Shamanism

Metoder

2008-09-17 15:20 #0 av: Coturnix

Jag skulle gärna vilja lyssna till tankar kring musikens och sångens, dansens möjligheter/funktioner i det shamanska arbetet.

Här är ett litet exempel som väcker förundran i mig. Strupsång

 

Anmäl
2008-09-17 16:14 #1 av: Eremitha

Vilken fascinerande film! Surfade vidare till många fler av samma slag också.

Jag ser det som så, att musiken, sången och dansen är själens redskap för att försätta kropparna i högre vibration. Vi är ju inkarnerade i den tyngsta materien. Både den fysiska/eteriska, den emotionala/astrala och den mentala kroppen behöver försättas i högre frekvens för att medvetandetillståndet ska kunna förändras och anden på ett medvetet sätt ska kunna samarbeta med andevärldarna och andra dimensioner.

Våra kroppar svarar an på rörelse, toner och rytmer. Shamaner sedan urminnes tider känner till vilka slags toner och rytmer som påverkar mest gynnsamt. De är också tränade i att använda sig av transtillståndet medvetet och att urskilja vad som är vad i de världar de möter.

Det är förstås möjligt att göra resor utan hjälpmedel också. Men att behärska tekniken enbart mentalt kräver mer av utövaren.

Jag är också säker på att sången, dansen, rytmerna, tonerna, är läkemedel, det vill säga helande, både att utöva och att passivt ta emot. Detta är ju också känt från shamanistisk forskning.

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2008-09-17 16:31 #2 av: spindelfot

Sång och ljud, människotal och musikinstrument - kan likna varandra, varje ljud är en slags runa - som symboliserar olika delar i livet som hänger ihop. Vndrinden som viner i mitt skafferi, tycker jag låter som koråmanden och födsloljud, eller som viskningarna som man följer när man ska dö?

Hummandet, strupsången påminner om världs-bakgrundsljudet, som finns under fötterna,

jag minns när jag födde barn och plötsligt gjorde jättemärkliga ljud, hummade och brummade och vandrade mellan död och liv, helt av mig själv, det är livets bakgrundsljud tror jag.

Anmäl
2008-09-17 16:44 #3 av: Eremitha

Det där har jag också märkt, spindelfot. När man har väldigt ont till exempel, och släpper kroppen fri, så kommer både rörelser och ljud som lindrar. Precis i rätt frekvens!

Livets bakgrundsljud, ja. Själva skapelsens ljud. Jordens sång.

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2008-09-17 19:31 #4 av: Sebastian

Sen kan ju lustgasen göra så att kvinnor låter mörkare än mörk i rösten. Kommer ihåg på BB när kvinnorna lät som demoner pga all lustgas.
Men visst har dansen, sången, dikten en viktig roll i shamanismen. Kan ju inte tala för alla som använder sig av sådana tekniker men för mig o de jag träffat så är rörelsen en viktig bit av trancen/resan/botandet. Sången i förmedlandet och dikten för berättelserna.

Mvh Sebastian

Anmäl
2008-09-17 19:51 #5 av: lightseeker

urmoders dansen och vrålet, har jag tillämpat själv vid förlossningar. Man är som ett djur, man har ingen aning om att man har det i sig och helt plötsligt så lever djuret inne i en sitt eget liv.

Första förlossningen var skum, precis som sebastian skriver, så hörde jag en varg yla, lååååångt bort i fjärran, tills jag kom till sans och märkte att det var jag själv, VAR ifrån kom den? förunderligt att man kan ha sådana krafter i sig, jag som inte ens har kunnat höja rösten och ropa på mamma, som barn.

Anmäl
2008-09-20 22:59 #6 av: [trumman]

Strupsång som jag verkligen "tar av" av: http://www.youtube.com/watch?v=iPFYTRRHNyA

http://www.youtube.com/watch?v=YipiNQ0sLQc&feature=related - lyssna speciellt på SYGUT-stilen vid 1:20, fantastiskt!

