror jag det är en del av evolutionen. Dvs det är ett arv från lääänge sedan och det var praktiskt att instinktivt kunna anpassa sig och se upp för faror. Det beteendet har många andra djurarter och det hjälper arten att överleva. Det behöver inte alltid vara minnen från andra själar eller från reinkarnation utan bara något helt naturligt. Nu var jag väl lite trist.

Om jag ska återgå till reinkarnation, så kan jag berätta att jag har återupplevt min egen död i ett tidigare liv då jag drunknade i ett kärr. Jag kan nu när jag skriver om det känna både lukt/smak och känslan från det tillfället. Det var bara ett exempel och reinkarnation är en verklighet för mig. MEN det är inte detsamma som att det är en verklighet för alla er andra, det kan bara ni själva avgöra.

Twinflamewolf skrev ett tankeväckande inlägg om en annan bild av tidigare liv och för mig var det väldigt intressant att ta del av, för det var något jag själv är obekant med och jag tycker det är både intressant och nyttigt att ta del av andras åsikter (verkligheter). Alltid sår man vissa frön hos sig själv när man tar del av andras tankar. 

/Ulf

Anmäl
2013-12-09 20:15 #42 av: Skogshumblan

Bra skrivet Ulf!

Anmäl
2013-12-09 20:28 #43 av: Mandra

Själv har jag gått ifrån en mer kristen, traditionell uppfattning om livet efter detta, till att omfatta reinkarnationstanken. Jag är uppvuxen i en lite "privatkristen" släkt och min mormor var dessutom spiritist (spiritismen har sin rot i den kristna världsbilden). Hon anordnade seanser i sitt stora sommarhus och drällde spöken omkring sig överallt. Skrattar Själv var jag livrädd för dem.

Här fanns inte ett spår av reinkarnation, men däremot en tro på ett liv efter döden. När jag var 17 år så förlorade jag en närstående och blev "varse" på något sätt att han fanns på andra sidan. Det var inte en tro, utan en övertygelse.

Sen, i 20-årsåldern, så började jag studera religion och andlighet och lärde också om reinkarnation. Men jag vet inte om jag var helt övertygad. Det blev jag inte förrän 20 år senare när mina shamanska hjälpandar faktiskt lärde mig att det var så!! Så det är mitt shamanska praktiserande som övertygat mig helt.

Lite lustigt hur det kan gå i båda riktningar då.

Det jag lärde mig till att börja med var att det faktiskt finns sätt att se alla sina liv, både i fysisk kropp och i Den andra världen, i en enda obruten följd (man kan lixom se den röda tråden genom alltihop). Och det tror jag skulle vara omöjligt (och fullständigt ologiskt) att kunna göra om det inte gällde ens egna liv. 


Anmäl
2013-12-09 20:36 #44 av: [Sol69]

Tack för att ni alla delar med er av era tankar.. Det vidgar mina vyer enormt. Skrattar

Jag vet att jag levt i tidigare liv på prärien som indian och vem som var min far då. för det är mannen som är med idag och utvecklar min andlighet. Så min kära indianhövding  till guide har varit min far i ett tidigare liv. Hjärta

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-10 11:39 #45 av: Mandra

#36 av Twinflamewolf Jag har funderat en del på vad du skriver. Jag har inget emot att ändra mig om jag blir överbevisad, fast alla tror det. Och jag tar gärna in och grunnar på saker som åtminstone ytligt sätt skulle kunna stämma. Och det skulle man kunna säga om det du säger. Så jag har funderat ett par dagar hit och dit.

Sen, i morse, kom jag plötsligt ihåg att det finns två "väsen" en häst och en man, som jag träffat i två olika inkarnationer i detta liv. Dvs de har båda dött och hunnit komma tillbaka (i kött och blod) i mitt nuvarade liv. Och då höll det här du säger inte alls längre. Jag kan utveckla det här lite mer sen, är lite för trött nu. Måste vila en stund. Skämtar


Anmäl
2013-12-10 14:09 #48 av: desti

Hej!

Tror på det men har aldrig undrat mer ingående hur och vad och så.

Min mamma hade sin första sommarjobb i en tyg fabrik var hon lärde sig sy, sen blev det hennes hobby då hon jobbade med ekonomi osv.

