Annons:
Etikettallmänt
Läst 4976 ggr
Bodvar
10/4/08, 1:28 PM

En hednisk beskrivning av julfirandet

I tråden "Träd i mytologin" diskuterades lite om julgransprydnader. För några år sedan skrev jag en liten text om bl.a. detta. Det är visserligen några månader kvar tills jul, men tiden går ju snabbt.

Så här kommer en liten betratraktelse över julen från ett hedniskt perspektiv:

Nu närmar sig julen och vi ser alla fram emot att återigen ägna oss åt de urgamla traditioner och seder som förknippas med julen.

Vi tänder ljus för att besegra mörkret under denna mörkrets årstid och för att locka solen tillbaka. Vi kanske inte längre beströr stugans golv med halm för att öka det kommande årets skörd men vi använder fortfarande halmprydnader av olika slag. Och vi sätter gärna ut en havrekärve till småfåglarna eller som man ursprungligen gjorde, sätter ut den för Odens häst Sleipner ska få något att äta när Oden i sin skepnad av Jolner, julens gud, drar runt på sin vilda jakt i julnätternas mörker.

Vi äter skinka i åminnelse till Frejsgalten Gullinborste, vi bakar guldgula lussekattar formade som den urgamla och närmast globala symbolen för lycka och välgång och för solen, swastikan eller solkorset, som Frejas katter och andra heliga och fruktbarhetssymboler. Vi kokar vit gröt som ett minne av den nornagröt som åts inför sejdsessioner och skådande in i framtiden, något som gärna görs vid jul- eller nyårsnatt. Vi stöper tennkronor för att se vad det kommande året har i sitt sköte och vi kanske vandrar kring i en årsgång.

Vi tar in det evigt grönskande trädet, symbolen för världsträdet Yggdrasil. I trädets topp sätter vi en stjärna som symboliserar polstjärnan, eller himlaspiken som den också kallats, runt vilken världen vrider sig. Vi sätter ljus och glitter i granen för att symbolisera stjärnorna och vintergatan. Vi hänger färgglada glaskulor på grenarna symboliserade Iduns äpplen, ungdomens, helandets och det eviga livets äpplen. Somliga kanske fortfarande, som vi gjorde hemma när jag var barn, hänger upp riktiga äpplen. Vi hänger också upp små korgar fyllda med nötter och andra godsaker för att symbolisera de livets och överflödets gåvor som Yggdrasil skänker. Men vi hänger också upp pepparkaksgrisar, pepparkaksbockar och pepparkaksgubbar som symboler för de offer som hängdes i Yggdrasil, inte minst Odens eget självoffer.

Vid trädets fot ställs en julbock av halm som ett minne av den julbock som dessvärre har försvunnit från de flesta svenska hem och ersatts av en mer eller mindre amerikaniserad jultomte som julklappsutdelare. Bocken syftar ju också på Tors båda bockar. Under trädet placerar vi också alla de gåvor som vi skänker varandra för att stärka vänskapsbanden mellan oss.

Så samlas vi med familj och vänner för att fröjdas samman och äta och dricka gott. Inte minst drickandet ska ju ha en central plats. Till inte alltför länge sedan hette det ju att "dricka jul". Man brygger öl och mjöd, man kryddar brännvin med olika örter och man dricker sötat och starkt vin spetsat med kostbara kryddor från Särkland. Och man glömmer inte att sätta ut mat till gårdstomten, man låter husdjuren få något extra och man lämnar maten kvar på bordet under julnatten för att också förfäderna ska kunna komma och låta sig väl behagas av julens överflöd. Och när man tidigare tagit julbadet i bastun glömmer man inte att lägga in några extra vedklabbar och slänga på några extra skopor vatten innan man lämnar den för att förfäderna ska kunna ta sitt julbad.

Hell Jolner!
Till års och frid!

Bodvar Bjarke

Annons:
Eremitha
10/4/08, 2:26 PM
#1

Det var intressant, tack Bodvar!

Fair Winds and Following Seas!

[trumman]
10/4/08, 3:09 PM
#2

en gammal favorit detta :)

Coturnix
10/4/08, 3:10 PM
#3

-Härlig artikel! -Tackar så mycket! -Fram för Julbocken!

lightseeker
10/4/08, 4:03 PM
#4

jaa, den tyckte jag mycket om, men det jag saknar är om seden med att lägga in ett halvt trä i öppna spisen, som man sedan puttar på tills dess att det bara är en liten bit kvar, denna biten tas senare fram vid sjukdom tex, för att den ansågs ha större kraft att bota.

