Annons:
Etikettdruidism
Läst 1598 ggr
neina
8/12/08, 2:13 AM

Druidfunderingar

Druid: funderingar kring ordet
(från min blogg, på BD:s uppmuntran)

Nyligen tog jag mig friheten att ta upp en diskussion, bland vänner och kloka människor, om begreppet druid. Jag har funderat mycket över detta.

[DISCLAIMER: Detta är mina funderingar, ‘thinking out loud’. Om du reagerar på något eller vill kommentera, gör då så, på ett sätt som bidrar till en fortsatt diskussion, snarare än ett attackerande av någon ståndpunkt du uppfattar eller tolkar att jag har. Vänligen förstå att jag bara tänker högt och egentligen inte har några absoluta åsikter som mina frågor skulle leda till! Det enda jag är säker på är att vi inte vet något säkert. Inte någonting. På riktigt. Men det är en annan diskussion.]

Ni som läser detta och var närvarande, hoppas att ni känner igen lite av diskussionen, även om detta blir ett upprepande av mina funderingar, med ett par bitar av diskussionen insprängda här och där. Kommentera gärna! Fundera noga och långsamt över varje fråga för sig. Läs inte vidare bara för att komma vidare, utan sug på varje fråga för sig.

Först, några frågor på temat: Vem får kalla sig druid?
Vad är en druid? Vem får bestämma vem som får kalla sig det? Med vilken rätt kan vissa bestämma att andra får, eller inte får, kalla sig druid? Finns det något givet eller baserar sig titelgivningen på en överenskommelse att vissa har auktoritet att tilldela någon denna titel? (Med överenskommelse syftar jag på de olika ordnarna, eftersom jag inte vet vilka andra anspråk på auktoritet de kan ha utom den respekt vi väljer att visa dem, baserat på deras inneboende kunskap, vishet, erfarenhet och så vidare.) Är druid en titel man tar sig om man är övertygad om att man är druid, eller förtjänar från någon utomstående?

Vidare, några frågor om ordets innebörd eller innehåll.
Varför är det just ordet druid vi använder? Vad har vi gemensamt med dem som ordet ursprungligen (så vitt vi vet) användes om? Om vi inte har något gemensamt med dem (och nu sade jag om), varför använder vi då det ordet? Vad innebär det idag? Har ordet någon innebörd alls om alla har olika tolkning?

Personligen vet jag inte ännu vad jag tror att ordet har för egentligt innehåll, varför det är det ordet vi använder. I samband med det funderar jag mycket på vad specifikt som gör att jag ändå känner mig dragen till druidismen som inriktning inom paganismen. Men det kan komma fler artiklar framöver om detta.

Åter till de aktuella funderingarna: I diskussionen fick jag frågan om varför jag var så protektionistisk och tyckte att bara vissa skulle ha rätt att kalla sig druider, att det skulle finnas regler för användandet av ordet. Jag vill upprepa här att det är en ståndpunkt jag inte alls har. Jag funderar på, vrider och vänder på, bollar, frågan om begreppet druid och dess innehåll. Jag misstänker att vi inte kommer fram till ett definitivt svar (men vem vill ha sådana?!) utan snarare landar i ett “både och”, för att citera från diskussionen; vi landar i en tolerans, sunt förnuft och en ‘working definition’.

För att återge lite kloka synpunkter från diskussionen, ligger det ett värde i att lära sig av dem som gått före, som kan mer och har mer erfarenhet. Det kan ligga ett värde i att gå med på överenskommelsen (som jag nämnde ovan) att någon har auktoritet att tilldela denna titel. På samma gång kan någon vara druid utan att ha blivit så kallat ‘ok:ad’ av någon inom ‘överenskommelsen’