Hon var kungligskrädare i sitt förra liv och älskad av många, även idag är det så att hon har sådan energi att alla älskar henne hon är verkligen snäll och bryr sig om alla, dock tar hon inte hand om sig själv och har inte tid för alla i sitt liv.

Jag själv har aldrig vågat åka till Turkiet, fast det var tre olika resor bokade, med familj och annat så. Jag trodde alltid att något hade hänt mig där. Och jag har många influenser och samband med Turkiet på ett eller annat sätt, men ,men. Jag var på en sittning och där sa de att jag var en Turkisk Zigenare flicka som dansade på bordet, viftade med håret osv.. Det tycker jag om och gör det alltid så fort jag hör musiken, och när jag var bebis sa min mamma att det enda sång som kunde få mig lugn var nån låt av Typ Gipsie Kings . Den kommer jag ihåg och brukar sjunga till mina barn fast de tycker inte om det;)

Sen allting hemma är från Indien, och jo jag har bott i Indien, var guru tom. I hela mitt liv har jag levt, läst och allt som har med Indien att göra samlat på mig. Mat och kultur och djur och elefanter samlar jag.

nä något finns det väl...

Kan inte själv gå tillbaka i tiden eller så men visa dofter kommer och färger.

Har inte tänkt på det mycket men nu kanske kan jag börja tänka mer på det och se vad som händer;)

Var inte höjdrädd förrän jag blev gravid då tolkade jag det att min bebis i magen skall akta sig för höjden.

Jag fick dotter som är höjdrädd, men jag slutade vara det.

knivar är jag rädd och klarar inte av att se folk skära i grönsaker,

oj vad rädd jag blir, men själv går det bra.

Nä vi får se

det är rolig tråd, följer...



Anmäl
2013-12-10 18:45 #49 av: Loris M

En mycket intressant tråd! Tummen uppJag är också en av dem som tror på reinkarnation. Mest för att jag fått det bekräftat flera gånger och haft upplevelser som jag inte kunnat förklara på ett annat vettigt sätt.

Det är en tro som följt mig de senaste 20 åren och ännu har jag inte hittat några övertygande berättelser på att det skulle kunna vara på något annat sätt. Däremot är jag öppen för möjligheten att alla våra liv levs samtidigt. D.v.s. inte kronologiskt som vi oftast tror. Men det har sin grund i att inte tiden heller är så som vi uppfattar den. Tiden är inte linjär utan böjbar. GalenMan pratar ofta om att tiden på andra sidan uppfattas inte på samma sätt som här. Jag vågar påstå att de flesta som varit med om en livshotande olycka (det har jag) eller varit nära döden vet att tiden får ett helt annat perspektiv. En sekund kan upplevas som flera minuter lång och man kan hinna tänka otroligt mycket under den "sekunden", fast det egentligen inte är möjligt rent teoretiskt.

Något annat som är intressant och som någon nämnde i tråden är cellminnen. Att vår kropp kan bära på ärr som kan ha sitt ursprung i tidigare liv. Sylvia Browne skriver i en av sina böcker om födelsemärken. En vän till henne som var läkare uppmuntrade henne att dokumentera regressioner där patienter minns att de varit med om något tragiskt och dött av sina skador. I 90% av fallen kunde man hitta ett födelsemärke på exakt samma kroppsdel där de fått sin skada i ett tidigare liv. Intressant! Kanske ska skriva en artikel om cellminnen och fobier Får idénär jag fått lite tid över (i ett annat liv Skrattar).

 


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-10 22:49 #50 av: [Lindyhop]

Ljuskristallen och Twinflamewolf jag gillar starkt era inlägg. Hur ni ser på detta känns så rätt för mig.

Anmäl
2013-12-11 03:13 #51 av: Mandra

Jag skulle vilja berätta om de här två händelserna med hästen och mannen. För trots att jag rest i hundratals tidigare liv, några av mina egna och resten åt klienter, så är det dessa två händelser som övertygat mig mest om att reinkarnation är ett faktum.

Vi börjar med hästen. När jag var liten så var jag på ridläger 5 år i rad. Jag red då alltid samma ponny, som jag älskade högt. Sen skildes vi åt och jag såg honom aldrig mer.

