Andliga frågor

Rädsla!

2009-03-25 22:02 #0 av: spindelfot

Rädsla, sägs vara ett av de största hindren för den shamanpraktiserande.

Rädsla för att släppa gammalt, rädsla för att dö, rädsla för att frysa och hungra, rädsla för att se sig själv i ögonen.. Det finns massor att vara rädd för.

Men rädslan.. måste motas i grind, man måste ta nackgrepp på rädslan när den växer i kroppen.

Ikväll gick jag genom en mörk skog, jag är inte så rädd för knytt eller mörkret i sig.. Men jag är ibland rädd för rov-människor, människor som går som rovdjur om nätterna och vill äta upp en. Och jag hade svårt att njuta av promenaden, mörkret, skogen, för i mitt huvud spelades det upp, vad jag skulle göra, ifall jag mötte en rov-människa.

Där var min rädsla märklig, kom jag på i mörkret - jag var rädd för mina egna tankar om vad som kunde hända. Jag var inte rädd egentligen för någon särskild person eller hot, utan för saker och ting jag skapade själv.

Vad ska man göra, när rädslan smyger in i magen, krampar tag och fryser fast en? Kanske som en gnagande oro över en budget som inte vill gå ihop, eller inför en elak ande som tränger sig på.

Anmäl
2009-03-26 13:18 #1 av: fridelfina

Så där är också jag i mörka skogen, rädd för sånt som kan hända och det är oftast mänskorovande, ibland kan det vara vildsvin som gör mig rädd. Har hört att de är synnerligen orädda och går till anfall om de känner sig hotade. Att de kan göra stor skada på den som kommer ivägen för dem.

Mina egna tankar är som jag skrivit här tidigare i höstas - en utesittning tror jag skulle ge mig en bra bas att hantera dessa orimliga rädslor. Men än så länge har jag bara kommit till en tanke, rädslan får det tänkbara stoppar mig ännu.

   
Anmäl
2009-03-26 21:39 #2 av: Lassemannen1982

Rädslan är trots allt bra, en naturlig känsla att vara rädd om sitt eget skinn i hotande situationer. Jag mötte tex en sån där stor, morrande hund som ägarparet iof sa var så snäll så, men stora morrande hundar tycker jag inte om. Undrar hur rädd de där jägarna hinner bli, som blir angripna av en björn som iof försvarar sig själv av rädsla.

Jag tycker inte om rovmänniskor men tycker samtidigt synd om dem varför de just ska bli sådana, ngt är de rädda för. Ta en vän med dig nästa gång du går genom skogarna.
Jag vet inte med vildsvin hur de reagerar när människor är i närheten. Som tur är finns de inte i så stor utsträckning här, däremot finns de stora älgarna som jag oxå skulle vara lite skraj för om jag mötte den öga mot öga, inte för att den är elak, men rätt stor.

Anmäl
2009-03-26 23:22 #3 av: fridelfina

Tyvärr så finns det vildsvin i de skogar jag oftast rör mig...

Men jag bör nog ta reda på av någon jägare eller så hur vildsinta de egentligen är? Barnen har kommit hem från utflykt i skogen och sagt att de hört grymtningar, men de har ju fantasi de med...precis som jag Skäms

   
Anmäl
2009-03-27 11:35 #4 av: Astraea

Jag tror man ska ta hand om rädslan när den kommer. Inte nära den men vrida och vända på den. Se den som en gåva, för i det ögonblicket när man känner den är det ju samtidigt en hint om vad man behöver bearbeta. Varför uppstår rädslan? Vad i situationen utlöste den? När, om man blickar tillbaka i tiden, uppstod den? Etc, etc. Nu tror jag ju inte på att allt kan försvinna och att man en dag står som en perfekt människa. Vad jag däremot tror är att det är strävan och viljan att röra sig framåt som är det viktiga.

Samtidigt tror jag på att behålla lugnet och inte skena iväg för mycket i tanken. Utesittningar tror jag är toppen, liksom att arbeta med växtandar, stenfolk, rådare, gudar och gudinnor, trummor och skallror. Finns ingen hejd på vart man kan få hjälp och råd när man behöver den. Men som sagt, jag tror rädslan är viktig.

Anmäl
2009-03-27 21:14 #5 av: Lassemannen1982

Fråga jägare omkring dig, absolut. Samtidigt tror jag att vildsvinen liksom björnen, vargen, lo och alla andra även okända djur;) icke göre sig människobesvär.

Håller med oxå om att bearbetning av rotade rädslor är bra och för den som tror på tidigare liv kan ju sådana rädslor komma därifrån, t.ex. cellskräck och respekt för eld (brända häxor), rädsla för ensamhet (om man varit mkt ensam tidigare).

Till sommaren ska jag lyssna på Kristina Lugn, hon känner sig lite orolig för det mesta förjämnan, men är en alldeles otrolig människa, verkar hon vara.

Anmäl
2009-03-27 22:23 #6 av: Anco

#5 Du har nog delvis rätt.... angående vilda djur. Dock är vildsvinet känt för sin korta stubin och aggressiva beteende.

Det ska inte mycket till innan ett vildsvin går till anfall. Visserligen undviker dom människan i möjligaste mån, men de är ju inte lätt att veta när man är ute och klampar runt i skogen om man är i närheten av en sugga med kultingar t ex.....

 

Anmäl