Då går mina tankar vidare såhär: egentligen kan vem som helst kalla sig druid, eller rättare sagt, bestämma när de själva tycker att de kan kalla sig druid. Vissa tycker att de kan det efter att ha läst en bok från Llewellyn. Andra kallar sig det kanske t. o. m. innan de innerst inne tycker att de har kompetensen, men vill så gärna ändå att de kallar sig det (med ett inre, tyst ‘aspiring’ före, kanske). Åter andra när de tycker att de har tillräckligt många kompisar som anser att de har kompetensen och förtjänar respekten att kalla sig det, att de leder ceremonier tillräckligt bra enligt sin ‘församling’ eller kompisskara. Åter andra bestämmer sig för att låta en orden bestämma när, och då talar vi om den ‘överenskommelse’ som jag nämnde ovan. Överenskommelsen att någon inom en orden har befogenhet (baserat på ens egen bedömning av deras kunskap, erfarenhet m. m., eller hos vissa en ohejdad vana att lägga makten över sitt liv hos ‘någon annan’, någon ‘riktig’) att godkänna en eller inte.

Av detta syns, att vi kan framföra goda skäl både för att benämningen druid förtjänas och tilldelas av någon annan, och att egentligen var och en själv bestämmer över när eller hur man får kalla sig druid. Personligen håller jag med båda påståendena och de säger egentligen samma sak: du själv är den som bestämmer om det är du, dina kompisar, någon orden, gudomlig uppenbarelse, eller vad det nu är, som ger dig rätten att kalla dig för druid. Men åter - om ordet druid kan betyda vad som helst för olika personer, blir det då inte innehållslöst? (Samtidigt är det uppenbart att det i viss mån inte är ett innehållslöst ord; annars hade inte så många så hett önskat att få kalla sig det, arbetat och studerat hårt för det.)

Observanta läsare har sett att jag lämnade en tråd hängande. Jag har skrivit om att ta eller få titeln druid, men nu får jag återkomma till biten om att någon kan vara druid utan att någon orden, eller kanske inte ens en själv, gett titeln. De som är så kallade 'naturals'. Intuitivt vill jag hålla med och jag tror att jag vet vad jag menar ingår som egenskaper för en sådan druid. Men även här blir det ju vitt skilda tolkningar.

Pust. En sista sats med frågor, nu om prästerskap.
Är druidismen ett prästerskap? (Vad är ett prästerskap??) Å ena sidan uppfattas historiska druider som präster, och i viss mån moderna druider också. Å andra sidan är modern druidism en trosinriktning med många individualister, personer som anser sig tillhöra en druidisk religion men som inte själva verkar som präster för andra i tron. Är det vettigt att ha samma ord för alla som anser sig tillhöra trosinriktningen, som för dem som aktivt arbetar som prästerskap inom den?

Ja, det kan det vara, som t. ex. inom kristendomen. Både ärkebiskopen och den nyfrälste kallar sig förstås för ‘kristen’. Men i druidismens fall har jag ändå en känsla av att begreppet ‘druid’ är mera laddat än bara en trosbeteckning. Det är ett ‘tyngre’ ord än ett ord som helt enkelt betecknar alla som tror på ett visst sätt. Det ligger något av tyngd, och faktiskt prästerskap i ordet. Hur förhåller vi oss till detta?

Som paganismen ser ut idag verkar det bli svårt att ordentligt reda ut dessa frågor och begrepp. Det är samtidigt ett utmärkande drag av paganismen, att vi inte har någon helig skrift som slår fast definitioner för alla ord, eller slår fast några regler för vem som är druid, prästerskap, celebrant. Kanske är det en av paganismens stora styrkor: att vara sig själv och samtidigt följsam. Även om det innebär att paganismen kan verka otroligt ‘luddig i kanterna’ och reta gallfeber på religionsvetenskapens försök att sortera, definiera, klassificera. Ja, det kan reta mig lite också ibland. Men då tar jag upp en diskussion, tar mig en funderare, kommer på att det är kul och lärorikt att fundera, men struntar sen fullständigt i det och går ut och kramar ett träd! För när vi firar tillsammans, sjunger tillsammans, njuter av naturen tillsammans - då är allt detta fullkomligt irrelevant.