I början/mitten på 90-talet fick jag en förfrågan om jag kunde hjälpa en häst med något, genom shamansk healing alltså, jag minns inte med vad. På den tiden, när jag var nybörjare så trodde jag att jag behövde ett kort eller en bit hår eller något för att kunna kontakta ett väsen på avstånd och ge healing. Så jag fick ett kort på hästen med posten. När jag såg bilden så var det något märkligt bekant över hästen, trots att jag visste att jag aldrig sett den förut, men jag kunde inte komma på vad det var.

Men jag kunde inte sluta tänka på detta och bad att få komma och hälsa på hästen. Den bodde bara ett par mil bort. Sagt och gjort, vi åkte dit och så snart jag klev in i hagen, så insåg jag vad det var. Hästen var min älskade lilla barndomskamrat i ny hästkropp, alltså i ny inkarnation. Och det visste jag lika säkert som amen i kyrkan, trots att den rent fysiskt inte alls var någon kopia av ponnyn från dess tidigare liv. det fanns likheter, men det var inte det som övertygade mig - utan det var ögonen!

Det finns ju ett uttryck som heter; Ögonen är själens spegel! Och det ligger mycket mer i det uttrycket än vad man kan tro. Första intrycket blir ju (ivf för mig) att det betyder att man i någons ögon kan se något av dennes själ.

Men det betyder mer än så - det betyder rent bokstavligt att ögonen speglar själen helt och hållet! Och själen förblir intakt mellan liven (bara den fysiska kroppen dör och det bildas en ny till nästa liv). Så ögonen är identiska - och jag menar på pricken identiska - i varje liv.

Och det var vad jag nu såg och fick lära mig (syftet var att förbereda mig för nästa möte) och det var fullständigt omöjligt att ta fel! Hästen var min barndomsponny.

Återkommer med fortsättning.


Anmäl
2013-12-11 11:24 #52 av: Twinflamewolf

Är helt överens med dig Mandra att ögonen är själens spegel och det tror jag dom flesta håller med om.

Men låt oss nu säga att tidigare liv existerar och att ögonen skulle vara identiska i alla liv går inte helt ihop för mig.

Om jag nu inkarnerar som indian ett liv då är mina ögon antingen bruna eller svarta plus har en helt annan form än om jag exempelvis inkarnerar i Sverige där jag kan få helt annan ögonform och färg så att dom skulle vara identiska får du gärna reda ut hur för där får jag bara åter bevisen för hur mycket människan uppfinner och spekulerar om olika liv,att det helt enkelt inte kommer från andra sidan utan människan själv.


Anmäl
2013-12-11 11:31 #53 av: Mandra

#52 av Twinflamewolf  Hinner inte svara något långt nu, men det här är ingen spekulation från min sida. Det var två (kommer en till) helt medvetna lektioner till mig ifrån mina hjälpandar! Dom visade detta helt medvetet! 

Och när jag talar om identiska, så är det inte i första hand det fysiska jag syftar på - utan uttrycket i dem - det är detta som är själens spegel, inte formen.


Anmäl
2013-12-11 12:58 #54 av: Twinflamewolf

Uttrycket då kan jag förstå hur du menar Mandra men väntar ivrigt på fortsättningen.

Ni kanske tror jag är emot tidigare liv i tråden men  så är det inte utan jag om nån har en gång i tiden vart helt inne på den teorin fram till en händelse för några år sedan som fick mig att tänka om och omvärdera just den tanken.

Min ena katt Curry dog vid sex års ålder av njurfel,en katt som kunde förflytta sig astralt och när man sen klappade honom klappade man bara luft och katten befann sig i ett helt annat rum.

Hur som efter Currys bortgång kom Tudor in i bilden,så enormt likt Curry i hela sin personlighet och sätt så jag var övertygad,jag var bergsäker,man skulle inte ha kunnat rubba mig i tron om att det inte skulle vara Curry i en annan kattkropp.

Men så en dag satt jag i köket vid datorn och ser hur Tudor kommer gående genom hallen,jag tittar inte dit utan ser honom i ögonvrån och skriver klart dom två sista orden jag höll på med och sen tittade jag dit och vem är det som kommer och spatserar,ställer sig vid matskålarna och nosar runt,vänder sig om och befinner sig i en full manifestering under en lång lång stund för att sen bara försvinna,jo Curry.

