2008-07-17 15:34 #0 av: BranDuir



Germanerna

Av andra får man namn, heter det. En a´n hör till kategorin "Kärt barn har många namn". De flesta har varit rätt så snälla och godartade, men för 58 år sen fick jag mitt första vedervärdiga "skällsnamn" för en dag. Första dagen i skolan fick en grabb de andra bybarnen att stämma in och peka finger åt en förvrängning av mitt utrikiska namn: Det var en storbondes pojke och lite av en översittare. Som minne av händelsen fattas honom en bit av huvudsvålen på bakre vänster kvarter av huvudet. Det var bara den ende gången nån vågade ge mig ett sådant namn.

Kanske 30 generationer av nordbor och européer har tyckt att det är roligt och rättvist att vi kallas barbarer.

Egentligen borde vi gå runt med en etikett i pannan "Jag är en glad och blodtörstig barbar". Vi får knappast veta betydelse eller synonym av ordet "german". I senare tid betyder det germanus = "köttslig bror" i latinet. På sätt och vis hade de rätt eftersom DNA förmodligen visar att det är ingen stor och avgörande skillnad mellan kelter, germaner och romare. Vi vet att efter Teutoburgarskogen ändrades språkbruket och betydelsen om germaner totalt och man började fjäska för folk norr om gränsen. Sen inpå 200-talet blev alla inom Roms gränser romerska medborgare så dethär med barbar försvann som benämning på romare så att säga.

Vi kan nog sluta oss till att begreppet "german" användes nog bara i den romerska kulturen eftersom de germanska stammarna var fristående om än i större och mindre stamförbund. Det hände så vitt vi vet aldrig att de var samlade i ett enda förbund även om antagligen man samlat ihop många stammar för att ge romarna en läxa i Teutoburgerskogen.

Kanske det fanns skandinaver också på den germanska sidan. Läxan var verkningsfull. Det var slut med romarnas expansion norrut. Förmodligen kallade nordborna romarna "ulvar eller ulvhediner" med ett liknande kodord som vid björnjakt.

Liknande scenario ser vi i de tidiga vikingarnas anfall mot karolingerna satte stopp för expansionen norrut. Kejsar Otto I tog efter under 900-talet och försökte expandera norrut och kom till Limfjorden där han slängde i sitt gamla spjut och skattade förmodligen bara Jylland eftersom det blev biskopar bara där. Fast vem vet om inte han står bakom byggandet av trelleborgar. De revs rätt så fort så de var väl inte populära.

Begreppet Danmark låter som ett område för en "markgreve" dvs. en buffert mot grannar längre bort. Det var kejsarens strategi att bygg borgar i de områden han erövrade norrut och österut. Sen satte han också präster i borgarna. Det är det samma man ser i trelleborgarna. Danskarna tycker måhända inte om dessa frågor i dag ... De vill kanske ändra till "Danland" efter detta. Deras tidiga kungar ska helst ses med hjältegloria. Men visst fanns det en orsak att bygga Dannevirke mot hadobarderna eller vad man nu kallade dem,
De latiniserade grannarna söder om Rhen kallade dem förmodligen "germaner" = och menade med ordet grannar såsom kanske engelsmännen gör i dag. Nordborna använde sannolikt dagens namn "tysk" som lär vara ett bildat på begreppet folk = thiod. Det betyder att tyskarna av dialekt hamnade i att använda "Deutschland" = "folkland" och nordborna använde ordet Tyskland. Detta kan förstås inte ha skett förrän det fanns en nation att tala om.

Detta är för att klara ut språkförbistringen att "german" är en fråga om språkgrupp och inte om en stam eller ett folk. Engelsmännen är ett kapitel för sig och vill kanske hellre skylta med halvlatinskt arv från tiden de var under stöveln.. De har det urgamla keltiska arvet som även blandades med exempelvis belgier som flydde undan romarna. Det fanns kanske andra stammar också. I allmänhet kan vi inte vara säkra på att varenda person i en stam och land emigrerade. (I Tyskland var det förmodligen bara några få stammar som nästan raderas ut av karolingerna. Resten blev kvar och bevarade den germanska kulturen i motsats till den frankiska dvs. latiniserade Continental-kelter.)

Nästa steg i England var förstås romarna och latiniseringen. Dels genom inflyttade, dels genom att engelsmän tog till sig romersk kultur medan andra kelter flyttade västerut. Sen kom angelsaxarna man gärna glömmer. Därefter kom anglernas fränder från Norden vi kallar vikingar och en del flyttade även till Normandiet. Sista steget var att Normander = ättlingar till nordbor flyttade in. Man kan väl säga att engelsmännen ofta är "släktvilda" och föredrar normanderna som de sista segrarna.