Annat exempel: http://www.youtube.com/watch?v=zfWkEAKZlqQ&feature=related

Mer vacker musik därifrån: http://www.youtube.com/watch?v=gQRHQP2FPIw&feature=related

Hade jag trott på tidigare liv and all that jazz, hade jag nog sagt att jag hade levt där nån gång, för det slår an en SÅN STARK STRÄNG i mig då jag hör denna musik och sång, och ser bilder därifrån etc etc. Jag tecknade tom en bild av en shaman för jag vet inte hur länge sen som ser på pricken lik hur en Tuva-shaman ser ut, till och med med de där fransarna framför ögonen och fjädermössan. Vilt.

Man vet inte vad man ska tro. Nån som kan får kolla upp det där åt mig nån dag.

Musiktips: Yah Kha, Huun Huur Tu, Egschiglen

----

Shamanism + sång = samma sak. Shamaner runt om använder alla (vad jag vet) sången. För trans, för bön, som "narrative."

Jag älskar att sjunga, och sången har en särskild plats i mitt shamaniserande. Jag låter "dom" sjunga genom mig, kanske man kan säga. Det kan bli timmeslånga "improvisationer" som är rediga kraft-sånger.

Synd bara att jag aldrig minns dom efteråt!! :D

Mvh, T

 

 

Anmäl
2008-09-20 23:11 #7 av: pommelipom

#1 Eremitha: "Vi är ju inkarnerade i den tyngsta materien."

Jag är tacksam om du förklarar citatet.

Ordet "inkarnerade" förstår jag.

Anmäl
2008-09-20 23:13 #8 av: [trumman]

#7 Jaha. Du igen.

Mvh, T

Anmäl
2008-09-21 00:10 #9 av: Blodeuwedd

Jag fick rådet.
-Gå ut och hör om du kan få en sång...
Hur vet man när den är där? Sjunger gör jag ju jämt.. nästan..

 

Anmäl
2008-09-21 00:27 #10 av: BiGavia

När du hör tonerna med hjärtat då är sången där. Stupsång känns ända in i märgen och kalla karlar går efter ryggen.Tungan ute

Anmäl
2008-09-21 01:54 #11 av: neina

Vet inte om det är helt relevant, men jag vill gärna nämna kulningen här. Egentligen är 'kulning' ett av de mest effektiva sätten att skrika så att kossorna hör dig och kommer lunkande hem efter de varit ute på bete. Inte så romantiskt. 

MEN det är också så, att när du använder kroppen, rösten, till kulning, kan det bli en stark upplevelse (av kontakt, av enhet, av kraft et c.) som vi sällan känner eftersom vi sällan tillåter oss att LÅTA så mycket! Och kulningen innebär att du måste vara 100% i kontakt med kroppen - också det en sällsynthet tyvärr. 

I alla fall, kulningen börjar inte i strupen, den börjar inte i magen ens, den börjar inte ifrån tårna - den börjar i jorden under dig. Den går sedan som ett stag, som en stålvajer, genom hela ditt väsen och projiceras ut med en kraft som genomsyrar dig och luften omkring dig. Den ger totalt fokus, total närvaro. Det är närkontakt med en Naturkraft. 

Det finns kurser i 'hur man lär sig kula' och det är väl bra på vissa sätt, där kan du lära dig tips och bilder som kan hjälpa dig släppa fram det, och lära känna hur rösten mår och när den trivs och vill kula, och när du bör vänta. MEN jag menar att alla kan 'kula'. Det är helt enkelt DITT sätt att få din röst att nå så långt som möjligt. För de flesta innebär det en gäll, hög ton, men utöver det måste var och en finna sin egen röst. 

Slutligen, det är allmänt känt att varje person har sin egen signaturmelodi (så att man vet vem det är som ropar på en bortsprungen ko t. ex.). En kvinna som var en av de sista i den 'riktiga' traditionen (d. v. s. som växt upp med att använda det som arbetsredskap, inte som nöje eller uppvisning) svarade på frågan om hur man fick 'sin' melodi: Skogen ger dig den. 

Anmäl
2008-09-21 04:01 #12 av: Eremitha

#7 Den tyngsta materien = den fysiska kroppen. Jag utgår då ifrån den urgamla läran, esoteriken, att allt som existerar består av någon nivå av materia, där alltså vår fysiska verklighet är den tyngsta, eller mest kompakta.