Ingen annan än Curry själv kunde få mig på andra tankar,han bevisade för mig att jag är inte inkarnerad för hade han vart inkarnerad i Tudor hade han omöjligt kunnat manifestera sig i andeform.Han var lika tydlig som när han befann sig i sin fysiska kropp.

Där,den dagen började jag fundera hur förhåller sig det här jag var ju så säker på att Curry inkarnerat i Tudor och hade kanske än idag gått i den tron om det inte vore för Curry själv som ville visa att jag är inte i Tudors kropp.

Efter just den händelsen har jag fått mer bevis och just för att Curry och Tudor är så lika i sättet och personligheten så blev det självklart ett önsketänkande från min sida men tack vare Curry själv fick jag se bevisen han är i andeform och absolut inte i Tudors kropp.

Där fick jag min första tankeställare och sen dess har jag fått fler händelser genom åren som gör att jag idag nekar tidigare livs existens och det kommer från en som verkligen vart bergfast i att tidigare liv dom existerar men jag fick vackert börja tänka om hur mycket det än bar emot men idag är jag av helt annan uppfattning tack vare händelser som övertygat mig i en helt annan riktning.



Anmäl
2013-12-12 09:59 #55 av: Mandra

Nu när jag började skriva om detta och även om Ande, själ och kropp, så slog det mig att det är något fel på uttrycket: Ögonen är själens spegel. Har inte tänkt på det förut.

Själen är föränderlig. Det enda som inte är föränderligt är Anden. Och eftersom ögonen (dess uttryck) inte förändras - så måste det vara den man ser: Ögonen är Andens spegel, borde vara mer korrekt då.

Troligen har det skett någon sammanblandning av orden någon gång i tiden (precis som vi blandar ihop dem idag).Skrattar


Anmäl
2013-12-12 10:09 #56 av: Mandra

#54 av Twinflamewolf Jag återkommer snart till fortsättningen. Måste bara kommentera det du skriver lite. Det gör mig aningen förbryllad. Glad

Du skriver att du först var helt övertygad om att Curry återfötts i Tudors kropp - men sen, för att du såg Curry materialiserad så förstod du att det inte var så. Så långt är jag med. Men hur du får fram att reinkarnation inte existerar ur detta begriper jag inte.

Jag har varit med om något liknande. I slutet på 80-talet ägde jag en hund. Han led av fuktexem, så han låg ofta och kliade sig här och var genom att gnaga med sina små framtänder där det kliade. Särskilt på svansen.

Några månader efter hans död fick jag en ny katt som vid 1 års ålder började uppvisa samma beteende som hunden. Han gnagde med de små framtänderna här och var på kroppen. Jag funderade då en hel del på om hunden inkarnerat i kattens kropp (men jag bestämde mig inte definitivt för att det var så, jag vill gärna ha lite bevis först).

Ett par år senare talade mina hjälpandar om för mig att det inte förhöll sig så (dessutom sa de att hundar och katter inte inkarneras efter samma "linjer").

Men den enda slutsats jag drog av detta var att jag hade fel! Jag kan inte finna något som helst stöd vare sig för eller emot reinkarnation i en sådan händelse.

Så, jag hänger inte med riktigt. Funderar


Anmäl
2013-12-12 10:10 #57 av: Twinflamewolf

Ha ha ha Mandra,det har du ju faktiskt rätt i.Har inte ens tänkt så långt men det låter ju mer rätt med att ögonen är andens spegel Skrattar

Man lär så länge man lever Skämtar


Anmäl
2013-12-12 10:12 #58 av: Twinflamewolf

Nja det var ju inte enbart den händelsen men den var den första att få mig in på andra funderingar sen har det visat sig i så mycket mer därav min ändrade inställning till det här med reinkarnation.


Anmäl
2013-12-12 17:45 #59 av: [Sol69]

Vet ni det är tur att vi får ha olika tankar och åsikter för det är det som leder oss framåt och utvecklar oss andligt. Så jag är er alla evigt tacksam att jag får varje ny insikt som jag får.