Ofta förundras jag över att engelska ättlingar till nordbor inte vidkänns sitt nordiska arv. Egentligen är det bara språkforskarna som håller ihop det nordkeltiska arvet genom språkguppen "germaner" dvs. icke-slaviska folk norr om Rhen inkluderande engelsmännen angel-saxisk-nordisk arv.

Arkeologi och historia är inte mer än runt 10 generationer gamla och egentligen systematisk vetenskap bara 4 generationer. Fortfarande saknas stringens i arkeologisk/historisk analys. Historia har mest varit biografi dvs. i första hand kungarnas och i andra hand överklassens. Bönder skymtar lite grann i medeltiden medan kvinnorna har lyst med sin frånvaro. Bonniers första stora historiska lexikon har 17 spaltcentimeter om bondekvinnan. Mest är det en utrikisk resenärs iakttagelser av eländet.

Jag har en historiebok för gymnasiet från början av 1900-talet. Där är det förstås ett stor förhärligande av stormaktstiden. Gustav den II Adolf höjs till skyarna och han anses ha börjat allt. I själva verket var hans verksamhetstid egentligen kort. Hans far gjorde mycket mer för att bygga upp samhället och under en lång tid var det Axel Oxenstierna & Co som stod för moderniseringen av Sverige. De många krigen var bara en kostnad och tärde på folket. Karl XII kan man kanske jämföra med Don Quijote. Det bästa var väl att han monterade ned stormakten. Förhärligandet av stormakten fick inte ifrågasättas i min ungdom.

I böcker som rörde religion var allt före kristendomen "avgudar" och fick inte ifrågasättas. Fortfarande använder i synnerhet tyska och danska arkeologer begreppet "avgud". I vetenskaplig mening är det en politisk utsaga som anger att vederbörande är partisk. I vår tid borde även förfäderna ha religionsfrihet. En noggrann begreppsanalys visar att en stor del av forntiden s.k. gudar egentligen var arkebegrepp i myter som poetiskt beskrev vissa arbeten i samhället. För dåtidens folk som kunne se metaforerna som bands till vardagen var det inget problem. Problem blev det när överklassen av kulturbärare fjärmade sig från bondelivet och inte fattade nånting av det ursprungliga. De ville knappast förknippas med bondeklassen heller. Våra föräldrars generation minns väl "ariska syndromet" som egentligen visar på dålig vetenskap, men även på språkforskarnas ovetenskapliga språkfamiljer som skapade indoeuropeiska teorin. Det finns inget vetenskapligt samband som gör språk genetiska så att man kan använda begreppet "familj". Språken har skapats genom influens och diffusion av begrepp till en befintlig bas för ett språk. Skriftspråket har konserverat en del, men i min tid har mycket av den
latiniserade språkläran dött ut. Ett levande språk ändrar sig hela tiden och är inte bundet till sin bärare. Snart pratar halva världen engelska utan att ha genetiska bandFortfarande lider arkeologi och historieskrivning mycket av barnsjukdomar och brist på vetenskaplig analys. I de exakta vetenskaperna bygger man upp kunskapen med att jämföra det obekanta med det bekanta och har fördelen av att
arbeta med mätbara storheter. För att få ordning på sanningen i historia och arkeologi måste man nog skapa metoder som binder beskrivningarna till artefakter och kända företeelser. Detta istället för att bygga på virtuella teorier som ofta hamnar i mäta forntiden med våra dagars mått där krigsföring får allt för stora proportioner. Överklass och makt intar en stark plats som bas för teorierna utan fynd som kan ge proportionerna.

Med lite distans får vi se katolska tiden i "Germanien" som ett mellanspel då Europa faktiskt var nästan mer samlat än nu under EU. Man kan säga att 1000-talet var en konsolidering av ställningarna i Europa, medan 1100-talet blev en kyrkbyggarperiod utan like i hela Europa.. I Norden fick vi synlig influens från Paris, Italien och man glömmer ofta Bysans. Tyska stenhuggare dominerade i stor utsträckning stilen. Här på Dal har vi synliga bevis från den kejserliga begravningskyrkan i Königslütter och de flesta kyrkorna byggdes under en kort period. Vid den tiden fanns inget större motstånd i bondebefolkningen, vilket innebär att man förmodligen såg en viss fördel med rituella och andra förhandlingar under tak.