Det stod att läsa om det i en av dan korns böcker, skulle detta bara kunna vara en västgötsk tradition?

Samt att det även stod beskrivet hur man drack jul, med alla som kom och knackade på och nåde den som nekade, för då tog man yule-friden med sig, när man gick därifrån.

Det är väl också något som torde vara likartat i resten av sverige, eller?

För övrigt vill jag säga, att det är en fantastiskt fin text som du har skrivit bodvar, jag är impad.

TwinkleTwinkle
10/5/08, 2:36 PM
#5

tack så mycket för denna text Glad jag tycker julen är helt fantastisk, just för att den är så hednisk! längtar….

lightseeker
10/5/08, 7:27 PM
#6

#4, var inne och läste på en sida om isländska yule-traditioner och där drack man också för nytt år och god skörd, stod det, så då är DET inte bara en västgötsk tradition i alla fall.

Annons:
CatMoon
10/5/08, 7:37 PM
#7

Härlig läsning! Började längta efter jul redan för en månad sen…blev inte mindre sugen nu… ;)

…och under våran gran står det i alla fall en julbock! :)

Endroppeihavet
10/5/08, 10:34 PM
#8

Jätteintressant artikel :)

#7 ja d längtas till jul!

Medarbetare på Häxor och Fantasy.

[trumman]
10/6/08, 5:52 PM
#9

Bodvar! Den här borde du lägga in på Julen.ifokus :)

maximiljana
10/6/08, 11:12 PM
#10

Kanske är luciafirandet från samma urålderliga tradition.

Lusse eller lussi var  andeskarans härskarinna,alla vättars och underjordsväsens moder.Lussenatten åkte hon i en vagn medförande ett stort kar för goda dryckers bryggande

Redan kvällen före förrättades offer i vårdträdet och husets unga kvinnor vitklädda med ljus i hår(valkyrior?) undfägnade med öl och fläsk.

När kyrkan under flera hundra år det tog att kristna Sverige,fann likheten mellan Lucia och Lusse,fick detta helgon ärva den nordiska midvinterblotsnattens alla attribut.

lightseeker
10/7/08, 10:20 AM
#11

WOW! maximiljana, DET hade jag inte hört förut

Var har du funnit denna faktan? det skulle jag gärna vilja läsa mer om.

[trumman]
10/7/08, 10:46 AM
#12

#11 Ja också nyfiken: fram för bättre källhänvisning!! :)

Mvh, T

maximiljana
10/7/08, 12:43 PM
#13

Fakta och fakta.Jag vet inte hur mycket fakta det finns i Nordisk Familjebok.Men det står att läsa där om forntida Lussefirande som hörde hemma i Värmland Dalsland Västergötland Bohuslän och Halland.

Även hos sydslaverna,vars länder berördes av den gotiska folkvandringen förekommer det att man vid mulen väderlek anropar Lucia om att åter föra fram solen.Den egentliga anledningen till midvinterblotet

Att kyrkan använde sig av likheterna har jag läst någon annanstans ,får leta källa där.

Den keltiska rosen som återfinns på 3000år gamla hällristningar i bohuslän är våra dagars Lussekatt så då kan man gissa att Luciafirandet har något annat på fötterna än det blinda helgonet från Syrakusa

å vem skriver historia igentligen.

Annons:
lightseeker
10/7/08, 1:22 PM
#14

jomenvisst, svastikan tex.= solsymbolen.

Jaså du säger det, så intressant att finna det i nordisk familjebok, den har jag aldrig kikat i.
Skulle vara kul att se om den faktan finns att bekräfta någon annanstans också.

Bodvar
10/7/08, 1:44 PM
#15

Lusse är ett binamn till gudinnan Freja. Som så mycket annat av vära traditioner kring olika helger har lussefirandet rötter i den hedniska traditionen. Lussefesten var en fruktbarhetsfest i vintermörkret. Detta firande kom sedan att överlagras av firandet av ett mjäkigt helgon från Syracusa.