Men jag är ju för att vi lever flera liv för det är vad som känns mest rätt för min del. Men jag vet att TW inte tror på det.

Men läser era inlägg och får mera att fundera på och ny insikter Kramas

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-13 00:59 #60 av: Mandra

Ok, tänker fortsätta lite här då.

När jag var 15 år så träffade jag mitt livs stora kärlek. Han var då 17 år. Jag var dock lite "rädd" för honom, eftersom jag var så blyg som ung. Han var så världsvan, hade mkt erfarenheter av saker och ting, var en ledartyp med väldigt stark karisma - så jag höll mig lite avvaktande till att börja med. Han å andra sidan, föll direkt för mig och slutade aldrig uppvakta mig från första dagen vi möttes. Och vi umgicks mkt eftersom vi hade många gemensamma vänner.

Sen skildes våra vägar under en tid - man bor ju hos föräldrarna i den åldern och han blev tvungen att flytta 50 mil bort. Sen återförenades vi och bestämde oss för att flytta ihop. Det kändes bara så naturligt, som om vi bara hörde ihop och ingenting kunde ändra på det.

Men "något" kunde det. 3 veckor senare dog han.

Jag föll ner i något slags svart hål, som i en tunnel och befann mig i denna svarta tunnel i månader. Jag hade allvarliga självmordsplaner - men fullföljde dem aldrig. Det som räddade mig var kanske att jag på något sätt "visste" att han fanns på andra sidan och att vi därför skulle träffas igen.

Jag tror inte att jag trodde någonting om vad som hände efter döden innan dess - men nu blev jag övertygad om att det fanns något där. Jag talade till honom i åratal, i början varje dag. Och trots att han aldrig svarade, så visste jag att han hörde mig.

Jag förstod också att jag aldrig skulle kunna älska någon annan lika djupt - vilket är jävligt tungt att inse för en 17-åring, som ni förstår. Men jag ville inte heller, eftersom jag då inte visste hur jag skulle hantera detta när vi dog. Jag skulle ju bli tvungen att överge ev ny kärlek då eftersom mitt mål var att återförenas med min stora kärlek.

Och så har det förblivit faktiskt hela mitt liv, med den skillnaden att målet är ett annat idag, men det tog mig över 30 år att inse det. Man skulle kunna säga att den här killen var/är min tvillingsjäl (fast jag kände inte till sånt på den tiden och numer tror jag inte längre på begreppet). Vi har också levt flera andra liv ihop.

Detta är alltså bakgrunden till nästa story. Pustar


Anmäl
2013-12-13 09:02 #61 av: [Sol69]

Tack för att du delade med dig av din livhistoria. Men så sorgligt att han gick bort i så unga år. Men hoppas att övergången gick snabbt i alla fall så han inte slapp lida. Glad

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-13 11:45 #62 av: Mandra

Tack Sol. Det gick antagligen väldigt snabbt. Jag var inte på plats och fick ingen detaljerad info om. Han hade en något udda hobby....han var fasadklättrare...tappade taget ...ramlade ner och spräckte skallen....dog nog omedelbart.


Anmäl
2013-12-13 11:56 #63 av: [Sol69]

Fy vad hemskt FörskräcktMen då var han ju ändå medveten om risken han tog. Men tråkigt ändå Ledsen

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-13 12:01 #64 av: Mandra

Mm, när jag först började skriva om det här så sa jag att jag skulle skriva om två tillfällen där jag sett "Anden spegla sig i ögonen". I natt när jag skrev sista inlägget här, så kom jag plötsligt på att det är tre gånger. Den sista gången har jag totalt glömt? förträngt?. Märkligt. Så det kommer en till story då, när jag är färdig med "min kärlek".


Anmäl
2013-12-13 15:35 #65 av: Mandra

Ok, fortsätter lite då. Efter hans död så levde jag i en permanent depression i över 25 år och hade ofta självmordstankar.

(Och här blir det hela lite knepigt #54 av Twinflamewolf , för tvärtemot vad du säger, så kan man shamanskt träffa en avliden persons själ, trots att den är återinkarnerad. Jag vet inte riktigt hur det går till, men jag tror att det har att göra med att tiden inte finns på andra sidan. Så man kan resa fram och tillbaks lite som man vill.)