Still confused, but on a higher level…

Floreat!
neina

Annons:
Lorelai
8/12/08, 10:43 AM
#1

*s*
Still confused, but on a higher level…

Det førsta jag tænkte på var hur bra du har formulerat det hær till an aktiv tråd. Att den ær fylld utav frågor som mat tilll vidare funderingar..
Før min del ligger druidismen så nyvaket i min kænnedom att jag inte har några ideèr æn, inte egentligen.
Men jag tror nog att det hænger ihop hur ordet druid defineras.. Som hæxa kan de flesta kalla sig kænns det som ibland. Men jag tycker nog att det krævs ett visst slags leverne før att kvala in till Hæxan. Det funkar liksom inte att bara dra på sin hættan 8ggr på året før att alla andra kankse firar just då.. Det ær ju ett liv, en livslång hængivelse før en sak. En idè.. en ideologi.. Ingenting man ena dagen bara får før sig. 

Sjælv tycker jag att var mænniska skall vara førsiktig med vad denne væljer att ta på sig. Noga øvervæga vad som føljer med att kalla sig før druid, shaman eller øvrigt.

Coturnix
8/12/08, 1:43 PM
#2

Jo det är nog så att jag får läsa texten flera gånger till för att mina tankar ska vara relevanta. Jag har tänkt, eller ser det som, utifrån mina referensramar, att Schaman, Druid är en "titel" för en "utvald", av "folket" accepterat, att Shamanen, Druiden leder sitt "folks" väl och ve. Just pågrund av "utvaldheten" som i sin tur lett till speciellt kunnande och kännande….mm.

Anco
8/12/08, 2:00 PM
#3

#2 Du satte ord på mina tankar, Coturnix.
Det är ungefär så jag också ser på dessa "titlar". Häxa kan vem som helst kalla sig, rätt eller fel. Detta är dock inte en "titel" (i de flestas ögon) som shaman eller druid.

I och för sig tror jag att det kan finnas naturbegåvningar inom alla gebit, människor som är och har kunskap inom sig, mer eller mindre "medfött". Men för de allra flesta av oss så gäller det nog att vi får tillägna oss kunskaperna allt eftersom, genom skolning, leverne bl a.

#0 Jag kan hålla med om att gränserna mellan de olika inriktningarna inom paganismen är flytande, men det är ju lite det som är charmen med det hela. Man måste inte alltid vara såå himla strikt utan det finns utrymme för individualister. Just detta att det i de flesta fall inte är lika strikt som t ex den kristna kyrkan tror jag bidrar till att vi utvecklas ännu mer som människor och lättare tar till oss kunskapen.

"Lev i nuet, sedan kan vara försent"

Medarbetare på Druid&Shaman

[trumman]
8/12/08, 4:42 PM
#4

Shaman är heller ingen gångbar titel, om man nu inte lever i Sibirien och är Evenk vill säga :)

Mvh, T

aris-eile
8/12/08, 6:57 PM
#5

Att över huvud taget kalla sig för något, annat än i vissa sammanhang är meningslöst och gör att ordet/titeln tappar sin verkan.

Man kan vara, utan att påminna alla om det hela tiden.

De som känner mig vet vad jag är och vad de kallar mig, de andra behöver heller inte veta allt om mig. Tilläggas kan att många känner delar av mig, men har inte hela bilden. Det är normalt.

I mitt kärl har jag många vätskor, de är inte blandbara med varandra, men jag har kranar i förhållande till de olika skikten, så jag kan tömma ut det som behövs, över de som behöver, för stunden. Att blanda vätskor kan ofta ge en bitter smak på drycken. Ibland, blir det rent av giftigt.

Mitt liv är som olja och vatten, många gånger, jag kan välja om jag vill tända en eld, ge den näring, eller släcka den.

Varför nöja sig med att studera en detalj, när man kan få skåda hela bilden? När man vill…

Det tar tid och jag är långt från färdig ännu, men att låsa min fria vilja vid att samla antingen olja, vatten, gas eller sten… kommer jag aldrig att göra. Bättre är att inte ge sig en stämpel som man behöver leva upp till i tid och otid… för att ändå ibland misslyckas stort och känna sig meningslös och värdelös.