Nästa nivå, den ett snäpp lättare materien, är enligt det sättet att förklara verkligheten den eteriska kroppen. Den som ganska många människor kan se som ett ljust band runt fysiska kroppar, både människor, djur och växter.

Nästa nivå är känslokroppens materia och därefter tankemateria. Även dessa ryms inom auran, och kan uppfattas av känsliga ögon. Enligt esoteriken finns 49 nivåer av allt finare och lättare materia.

Det finns många filosofer och vishetslärare som utvecklat dessa tankar, bland annat Pythagoras och Platon.

Denna lära om hur materia förhåller sig till energi och rörelse, kan man om man vill studera till exempel inom teosofin, eller varför inte på andligutveckling.ifokus. För mig är den en logisk förklaring på hur livet är uppbyggt och hur världen kommit till, men den är naturligtvis än så länge mer tro än vetenskap. Det enda man kan vara absolut förvissad om är det man själv kan verifiera med sina sinnen.

 

Jag hoppas att jag svarat på det sätt du efterlyste.

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2008-09-21 04:07 #13 av: Eremitha

#11 Ja!! Kan bara instämma med ditt fina inlägg!

Vilken sanning i orden skogen ger dig den ...

Idag, när vi inte längre behöver locka hem korna med sång, är kulningen ändå ett fantastiskt sätt att knyta an till Jorden, Naturen, det inre och det bortom. Du beskriver det så fint med att tonen börjar i jorden under fötterna. Precis så är det!

 

 

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2008-09-21 10:32 #14 av: pommelipom

#12 Du skriver: "Den tyngsta materien = den fysiska kroppen."

och

"Det enda man kan vara absolut förvissad om är det man själv kan verifiera med sina sinnen."

Då kan jag omedelbart med mina sinnen verifiera att den tyngsta materien inte är den fysiska kroppen.

 

 

Anmäl
2008-09-21 10:53 #15 av: Sebastian

#14 Varför?

Anmäl
2008-09-21 13:32 #16 av: Eremitha

#14 Nu är det jag som får fråga. Vill du definiera vad du menar?

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2008-09-21 17:02 #17 av: [trumman]

Han kanske menar uran eller ngt sånt?

Mvh, T

Anmäl
2008-09-22 00:26 #18 av: Coturnix

Tack! Så fantastiska saker ni skriver. Ord och tankar....som poesi...och ja... kulnings-övningen i somras...;)

 

 

 

 

Anmäl
2008-09-22 15:40 #19 av: spindelfot

Ja, kulningen, helt galet fint var det..

och jag förstår verkligen vad neina menar, visst känns det som om jorden och allting vibrerar vid sångtjuten, och i oss jorden i kroppen också.

Anmäl
2008-09-22 23:55 #20 av: [trumman]

http://www.youtube.com/watch?v=V2DIdfIe5MY&feature=related

Anmäl
2008-09-23 00:20 #21 av: Coturnix

Vackert trumman! Det väcker fina minnen. Kanske är detta en plats att öva på? För var ska man öva att finna sin "urröst"? Var finns det att ta vägen...i en värld där maskinljuden är det normala men där påfågelns vårskri anses störande.

Väster-om-Vättern.jpg

Anmäl
2008-09-23 16:12 #22 av: spindelfot

#20

spelade upp videon härhemma, min son satt brevid på fönsterblecket, han tyckte det var himla häftig musik och tittade på mig lurigt och började tjuta lite själv! det var roligt!

#21

Tänk vad knäppa människor är, vilka äckliga ljudprioriteringar man gör i livet. Hur ska man våga ljuda fritt, och var?

Jag känner ofta att jag får sånger till mig då jag rör mig på laddad mark, de rinner upp i benen på mig, och då känner jag att jag måste ljuda dem annars spricker jag itu! Men jag vågar ju inte ljuda hursomhelst, jag är ingen såndär som brister ut i vilda sånger spontant;) jag sparar dem i stora klumpar som rinner ut vildsint vid goda tillfällen, häxmöten och trolleridagar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.