Jag hade ingen kontakten med honom innan det här inträffade, men talade väl fortfarande med honom då och då, särskilt kring hans dödsdag, 8 mars, varje år. Och jag "visste" att han hörde mig.

Nåväl, någon månad efter händelsen med hästen, så inträffade nästa händelsen (jag tror hjälpandarna "skickade" hästen så att jag skulle vara beredd).

Min son hade flyttat till Stockolm, men hade en lägenhet kvar i den stad jag fortfarande bodde i. Vi hyrde ut den i andra hand och jag fick hyran mestadels av killens (som hyrde) mamma. Men en dag, sa de, att han skulle komma upp själv med dem. Det här var en kompis till sonen, men jag hade aldrig sett honom förut.

Det ringde på dörren - jag öppnade - och där stod HAN. Jag föll nog baklänges in i kapphängaren, men fann mig snart. Det var HAN och det gick inte att ta miste - ögonen var identiska.

Till saken hör att sista gången vi träffades innan HAN dog, så satt vi och tittade varandra djupt i ögonen i minst en halvtimmes tid och jag hade för evigt bevarat den synen - så det fanns inget tvivel. Detta var HAN återinkarnerad i annan kropp.

Jag fick pengarna och stängde dörren. Jag var väldigt tagen. Men jag har aldrig berättat för den här killen om detta. Kom fram till, efter veckor av funderande, att det var bäst så. Och så är det än idag. Jag vet inte var hans finns längre och inte vad han gör. Tror att även sonen tappat kontakten.

Däremot har jag efter detta träffat båda två i Den andra världen. Vilket alltså funkar av någon anledning. Hjärta



Anmäl
2013-12-13 16:01 #66 av: Loris M

Mandra,

Jag tycker att det är jätte spännande att läsa om dina upplevelser. Blomma

Just det här med ögonen har jag skrivit om på en annan sajt nyligen. Det är en av mina starkaste och mest övertygande upplevelser när det gäller reinkarnation. Jag träffade en person för ca tre år sedan och det var lite under konstiga omständigheter. Vi bor 50 mil från varandra men vi sammnafördes på en annan ort än vi båda bor. Första gången jag tittade in i hennes ögon, var det så otroligt starkt och jag fick rysningar i hela kroppen. Den känsla liknar inte något annat jag tidigare upplevt. Jag kände både stor sorg och glädje på en och samma gång.

Precis som du skriver så visste jag också. Man bara vet att man träffats tidigare. Vi stod och stirrade på varandra och jag trodde att jag skulle svimma när som helst. Skrattar


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-13 16:43 #67 av: Mandra

Tack Mesa.

Nu kommer sista inlägget med möte med person från tidigare liv och hur ögonen avslöjar det hela.

Lägg märke till att de båda två tidigare gångerna har jag aldrig, innan det inträffade, funderat över om HAN eller hästen återvänt i ny kropp. Det hade aldrig slagit mig och i början på 90-talet var nog heller inte helt övertygad om att reinkarnation fanns. Inte heller hade jag mött den "nya" hästen eller killen förut.

Det jag nu tänker berätta hände för 2 år sedan (men jag hann inte undersöka det mer noggrant förrän förra året vid den här tiden). Nu var jag ju övertygad i min uppfattning om reinkarnation - men jag var definitivt inte beredd på detta. Förlägen

I november 2011 besökte jag min äldre bror i hans hus. Han skulle sälja det då barnen flugit ut och han inte behövde så stort hus längre. Han ville då ha en liten släktträff innan, i huset och så blev det. Mostrar och kusiner och barn huller om buller. Skrattar

Han hade också släpat dit en stor flyttkartong med gamla fotoalbum som tillhört min mormor och morfar, ifall någon ville titta (vi är förtjusta i foton i släkten). Det var album från slutet på 1800-talet till 60-talet ungefär. Många tagna av min morfar som var en glad amatörfotograf.

I kartongen låg en hel del album jag faktiskt aldrig sett förut (och jag visste inte att brorsan hade dem heller). Jag hann inte titta under själva sammankomsten - men satte mig i lugn och ro och tittade igenom alla album efteråt. Jag hittade ett jag aldrig sett som innehöll foton från 1930-talet.

Plötsligt såg jag ett foto på ett litet barn 3 år gammalt. Det kändes som om jag kände igen flickan. Kortet var taget -36 - då var min mor 3 år. Jag gick till min bror och frågade. Nej, sa han - kortet var taget i Finland och mamma var inte med på den resan, säger han. Han kände tydligen till denna resa, vilket inte jag gjorde.

Nähä, tänkte jag och sen tänkte jag - nä det kan faktiskt inte vara morsan. Hon är alldeles för lik mig, barnet alltså - och morsan och jag är inte så lika. Och plötsligt förstod jag - det var mig själv jag såg på korten (det var tre kort) - från en tidigare inkarnation.

Jag hade aldrig stött på den inkarnationen under mina resor, men jag tog inte miste. Hur många gånger har man sett sina ögon i spegeln? På kort i detta liv? Så jag var säker - men kunde inte undersöka saken förrän 1 år senare. Det visade sig då att flickan faktiskt dog samma dag. Och även att jag kände igen den tredje personen som någon jag känner i detta liv också - i ny inkarnation. Han var min pappa då.

Så, för mig finns ingen tvekan. Inkarnation är ett faktum!

Sätter upp korten i nästa inlägg. Tyvärr syns inte ögonen så väl, men jag känner igen uttrycket i dem - det är mitt. Så det är lite svårt att se om man jämför med kort från detta liv - men jag ska se om det går. 


Anmäl
2013-12-13 16:54 #68 av: Mandra

Kort från 1930-talet - detta är enbart flickan



Anmäl
2013-12-13 16:56 #69 av: Mandra

Längst upp till vänster - min far i det livet - flickan - längst ner till vänster - min morfar i detta liv


Anmäl
2013-12-13 17:04 #70 av: Mandra

Ok, provar med en bild en närbild på flickan och ett på mig i detta liv (i 20-årsåldern nåt). Det är inte helt lätt att se, eftersom det inte går att få flickans ögon tydliga. Men jag tror det syns ändå. Det är alltså uttrycket som gäller - inte det fysiska.



Anmäl
2013-12-13 18:33 #71 av: [Sol69]

Tack Mandla. Nu fick jag lite mera att fundera på. Skrattar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-13 21:29 #72 av: Tarotstollan

Spännande!

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2014-08-09 23:38 #73 av: [Sol69]

Putt

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2016-01-24 19:38 #74 av: Loris M

Lyfter upp denna tråd som nu är 3 år gammal. Men många intressanta tankar och upplevelser för den som tror på och är intresserad av reinkarnation. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-01-25 19:03 #75 av: NO61

den som har förstånd vet att livet är ett och har inga straff i form av reinkarnation  

Anmäl
2016-01-25 19:24 #76 av: Loris M

#75 Oj, det var hårda bud. SkrattarJag tycker att jag är rätt så förståndig men jag tror på reinkarnation. Den ser jag inte som ett straff utan som ett sätt att lära. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-01-25 19:31 #77 av: [NeferNefer]

Jag ser inte heller reinkarnation som ett straff. Det är ett sätt för själen att utvecklas i samarbete med andra själar enligt mitt sätt att se det.

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-01-25 20:06 #78 av: Mandra

Inte heller jag ser reinkarnation som ett straff. Varför skulle det vara det?

(Ser att jag har gamla foton här. Bra för jag hittar dem inte i min dator. Hihi.)


Anmäl
2016-01-25 20:10 #79 av: Loris M

#78 

Det var fina foton och du skrev så många intressanta inlägg här som jag tyckte var värda att lyftas upp igen. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-01-25 23:42 #80 av: tarantass

Upplever man något som ett straff finns det väl något att lära av det också antar jag. ;-)

Annars tycks det finnas erfarenheter som kan tydas på många sätt, som inte nödvändigtvis går ihop för vårt förstånd. Vilket i sin tur kan tolkas på många sätt, från hjärnspöken till att bilden är på tok för komplicerad för oss att förstå, åtminstone utifrån sådana här fragment.

Anmäl
2016-01-26 05:50 #81 av: NO61

många uppfattar som straff ,,,

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.