Man är faktiskt mycket mindre än man kan tro, när man känner sig som mest sårbar. Det är inget särskilt med vare sig dig eller mig, vi är inget.. som inte kan ersättas i längden. Ändå är vi Allt… En konstig paradox, men är vi då Allt och Allt finns inom oss.. varför då välja att kalla sig något?

SEViking
8/12/08, 8:09 PM
#6

Kanske därför att man vill med titeln poängtera vars man står.

Alla kan ju inte vara allting, de e inte alla som klarar av att ha ett finger i varje vattenpöl.

Vill man kall sig något så är det ju precis lika befängt som att inte göra det, men är det ens befängt, eller är det upp till var å en.

SEV Oskyldig

Annons:
Lionadh
8/12/08, 8:24 PM
#7

Väl mött neina!

Jaha, jag har i många år presenterat mig som kristen buddist, esoterisk ljusarbetare, druidprästinna, kanal och reikihealer. Det går nämligen inte att förklara hur jag ser på andlighet utan att blanda in allt detta.

(Se min presentation.)

Men jag är mer druid än häxa och även mer druid än kristen. Svårt att förklara, men så är det.

Vilket epitet man kallar sig är kanske inte så viktigt? Utan det viktiga är vad man tillför människor i olika sammanhang?

Jag tror så.

/Maud Lionadh

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

BiGavia
8/12/08, 10:47 PM
#8

Det måste väl finnas kunskapsgränser innan man kan kalla sig något…..vet int ens var mina är ….en tokkärring   de e allt, enligt mitt sätta att se det.

Vandra i Ljus å SkönhetFlört

neina
8/13/08, 12:28 AM
#9

Härligt att många tyckte detta var intressanta frågor, och att vi fått se så olika svar! Jag vill också bara åter poängtera att jag inte driver någon särskild åsikt, utan att det rakt upp och ner var funderingar - som man gott kan lämna därhän för att leva, bara vara. 

#5, jag tycker det är mycket intressant, det du skriver om att man inte alltid måste påminna alla om att man har en titel. Att man kan bara var, och de som 'vet vad man är', vet det, andra behöver inte veta allt. 

Jag har nog landat i, att det är bättre att söka att utvecklas mer och mer, bli visare, snarare än att skaffa sig särskilda titlar. Om sedan andra uppfattar en som mer 'druidisk', eller 'prästerlig', eller något annat, efter denna utveckling, så är det bra men en bisak. 

Själv hamnar jag lätt i att jaga titlar, punkter på en fantastisk 'pagansk CV', erfarenheter att slänga mig med… I stället för att ägna mig åt druidism, paganism, av mina egentliga skäl: för att jag älskar det, älskar firandena, relationerna med träd och stenar och andra varelser, älskar här och nu! (Kanske någon känner igen sig?) 

Därför försöker jag syna mina motiv: är jag närvarande när jag genomför denna ceremoni, eller är tankarna redan på vilken smaskig blogg-post detta ska bli?! 

Kanske detta ses som en avstickare till vad tråden började med, men jag tycker att det hänger samman: Å ena sidan är det viktigt att vi reflekterar över vad vi kallar oss och det vi håller på med - för att koncentrera det vi ser som väsentligt i vår andlighet, men å andra sidan, och kanske viktigare, att fokusera på ett bra innehåll snarare än en bra titel. 

Floreat!

Waara
8/18/08, 12:06 AM
#10

#9 Vill bara säga att du skriver det bra, ett nöje att få läsa o ta del av… och ja, känner igen mycket av det du skriver i mej själv.

Tack//BB//W

lightseeker
8/20/08, 7:22 PM
#11

#7 lionadh, "Vilket epitet man kallar sig är kanske inte så viktigt, Utan det viktiga är vad man tillför människor i olika sammanhang…"

Du spikade det och jag instämmer med stora applåder.

Eremitha
8/29/08, 8:38 PM
#12

Behovet att kalla sig något eller inneha en viss titel eller ett visst ämbete, är uttryck för egot. Själen har inga sådana behov.