Det är kanske inte bara en tillfällighet att reformationen kom att ske inom det forna germanska området. Kanske en kombination av språk och gemensamma tidiga samhällsinstitutioner är en del av förklaringen … kan vara en intressant fråga för oberoende forskare? Religionen som sådan kan knappast ha nått ut till folket före reformationen eftersom man inte predikade utan det var mässor på latin även om kanske prästerna översatta vad de visste om mun till öra i befolkningen. Det är svårt att tro att kristendomen egentligen haft nån större inflytelse på folks moral. En del prostkyrkor tycks ha gjorts till tingskyrkor. Där gällde nog gamla domarregler och texterna lagläsaren läste på ting … saklig forskning om dessa frågor vore att önska nästan för mycket.

Reformationen kom på de flesta ställen att innebära att kyrkan förföll i runt hundra år. Själv om man började trycka biblar på svenska från och med Gustav Vasa fanns de oftast inte ens i prostkyrkor. Prosten Lars Björnsson i Bolstad kallade sig förstå Lars Beronis för att visa att han hörde till högre sfär. Knepen är många för att bli något ovanför Jantelagen. Han skriver 1570 om bönderna "De har utlovat att komma till sockenstämma och kommer inte och de vill inte vara mig lydiga som annorstädes – de lovar men håller intet"

Bönderna på Dal hade kanske aldrig blivit riktigt katolskt kristna utan bedrev sina gamla sedvanor. Under 1600-taltet stängde de kyrkan ett par gångar för präster Stiftet försökte pracka på dem. Helst ville de ha prästsöner från landskapet eller bondsöner som förstod dem. I det längsta höll sig bönderna exempelvis till seden att giftermålet var "fästande med handtag" … vi kan läsa bestämmelsen på en 4000 år gammal hällristning. Kyrkan ville förstås att så mycket som möjligt skulle ske i kyrkan mot en lämplig avgift.  Reformationen var nog en rörelse inom överklassen även om de kanske inte kunne förutse alla verkningar. Kyrkan hade blivit för mäktig och ägde allt mer jord. Reformationen kom att innebära att staten drog in det mesta av värde från kyrkan och jorden gick så småningom till överklassen. I Västergötland ägde Skarastiftet hela socknar som ett exempel på att kyrkan var på väg att bli en stat i staten.

De självägande bönderna påverkades inte av detta medan kyrkans landbönder fick arrendera av adeln istället. Det innebar att arrende ökade från 1/4 av skörden till en 1/3 och på en del ställen fick man göra extra dagsverk för patron. På Dal gick det inte att topprida arrendatorer för då flyttade de till arvejord och släkt. Men på andra
håll kom de under stöveln och värre blev det i andra och följande generationer eftersom banden till den fria släkten tunnades ut.

I slutet av 1600-talet kom kyrkotukten och nu på svenska en sorts lutheransk fundamentalism få älskade. Kyrkoordningen blev ett medel för kyrkan och den inom sig solidariska överklassen av prästerskap och adel. Det blev ett sätt att indoktrinera folket eller som man definierar "civilisation är att ta folk ur barbari, upplysa, förfina och skola" … kort sagt att lära en hund att sitta vackert. Attityden mot andra människor inom överklassen blir fort att den civiliserade anser sig vara bättre än andra. Trots våra nutida mänskliga rättigheter förekommer det ju till vardags. SVT har fortfarande pekpinnen med i många program. Ringer man dit blir man omedelbart behandlad som en lägre stående varelse.

Erik XVI med tänkarmössan försökte imponera på en engelsk prinsessa och skapade för den skull en högadel med 12 grevar. Han behöll tänkarmössan i engelskt folkminne, medan han i vanlig ordning för de många svenska kungar blev nidskriven. Andra kungar får inte alls ifrågasättas fast deras gärning kanske inte var så bra på lång sikt. Det är också vanligt att ge en del kungar beröm för mycket mer än de var. Magnus Ladulås var bara en usurpator och en marionett för östsvenska adeln visar det sig . Med detta stycke också sagt att vi hade ett ständigt flöde av kultur och feodalism från Tyskland mest fram till 1700-talet då det blev mode med det franska.

Det franska var förstås ett mode och svårt att få att passa annat än i salongerna och hos högadeln. Franska Revolutionen blev sist och slutligen inte stort mer än en cirkus för folket för en kort tid. Men fortfarande drivs den världsfrånvända myten. Under 1800-talet blev vetenskaperna allt mer rumsrena och de moderna uppfinningarna gör
sitt intåg. Den allmänna läskunnigheten ökar och folket visar att de kan tänka själva även om den historiska korvstoppningen. Förhärligandet av monarkin blir vana för historieforskare som får sitt dagliga bröd via konglomeratet överklass och stat.

