Allmänt

Naturens förgänglighet

2008-11-02 11:17 #0 av: Anco

Denna bild på mina rosor tycker jag säger en del om naturens liv/död....

 

Anmäl
2008-11-02 11:39 #1 av: Waara

Ja. samt en vacker bild, älskar frostens glitter.

Anmäl
2008-11-02 12:45 #2 av: Eremitha

Underbar bild!

Knopp och vissnad blomma sida vid sida i frostens tid - säger allt.

Fair Winds and Following Seas!

Anmäl
2008-11-02 22:46 #3 av: neina

Vilken vacker och berörande bild - knopp och frost tillsammans...

Anmäl
2008-11-02 22:56 #4 av: Anco

Tack, tyckte själv att det var en vacker syn: Frusen knopp, utblommat på en och samma gång :) Kul att jag lyckades förmedla den känsla jag själv fick.

Anmäl
2008-11-02 23:04 #5 av: Brokenfether

En skön bild att titta på Anco...du har lyckats fånga det vackra mellan blommans början och slut...Kram

Anmäl
2008-11-02 23:06 #6 av: Anco

#5 Tack.Glad

Anmäl
2008-11-03 19:12 #7 av: [Spanaren]

Vilket fint ljus det är i bilden/ kram Bappi

Anmäl
2008-11-21 11:20 #8 av: [trumman]

*poff*

Anmäl
2008-11-22 16:39 #9 av: enola

Mycket vackert!

 

Anmäl
2008-11-25 01:26 #10 av: SilvianLuna

Lite poetiskt dessutom Flört

Anmäl
2008-11-25 16:02 #11 av: [trumman]

Allt som är, är i entropi.

Inget lever, allt är döende.

Anmäl
2008-11-25 18:17 #12 av: Anco

#11 Du har så rätt, fast jag måste ju säga att jag föredrar att se mig som levande, inte som döende Flört

#10 Tyckte också det var lite poesi i nyponet och knoppen... frusna men tillsammans.

Anmäl
2008-11-26 01:14 #13 av: neina

#11 jag håller helt med dig, med det tillägget att allt ar levande samtidigt. Paradoxalt kanske, men jag ser det i alla fall så: allt är levande och döende, på en och samma gång. 

Man vill kanske helst inte tänka på tillvaron som ett enda progredierande döende, en process av entropi, men så länge man bortser från det blundar man för halva verkligheten. Om man kan bli vän också med förståelsen att allting är i ett döende, kan man också mer fritt, och mer äkta, acceptera och uppleva det som är. Inte leva i en tankevärld - en värld som består av tankar som "jag vill inte dö än på länge", "vi borde leva för evigt", "inget borde dö", "döden är något dåligt" o. s. v. 

Oj oj, nu ska jag inte predika... Men det var mina tankar kring döden/livet i Ancos underbara bild, och Trummans påpekande Glad

 

Anmäl
2008-11-26 16:18 #14 av: enola

Kom å tänka på en bild jag tog i gymnasiet, vid rökrutan stod en halvt oljefat som fungerade som fimpburk. I den hade det börja grott två björkskott bland fimpar, plastmuggar, ciggpaket och allt annat som hamnat där. Jag var den enda som tyckte att det var vackert, så stark naturen är!

Anmäl
2008-11-26 18:49 #15 av: Airamya

Någon som minns Rosen och fjärilen? En visa som alltid fått mig att gråta. Det är många år sedan jag hörde den sist, men texten går så här;

Den sista ros, som röd i solen brann
och sista fjäriln, talte till varann
och rosen sade nu är sommarn slut
och mina kronblad strös av stormen ut

Du, vackra fjäril, stanna hos mig här
Om ej, så se hur allting kring oss dör
men fjäriln flög, som uti flydda dar
Han lyfte vingarna till flykt, som svar

Han flög, han flög tills kvällens skymning kom
Han vände ångerfull till rosen om
Han ville tigga vad han ratat nyss
en bädd av purpur och en drottningkyss

För sent, för sent, hon vissnad var, och död
Nu blott en tistel fjäriln famnen bjöd
Så kom det sig, när sol i öster brann
att man en fjäril hos en tistel fann

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.