En rolig historia kring lussefirandet är när en japansk nobelpristagare var här. Nobelkommitéen ville bjuda pristagarna på en gammal svensk tardition. Så när denne stackars japan väcktes tidigt på morgonen av ett följe vitklädda kvinnor med eld i håret och som mässade hemska sånger blev han skräckslagen och var övertygad om att han dött. Vitt i Japan är ju dödens färg. Det är inte alltid så lätt att förstå olika kuturella yttringar.

Bodvar
10/7/08, 1:48 PM
#16

#9 Jaså minsann det finns en sådan sajt också. Ja, varför inte slänga in texten där också så får vi se hur den tas emot.

lightseeker
10/7/08, 2:01 PM
#17

hm, bodvar, du kanske har något att säga om mitt inlägg #4, jag har väntat med spänning på om du kände till ovannämda traditioner också.

maximiljana
10/7/08, 2:42 PM
#18

Tja det ante mig att det var Freja men jag vågade inte gå så långt i mina gissningar.

Var då fruktbarhetsriten och festen den trettonde och att kyrkan inte kunde utplåna det datumet och det fick bli därvid?.Jag har hört så.

Ännu under förra seklet kunde man i Västergötland få uppleva hur slaktkvigan leddes runt gården med två tända halmnekar på hornen.

En gammal hednisk tadition.Så visst är det från hednatiden vi har vårt julfirande.

Jennix
10/7/08, 9:29 PM
#19

Nu vet jag inte hur tillförlitligt detta är, men det låter väldigt intressant:

http://www.katedral.vaxjo.se/KLASSRUM/re/lucia.htm

http://susning.nu/St_Lucia

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Bodvar
10/8/08, 5:38 PM
#20

#17 Förlåt, lightseeker, om jag missat att kommentera ditt inlägg. Jag har inte läst något av Dan Korn men jag gissar att han skriver just om västgötska foltraditioner.

Men julstocken förekommer även i andra landskap. Jag är dock osäker på hur stor utbredningen är (var) i Sverige. På Gotland hade man även en liten låg stol som man lät stockens ytterända vila på.

Att man sedan tog vara på den sista biten har att göra med den föreställningen att det sista av något innehåller stor karft. Det är som att hela styckets kraft finns samlad i den sista biten. Därför kallades den sista skalken på limpan (som vi numera ser lite nedvärderande på) för "kraftbiten" och det ansågs mycket gynnsamt att få den.

Luciafirandet kring den 13 december kan ses som en blanding av hedniska seder förknippade med vintersolståndet och nyare kristna inflytanden. Men klart är att det fanns ett lussefirande innan vi fick det luciafirande vi är vana vid i dag. Det talas ibland om lussenatten som årets mörkaste. Men vi vet ju att det i stället är den 21 december.

Anledningen till detta är att vi tidigare i Sverige (fram till 1753) använde den s.k. julianska kalndern. Den var illa kalibrerad för skottår och det gjorde att märksedagarna försköts under året. Vintersolståndet kom då att hamna på den 13 december. När vi sedan gick över till den gregorianska - och mer exakta - kalendern kom många av de traditioner som förknippats med jul och vintersolstånd att leva kvar på luciadagen.

Annons:
Bodvar
10/8/08, 5:43 PM
#21

Och nu ser jag att Jennix länkar ovan ger till viss del samma information. Där står också att läsa om den urgamla seden att gå årsgång.

För övrigt kan jag nämna att boken Vintersolståndet av Göran Stålbom som nämns i källförteckningen är en utomordentligt intressant och faktaspäckad bok för den som är intresserad av att fördjupa sina kunskaper om traditioner kring jul och vintersolstånd.

lightseeker
10/8/08, 7:23 PM
#22

Tack, snälle bodvar för ditt svar, ingen fara på taket.

Så kul att få bekräftelse om julstocken och vad intressant om lusse-firandet, det tänker jag läsa mer om.

Om att gå årsgång, är en mycket fin tradition som vi alla till mans/kvinns borde återinföra.

Att dricka för ett nytt år och god skörd, för att inte ta julefriden med sig, torde ju vara det samma som jag hört talas om att man ännu gör i tex. Skottland, på Juldagen, så kul att dom har kvar seden, vad kul om vi alla höll på den.

Knackar på grannens dörr: God jul, nu skall vi skåla här…..hrm, är rädd för att dom skulle ringa på polisen och sedan skulle alla här i förorten kalla mig för alkis (ingen risk, för jag är absolutist), men trivsamt det skulle det vara, istället för Kalle anka, i all ensamhet…för många i alla fall.