Nationalromantik föds ur perioder av krig och det kvittar om man vunnit eller förlorat och i värsta fall lånar man av andra. I ett vidare perspektiv blir det ofta ett alleuropeiskt arv där vi har tidigt drakdödarmotivet som blandas upp med Sigurdsmotivet och egentligen bygger på mycket äldre tjurdödarmyter från Södern stora kulturer.

Även Völundsmeden är ett gammalt motiv men knyts genom utstofferingen till germanska området.

Kalevala bygger på karelska sånger som finnarna i Helsingforstrakten gör till sitt nationalepos. Danskarna gör sitt epos på Saxo Gramaticus, medan norrmännen med viss rätt tar de isländska sagorna till sig, men sen vill de också ta monopol på herulerna / erilerna. Sverige har ingenting så man blir tvungna att ta de få stycken man har om Ynglingar och göra till sina. På något sätt får man ihop myter och skapar kungar som man anser vara verkliga medan de är bara legender som snoffsats up. Det blir ändock en helhet som är trovärdig i brist på referenser och levde egentligen till efter andra Världskriget.

Den empiriska forskningen måste bygga på analys av fynd, analys av språkelement vi får samt en begreppsanalys som bygger på dåtida verkligheten. Om man exempelvis med ordet "kung" menar en lokal ritualledare i en epok det inte finns beskattning kan man inte omedelbart översätta det till vårt "kung och kungarike" vilket måste definieras med allmängiltiga kriterier.

När man ser bilder från medeltidsdagar är det dominerande intrycket att män och pojkar springer runt med sköldar och träsvärd och låtsasslår på varandra.. Det är kanske den sorts historieskrivning åtminstone männen vill ha.
Kvinnor och barn har svärtat ned sig i ansiktet för att befästa bilden av Lort- och Fattigsverige medan man glömmer gamla traditioner av badande åtminstone en gång i veckan. Man håller sig inte varm om man inte är ren … och ingen flicka eller pojke vill kyssa en sketen nuna.

I de historieintresserades fantasi ser de unga de märkliga varelser 1800-talets illustratörer skapade och där gudarna är människor … illustrationerna i Eddan är mer naiva och burleska men ändock skymtar människan bakom. Naturligtvis är vår tids gudar = politiker och direktörer såväl gudar som människor. Även i nutida illustrationer på Internet där man vill skapa sina egna hemliga stammar och hemliga språk med runor lyser 1800-talet fantasier om de gamla gudarna fram.

Antagligen är det mest sublimering från vardagens våld och även det våld herrarna av och till regisserade i det förgångna. Där är perioderna av krigshandlingar oftast mycket korta i proportion till tiden med fred. Man vill avreagera sig eller kanske förhärdiga sig för att kunna stillatigande vara medskyldig till slakten i Afghanistan
som nog är institutionaliserat mord utan minsta vilja att vilja klara av det på fredlig väg.

Det är alltid herrar som skapar krig. Det är också herrar som står för den lögnaktiga historieskrivningen utan minsta vetenskapliga referensplan. Storyn ändras med tiden och för att täcka de misstag man gör. Det är herrarna som står bakom den vetenskap som skapar föreställningar om raser eller utvalda folk. Även inom ett folk börjar man numera allt mer med vetenskapens medel gallra ut folk som mindrevärdiga genom medicinska diagnoser och tekniska hjälpmedel som skulle ha fått Hitler och Himler att glöda av förtjusning.

Det är de okunniga medlöpare som dåras av budskap från herrarna som passar deras inre önskningar. Alla vill vara utvalda och alla vill höra till de högtstående och spanar i spegeln för att se om de har de riktiga dragen. Hitlers bild i spegeln var väl inte den bästa, men han var blind för allt annat än sina egna fantasier. Undrar vad judarna
ser i spegeln de som själva sagt sig vara bäst i några tusen år … utom profeten Amos med rådet "Förhäven Eder icke"




Naturligtvis har varenda människa ett val. Men det är också tillåtet att vara mänsklig och välja det samma som större kunskap och eftertanke har förstås ett större ansvar. Forskare, Folkbildar-TV och politiker har ett ansvar Historien och livet är en föränderlig process som kräver vakenhet och utvärdering!

Dessa krav på sakligare historiebild ökar med Internet där många i all välmening och med rätt visar sitt, uppkopplad kan framföra sina åsikter. Det är viktigt att det balanseras ut av en vidare utvärdering.