Äkta Mästare inom olika riktningar kallar sig ingenting, förutsatt att de är på en sant hög utvecklingsnivå. Ju högre sann nivå, desto större ödmjukhet och obemärkthet.

Fair Winds and Following Seas!

neina
8/30/08, 12:17 AM
#13

#12: Förvisso! Men för oss som är intresserade av t. ex. druidism, en andlig inriktning som har likheter med många andra men också saker som är specifikt för sig själv (vilket ju är just de aspekter som gör att vi är dragna till druidismen och inte till någon annan inriktning) - vad ska vi kalla den specifika inriktningen? Om vi i hög grad identifierar oss med de druidspecifika aspekterna, vad benämner vi då vårt utövande som? 

Jag är själv skeptisk till titeljakt för sin egen skull, och strävar inte heller efter att bli "Äkta Mästare". Men ligger det inte ibland ett värde i att kunna ha en benämning på sin andlighet? (Och det är där mina druidfunderingar kommer in, eftersom det å ena sidan är en titel man - frivilligt eller inte - förtjänar efter mycket arbete och engagemang, men också å andra sidan förenar många människor med ett visst intresse.)

Jag har inga färdiga svar, ingen riktning jag driver. Som jag hoppas jag varit tydlig med, tror jag inte det finns helt rätta förhållningssätt. Men i diskussionen fram och tillbaka kan vi lära oss mycket av varandra, och om oss själva!

Annons:
SEViking
8/30/08, 12:24 AM
#14

För mig ere mest andra som namnsätter, själv anser jag mig bara vara jag.

SEV Cool

neina
8/30/08, 12:46 AM
#15

# 14 - självklart! Men det ligger någonting i att ha en benämning, annars hade man ju inte vetat på vilket forum man skulle gå för att hitta likasinnade! Glad

Jag-forumet eller druidoshaman… Flört

BiGavia
8/30/08, 12:49 AM
#16

Forumet för sökareSkrattande

Vandra i Ljus å SkönhetFlört

SEViking
8/30/08, 1:09 AM
#17

#15 Det har du rätt i Skäms

SEV Oskyldig

SEViking
8/30/08, 3:12 PM
#18

Druiden i mig funderar. Ska man inte dra ihop en druidträff.

Shamanen i mig funderar. Undrar om jag passar in på en druidträff.

Mannen i min funderar. Undrar om det kommer många tjejer.

Tokern i mig funderar. Undrar om ja ska ta me en Wirre.

ha ha ha

SEV Cool

BranDuir
8/30/08, 3:57 PM
#19

#18  1: jo

       2: ja

       3: kanske

       4: självklart

sajtvärd på Druid & Shaman iFokus

Lionadh
8/30/08, 7:54 PM
#20

Skrattande Vars råkes ma då?

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Annons:
SEViking
8/30/08, 8:09 PM
#21

Nere hos BD finns det kanske plats ute på ön

SEV Oskyldig

Bappho
8/31/08, 12:25 PM
#22

Jag använder mig av titelliknande ord som ett sätt att berätta för människor i samma intressesfär mer exakt vad jag tror och pysslar med.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

SEViking
8/31/08, 1:09 PM
#23

Jag har fått inse faktum att djupt inne i mig så finns nog titlarna, som #15 påpekade så gör dom nog det.

Kanske är det önsketitlar, men jag trivs bra som wannabe åxå,  ha ha ha

SEV Cool

Lionadh
9/9/08, 10:34 AM
#24

Jag får väl inse att jag är en druid wannabe då, i neinas mening.

Det kan jag leva med!Skrattande

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

neina
9/10/08, 1:18 AM
#25

#24 Snälla, kan jag få förtydliga att jag inte vill ogiltigförklara begreppet druid! Jag har faktiskt ingen "mening" i frågan. Mina funderingar är just - funderingar. 