CatMoon
10/9/08, 1:12 AM
#23

#20  *skratt*  Jaha…i våran familj har vi alltid slagits om brödskalkarna… Det finns en god grund för det alltså. (I dubbel bemärkelse…jag tycker dom är godast jag. :) )

Håller med dig lightseeker, visst skulle det vara kul att skåla för året på jul. :) Fast lite så gör vi åtminstone här hos oss på nyår istället. Vid tolvslaget går alla grannar ut och skålar med varann och önskar gott nytt år. Så det kanske lever kvar på nyår istället?

Lionadh
10/9/08, 11:06 AM
#24

#0 Tack Bodvar för detta inlägg. Det inspirerar!

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Bappho
10/9/08, 2:57 PM
#25

#15 Intressant det där att Lusse skulle vara ett binamn till Freja. Var kan man läsa mer om det?

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Almatari
10/10/08, 12:31 PM
#26

Vilken underbar text, bara älskar den =)

Bodvar
10/10/08, 7:02 PM
#27

#25 Ärligt talat minns jag inte riktigt, men man stöter på uppgiften lite här och där. Men jag tror att Stålbom tar upp det i sin bok Vintersolståndet.

Annons:
maximiljana
10/18/08, 8:40 PM
#28

Solen, månenoch hednagudarna har de djupaste rötter i vårt nordiska arv och förgreningar sträcker sig långt utanför Sverige,Jämte solen och månen,är det Asagudar som fortfarande hyllas med var sin veckodag.Inte bara på de nordiska språken utan även på ledande världsspråk.Engelskans Tuesday,Wednesday,Thursday och Freiday är Tyrs Odens Tors och Frejs dagar.

Så starkt lever arvet från den nordiska kulturen kvar att vi dag inte reflekterar över det.

Lionadh
11/30/08, 2:24 PM
#29

Lyfter fram denna utmärkta artikel om julfirandet. Idag är det ju första advent, så lite historiska rötter kan väl passa?Skrattande

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

spindelfot
11/30/08, 10:08 PM
#30

kul att läsa om julfirandet.. Min son som är två år har övat julsånger på dagis och ska framföra dessa med resten av sin småbarnsavdelning den 11eKyss

jag har köpt en liten pepparkaksdräkt med tillhörande hatt, vad har 'pepparkaksgubben' för plats i nordisk tradition kan man undra?;) Att baka pepparkakor är väl rätt nordiskt/europeiskt, eller?

Eller så köper jag en vit liten särk, så kan vi säga, att han är en liten barn-ande i Frejas här..

spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus

Dance
12/1/08, 7:38 AM
#31

Inspirerande text, t.o.m jag som slutat med julfirande sen 10 år tillbaka blev lite sugen måste jag krypa till mitt kors och erkänna. Godmorgon allesamman föresten, jag heter Silja och är ny här på DS.

Texten borde översättas till alla möjliga olika språk för distribution till alla våra invandrare som inte fattar nåt av våra traditioner-- en iransk kvinna frågade mig jätteundrande "varför är allt rött på jul" hos oss…kanske någon vänlig själ här har en bra förklaring. Jag vet ej.

Men det är nog inte bara invandrarna som inte förstår denna tradition, det gäller säkert många andra också, jag slutade tvärt att fira jul pga knepiga krav och förväntningar som bara skapar en glädjelös, andefattig stress. Puh…jobbigt värre, alltså…

Tycker det är jätteskönt att ha tagit ett steg åt sidan och klivit ur denna business-karusell, tyvärr finns det inga julfria zoner någonstans dit man kan fly så det är bara att plågas och pinas i en dryg månads tid med all fruktansvärt hemsk julskvalmusik och allt krimskrams och ett evigt godjulande hit och dit.

Sen får man inte glömma att det är en fruktansvärd helg för barn i alkoholistfamiljer då de vuxna tycks tro att de tål mer alkohol än vanligt bara för att det råkar vara jul.

Och plötsligt dabbas generösa givare av goddwill-fnatt, skänker pengar, mat och presenter till fattiga barn, hemlösa och andra bidrag som kan anses höja ett företags anseende men att föremålen för deras generositet sen går hungriga resten av året bekommer dem inte.

Ja, det var väl lite om vad jag har att säga om julen. Iallafall jag är tusen gånger gladare och betydligt mer tillfreds nu mer än någonsin sen jag klippte banden helt och hållet med denna plågsamma tradition…men din text Bodvar blåser liksom nytt liv i mitt resonemang om varför man skall dissa julen. Kanske t.o.m jag kläcker ur mig ett God Jul i år.

Det återstår att se. Kram Silja Cool

lightseeker
12/1/08, 1:13 PM
#32

kan den röda färgen hänga ihop med blot, kanske?

sven-g
12/2/08, 1:00 PM
#33

Halkade in på den här sajten, kul att läsa detta. Men var står det om midvinter blotet, en annan som är arbetare (träl) skulle kunnat ligga mycket risigt till vid denna högtid. Med tanke på fruktsamhetenSkrattande

Bengt-Olov
12/24/08, 9:46 AM
#34

"kan den röda färgen hänga ihop med blot, kanske?"

På bolibompa Skrattande (Eva Funck) sa de (satt å kolla med grabben Flört) att den röda färgen kommer ifrån Sankt Nicolaus (och dennes biskopsskrud), som också - genom bl.a. sederna med tomten och julklappar - bidragit mycket till den mish-mach av seder som firandet av vintersolståndet idag är.

Alltså, tydligen är Nicolaus mera associerad med färgen GRÖNT i katolska länder (färgen på hans biskopsskrud till trots). Gröna tomtar är tydligen inte så ovanliga där… Glad Visst kan väl högtiden så här års på våra breddgrader kanske ha förknippats med rött av någon ANNAN anledning än Sankt Nicolaus kläder. Är det kanske en myt det där också!? Var möjligen redan firandet av vintersolståndet här i Norden förknippat med färgen röd!? Någon som vet!?

Annons:
lightseeker
12/24/08, 4:56 PM
#35

grisaslakten vart ju rätt så röd och blodig och när den var överstånden så skulle man ha julefrid, för mig känns den röda färgen rätt så saftigt förknippad med just yulen.

Jag har också hört att fest-färgerna (på kvinnors kläden) skulle ha varit just svart och rött.

Den svarta bröllops-klänning ses ju rätt så ofta på gamla bröllops-fotografier, men hurpass långt tillbaka i tiden som den seden sträcker sig, är det kanske någon annan som känner bättre till.

Jag säger som mig själv och bengt-olov, "någon som vet"?

Lionadh
12/24/08, 5:40 PM
#36

#35 Det jag vet är att min mor gifte sig i svart klänning. Det var 1942 i norrlands inland.

När den vita färgen tog över vet jag faktiskt inte. Kanske ville man ha ljust efter krigets slut?Obestämd

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

neina
12/26/08, 12:01 AM
#37

Såvitt jag kan minnas kommer bruket med svart brudklänning av att vanligt folk förr inte hade råd med mer än en finklänning, därför var det mest praktiskt med svart. 

Nu vet jag inte varför det skulle vara mest praktiskt (kanske för att begravningar krävde svart?). 

Ursäkta att jag är lite luddig, tar bara ur minnet nu, vill försöka kolla upp mina källor vid tillfälle!

MaryDrummond
11/2/09, 7:55 PM
#38

Den röda färgen ja.När slaktas julgrisen då

Ganna
11/2/09, 8:10 PM
#39

#38 Vid lucia.

~*~ Trolldom och Nordisk folkmagi  www.tunridacraft.com - Min djupt sovande blogg ~*~

maximiljana
12/12/09, 1:38 PM
#40

Då är det snart dags för midvinterblotet.

Blodet  Vi tänker kanske inte på fläskspadet i doppardagens gryta en gång var blod i offerkitteln

Ganna
12/12/09, 1:50 PM
#41

#40 Källa?

~*~ Trolldom och Nordisk folkmagi  www.tunridacraft.com - Min djupt sovande blogg ~*~

Annons:
maximiljana
12/12/09, 4:43 PM
#42

Maximiljana tänker: Förbaskat Maxi att du inte passar dig bättre när du slänger ur dig påståenden.Nu får du ju ner i biblioteket och leta ingen.    Får se här nu……var kan jag ha läst det……Nordisk familjebok kanske…….Mac Key kanske…….Lindblom…Natanael Bäckman..Sixten Benktsson……Väldigt vad det känns fuktigt här!Aj då en läcka.Det är inte bra för böckerna,Vilken tur att jag gick ned här.Det kunde gått illa annars.Tack snälla Ganna,du har räddat mitt bibliotek.

Återkommer med" källan" senare.Jag har en känsla av att det kommer från "västgötaskolan".Det har ju en viss betydelse i vilket läger man tillhör.

Ganna
12/12/09, 11:16 PM
#43

#42 Jo, det var därför det var intressant att se; det pendlar ju om hedniska förklaringar är "inne" eller inte i folktron. Men just den kopplingen kan  jag inte dra mig till minnes att jag stött på hittills (i akademisk litteratur) och jag samlar ju på dem, kopplingarna. :)

~*~ Trolldom och Nordisk folkmagi  www.tunridacraft.com - Min djupt sovande blogg ~*~

maximiljana
12/19/09, 12:26 AM
#44

Hittar fortfarande inte källan men jag åminner mig att det är samma bok som gör gällande att galten Särimner är den vi har på julbordet.

Vilket är det som är mest riktigt….Gullinborste..eller.. Särimner?

Ganna
12/19/09, 12:50 AM
#45

#44 Det känns ändock lite långsökt, eller snarare som om flera led blivit överhoppade. Jag kan gott gå med på att doppet är ett eko av en offermåltid, eftersom de delade offermåltiden med gudarna, men snarare då eko av just själva måltiden, inte bestänkandet med blod. /egen fundering

Ja Särimner ja, om det ens är en gris, tvista de lärde om. :)

~*~ Trolldom och Nordisk folkmagi  www.tunridacraft.com - Min djupt sovande blogg ~*~

maximiljana
12/19/09, 1:30 AM
#46

Vad för slag är han då…..Särimner som slaktades var kväll för att bli spis åt fallna kämpar i Valhall för att nästa morgon återuppstå?

Bappho
12/19/09, 10:34 AM
#47

#45 Ja, det vill jag också veta. Vad tvistar de om?

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Ganna
12/19/09, 11:03 AM
#48

#46-47 Särimner är då elementet vatten isällskap med Andrimner/luft och Eldrimner/eld. Men jag får återkomma med exaktare källor när det inte är så julstökigt, det var väl Rydberg som först tog upp det, men vilka moderna forskare som hängt på, det lyckas jag inte gräva upp ur mitt minnes djup.

Måhända Bodvar ser detta och kan ge mig en hjälpande hand/synaps? :)

~*~ Trolldom och Nordisk folkmagi  www.tunridacraft.com - Min djupt sovande blogg ~*~

Annons:
Sebastian
12/19/09, 1:03 PM
#49

#48 Läste det där i Rydbergs Sagan om svärdet.
Vet att jag läst om det på fler ställen. Men det jag inte kommer ihåg är om det är någon inspirerad av Rydberg som skrivit det eller om det är någon annan..

Tanken är väl att krigarna i valhall är andliga krigare och maten, i det här fallet, skulle vara Megin från elementen.

Skyller på jul och flyttstök..

Bappho
12/19/09, 3:13 PM
#50

Hittade en intressant länk i detta ämne som går till Sveriges Asatrosamfunds diskussionssida. Det finns en Kon Unge där som skriver intressant.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Bodvar
12/19/09, 4:51 PM
#51

Att grytan med skinkspad skulle vara en kvarleva av blotskålen med blod är knappast sannolikt. Det var ju inte så att man drack upp blodet. Nej, snarare är hela skinkkokandet en kvarleva i sig. Köttet kokades oftast förr i tiden, och man tog vara på spadet genom att dricka det eller doppa bröd i det.

Rydbergs tanke (och jag minns inte heller om han var först med den) är intressant. Den har i alla fall tagits upp av både nyhedningar (asatroende) och andra. En kollega, Atrid Grimsson, har också anammat den och för fram den i sina böcker.

Det ligger mycket i detta anser jag också. Strofen i Grimnesmål, där Särimner och de andra nämns är lite gåtfull.

Andrimner låter
i Eldrimner
Särimner suden varda;
av fläsket det bästa,
men få veta,
vad mat einhärjarne mättar.

Efter att skalden först berättat hur fläsket kokas säger han "få veta vad enhärjarna äta". Det är alltså ett mysterium i detta. Så kanske var det så att man uppfattade det som att enhärjarna livnärde sig på de tre elemente vatten, luft och eld.

maximiljana
12/19/09, 9:44 PM
#52

Jag snurrar runt av förtjusning……så spännande tankar och tolkningar!

Upp till toppen
Annons: