Jorden är grön och sjunger en sång
En sång til allt som frodas.
Från minsta ört till äldsta träd
till allt som stelnat i sten och berg.
Allt från morgon-daggens droppar i daggkåpans blad
och dimman över sjön i nattens timmar.
Regn i strilar, som samlar sig i bäckens porl,
rinner vrålande ner i älven,
för att stillna i den mörkaste, stilla skogssjö.
Fukten i en regnvåt skog som andas av sig själv,
Till ett dånande oväder, där luften får allt att flyga
från minsta löv, till avknäckt gren, till en stilla bris
i nattens svala tystnad.
Där myser vi och värmer oss kring en brasa varm
för att rädas när blixten slår ner, och vi räknar
hur långt bort är den nu?
Vilka makter är det som vi inte kan hantera?
Ja så går människans tankar,
så går tankarna genom tiden,
vandrar, vandrar och följer släktens vägar.
Men de osynliga små, som vandrar med oss
från tidens början, på snåriga vägar, de glömde vi av.
De finns där, de syns för den som vill och vågar se.
De undrar och förundras: Vad hände? var i tiden gick det på sned?
Vad var det människan glömde? var missade hon att tiden gick ur led?
Den största gåtan är: Hur kan man leva, mitt i allt
och glömma det som är viktigt i livet?
Var det när människan trodde sig: större,
bättre, förmer, självständigare, och
helt oberoende av allt det andra?
Utan helheten med och i och av, så finns det aldrig något helt.
Finns det inget helt i intigheten, så finns det ingenting alls,
att hämta.
För vi är ingenting, ingenting alls, mer eller mindre
än: luft, eld, vatten och materia, inget mer än allt det andra…
med själ
Underbart lightseeker……mina diktkänsla gick till Viktor Rydberg å Tomten ; )
Denna ska jag ta med mej å läsa mera.
Vandra i Ljus å Skönhet
oj! vad förvånad jag blev, att bli jämförd med en sådan erkänd och stor diktare, Tack! Bigavia, hoppas att den säger något om "vår" tro om livet och hur allting hänger ihop:)