Av min filosoferande make har jag - efter många frustrerande samtal - lärt mig, att man kan ifrågasätta runt ett begrepp, utan att för den skull vilja kasta sagda begrepp i papperskorgen, eller kritisera, eller ogiltigförklara. Man bara belyser ett område, från flera olika vinklar, och får förhoppningsvis en djupare förståelse för begreppet, eller, viktigare, ens egen inställning till det - och vill inte nödvändigtvis dissekera och driva en åsikt. 

Med vilken rätt skulle jag bestämma vem som är och får kalla sig druid?! Det är ju det som den röda tråden i alla mina funderingar - att i praktiken är det upp till var och en. 

Och skulle jag ha en endaste ynka åsikt i sammanhanget, måste det vara, att det är helt upp till var och en - så länge man har reflekterat över sina skäl till om man kallar sig druid! 

Floreat, och druid:a på!Skrattande

shorty73
10/3/08, 12:04 AM
#26

Allt som jag har läst här är helt nytt för mig.Har hört ordet "häxa" förr i sagorna men aldrig orden "druid" o "shaman"?Med stor risk att verka okunnig o dum…Vad skiljer dem tre ifrån varandra?Är den ena "större" än den andre?Som nån slags chef över dem andra två?Vill inte trampa nån på tårna..vill bara försöka att förstå

Anco
10/3/08, 12:19 AM
#27

#26 Hej och välkommen, hoppas du ska finna svar på dina frågor :)

För att inte veckla in mig i allt för långrandiga förklaringar hit och dit rekommenderar jag dig att läsa artiklarna om druider och shamaner (högst upp på detta forums första sida). Dessutom kan du klicka på knappen "om sajten" högst upp på denna sida.
Sedan kan du gå in på "häxor ifokus" och leta bland trådarna där. Mycket information finns att läsa om man bara orkar leta *L*

Rent generellt skulle jag nog inte vilja säga att den ena är större än den andra eller chef, utan att det är 3 olika "trosinriktningar".

Dock är tron och vördnaden på/för Moder Jord , naturen och de gamla gudarna gemensam, även om det finns skillnader .

"Lev i nuet, sedan kan vara försent"

Medarbetare på Druid&Shaman

Annons:
shorty73
10/3/08, 9:57 AM
#28

Tack så mycket:) ska gå in där o leta o se vad jag kan hitta:) tack

Meroryan
10/9/08, 8:27 PM
#29

#26 Även om jag i sanning är en "Druid-wannabe" (jag vet inte mycket om det men är mycket fascinerad, är ingen druid, men hoppas kunna bli såsmåningom) så kanske jag kan svara på din fråga på ett sätt:

Häxa är du samma dag som du bestämmer dig för att utforska företeelsen. Häxa kan du också vara fastän du själv inte vet om det. Ingen kan peka på dig och säga "Du är ingen häxa" för häxkonsten skjuter sin löpare genom alla trådar i livets väv, både högt och lågt, ljust och mörkt, genom jordelivet och genom de högre planen. Häxan kan kanske beskrivas som hedendomens grovarbetare, både i hantverk och kunskaper. Sedan finns det ju grupperingar inom häxans väg och de brukar väl vilja ha ett finger med i spelet innan man får kalla sig det de kallar sig.

Druiden besitter en nedärvd visdom - att lära av andra visa om druidens väg - mer än så kan jag inte säga om detta, men så har jag uppfattat det. Det är svårt att lära sig om druidism av någon som inte vet något om det.

Shamanen får sin visdom från de andliga planen - jag skulle kunna tro att det kan vara svårt att säga att man är shaman innan man har fått kontakt med andevärlden första gången, jag skulle inte kunna göra det iallafall.

Ni andra som vet mer får gärna rätta mig om jag har fel.

Neina - mycket bra skrivet!

neina
10/11/08, 3:13 AM
#30

#29 Tack! Det var ju mest funderingar från min sida… men tack! Jag är alltid glad om det jag funderar på kan inspirera andra att fundera vidare. 

Dina beskrivningar av häxa/druid/shaman är också mycket tänkvärda! Ska fundera på dessa infallsvinklar. 

Floreat!

Upp till toppen
Annons: