Annons:
Etikettshamanism
Läst 6675 ggr
maximiljana
2010-01-19 16:13

Kraftdjur igen.......

Dénis Lindbohm skriver………Man får aldrig någonsin skada eller döda varelser som tillhör ens totemfamilj.Man skall främja dem,ordna så att de får leva på sitt naturliga fria vis.

Nu undrar jag om det är samma med ens kraftdjur.I en trumresa jag gjorde på en sammankomst kom älgen till mig.

Jag har en viss familjär känsla för vildsvinen.Känner att det är kanske mitt totemdjur.Nu är det ju så att jag är jägare också.Eftersöksjägare oftast.Då blir det ju till att avliva skadade vildsvin.

Älgjakten då.Bör jag avhålla mig från den.Man ser ibland shamaner som hängt på sig diverse saker från djur.

Kanske är det tvärt om.Shamanen samlar på sig saker från sitt kraftdjur.Hur ligger det till där?

Annons:
Bodvar
2010-01-19 17:28
#1

Ja, totemdjur är ju en sak. Kraftdjur (fylgia) något annat.

Det kan nog inte finnas några bestämda regler om detta. Bland samiska nåider var det inte ovanligt att man hade ren som kraftdjur/hjälpande. Men det är knappast troligt att de därför skulle låtit bli att äta ren.

Själv har jag ätit björn vid ett par tillfällen och skulle gärna göra det igen. Då får jag ju verkligen del av björnens kraft.

Och Ainofolket på Hokkaido har ju björnen närmast som en gudom. De föder upp björnungar som de sedan slaktar och äter upp under en högtid då även björnen själv (i form av hud, skalle och ramar) är med på festen och bjuds av maten.

Så förtsätt du att jaga och käka det goda och hälsosamma viltköttet.

Och även om Denis Lindholm var intressant på många sätt så kan man inte direkt säga att han arbetat i någon shamansk tradition.

maximiljana
2010-01-19 17:55
#2

Oj Bodvar.Hej! Jag som trodde du gått i ide.Ja ditt svar löser ju mina problem för jag hade tänkt börja shamanisera om det nu heter så.Jag tycker det hela passar min läggning.Har tidigare varit inne på magi inom folktron åsså slagrutekonsten så klart.Lärare där har varit kloka gummor o gubbar i byarna åsså Lindbohm och Groth.

Vad skulle du tipsa mig för lärare när det gäller shamantraditionen

Sebastian
2010-01-19 18:42
#3

Nu vet jag inte hur det är med alla andra. Men de få gånger jag ätit kött från mitt kraftdjur har ceremonierna/resorna/botet blivit bra mycket kraftfullare.

Kanske är det olika för andra. En del, har jag hört, äter ju inte kött..

Det vore inte första gången det fanns skillnader inom shamanismen..

maximiljana
2010-01-19 18:59
#4

Ytterligare frågor.Jag har gjort två trummor.Trumman är ju shamanens häst och mina hästar bär namn så då känns det som om det var viktigt att namnge trummorna också

Vad säger traditionen här.Skall man hämta namnet på trumman någonstans (trumresa)eller kan man bara höfta till efter hur det känns?

Hur har ni namngett era trummor och till vad?

Blev lite nyfiken här…….Hur smakar björnkött?

Jag äter bara kött från det vilda, kan man likna björn vid något annat viltkött?

maximiljana
2010-01-19 19:23
#5

Att ha ett rovdjur som totem kan vålla viss konflikt ifall man får för sig att bli vegetarian.En köttätare som lever inom en gräsätare kan uppfatta störningar i det enhetliga fältet,menar Dénis Lindbohm men det var ju totemdjuren.

Men det är kanske möjligt att om man har en varg som fylgja och man är vegetarian att det kan bli obalanser i kraften.

Eller så anpassar de sig till varandra.

Bodvar
2010-01-19 19:59
#6

Hej Maximiljana!

Ja, det är inte långt ifrån att jag gått i ide.

Jag tror säkert att det passar dig att shamanera. En bakrund i folktron är ju inte fel. Och gubbar som Lindbohm och Groth (som jag också gått kurs för) är ju också inspirerade.

Men sen finns det ju inte EN shamantradition. Själv arbetar jag utifrån den nordiska traditionen, eftersom jag ser den som mer anpassad för vårt klimat, flora, fauna, berg, vattendrag, årstidsväxlingar, naturväsen osv. än diverse importerade "indianska" traditioner från Peru eller Mexiko eller vad det nu påstås.

Och ska jag tipsa om en bra lärare borde kanske blygsamheten kräva att jag tipsar om någon annan, men jag vill nog säga att jag själv är en av de bästa. Och med nära 30 års erfarenhet så vet jag vad jag talar om vad gäller den nordiska shamanismen.

Och jag har alltmer börjat undvika ordet "shamanism", dels för att det dykt upp en massa new age-fluffiga shamaner-healers-medium som har väldigt lite att göra med det jag ägnar mig åt (och väldigt lite med shamanism över huvud taget) och dels för att man kan diskutera om det ska kallas shamanism eller inte. (Men ordet är ett bra samlingsnamn, så jag använder det ändå.) Nej, jag föredrar att kalla det jag håller på med för trolldom och sejdkonst, vilket också varit namnet på de kurser jag haft de senaste tillfällena.

Jag har inget namn på min trumma, men varför inte. Det är väl bara att ta reda på vid en trumresa, utesittning eller så.

Björnkött, aaah, ja det smakar Vilt med stor bokstav. Ett mörkt kraftfullt smakande kött. Tyvärr är det väl sådär en 25 år sedan jag åt det sist. Och jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra det med.

Sen måsta jag säga att jag känner få personer som seriöst ägnar sig åt shamanism som dessutom är vegetarianer. Somliga har varit det, men slutat med sådana dumheter sedan de började shamanera.

Annons:
maximiljana
2010-01-20 09:42
#7

Bodvar FörvånadHar din trumma inget namn! 

     Jag gjorde en resa igår för att hämta namnet på min ena trumma.

Den bär namnet "Hyndlastrid"och är feminin.Jag som alltid sett trummor som manliga.Undrar bara vad namnet på min andra trumma blir då?

Ja Bodvar.Jag hoppar nästan jämnfota av glädje.Tänk att få gå i lära hos Lindbohm,Groth och Bjarke.Kan livet  bli bättre!Det är det ultimata i svensk trollkonst.

Jag är på väg.Skall bara skaffa lite björnkött först.Laddar om….

Casiopeia
2010-01-22 20:05
#8

Om vi bortser en sekund från att jag är vegan och inte äter djur öht så kom jag att tänka på en sak angående björnköttet… :-)

Läste nyligen om en urgammal ritual som praktiserades i norden och säkert på många andra platser förr. Sägs vara en av de äldsta ritualerna som finns. Björnen var för våra förfäder som bekant ett väldigt kraftfullt djur som man såg upp till. Att fälla en björn med handvapen var det största styrkeprovet som fanns. När björnen var dödad skulle den som fällt den dricka blodet direkt från björnens banesår- då skulle man få björnens kraft och styrka.

Kanske inte fullt lika dramatiskt att äta djurets kött i efterhand, men principen bör ju vara den samma.

~ medarbetare på amigurumi och vegan ~

Delvoriah
2010-05-24 23:52
#9

Bodvar: Jag känner flera som är vegetarianer och arbetar med shamanism, däribland jag. Precis som det i shamanismen inte finns en tradition, så kan inte alla människor stöpas i en och samma form. Olika människor mår bra av olika slags kost och det handlar om att lyssna till vad ens kropp och "inre" säger. Kosten är kopplad till vår kropp, hur vi mår och därmed till vårt andliga/magiska arbete. Vissa människor får sin kraft genom köttet, andra får kraft genom att undvika kött. Att uttrycka det som "dumheter" känns inte genomtänkt.

http://brisingasmycket.se

petrabroden
2010-09-29 22:38
#10

hej jag kan inte så mycket än om det här. Vad är skillnaden på totem och kraft djur? HUr får jag fram vilket djur jag är?

snälla hjälp mig. jag känner mig så vilsen:(

tack på för hand.

petra

SgtRipley
2010-09-30 23:50
#11

Ett kraftdjur är en individuell ande, din personliga följeslagare. En totemande är, om jag har förstått det rätt,  en skyddsande för en grupp människor, tex en familj eller en klan. Totem verkar mest vara något som är viktigt för vissa nordamerikanska indianstammar. Jag har inte hört talas om totemandar i nordiska sammanhang.

petrabroden
2010-10-04 22:13
#12

tack så mycket.

Hur får man reda på sitt kraft djur? Är det ett djur man alltid har tyckt om eller måste man göra något speciellt för att förstå vilket djur som är ens kraft djur?

kram petra

SgtRipley
2010-10-05 10:11
#13

Hej, det kan vara ett djur du tycker om, men det behöver inte alls vara det. Du kan inte alltid utgå ifrån en allmän "tycka-om"-känsla. Kraftdjuret kan visa sig i drömmar t.ex. men du kan också söka kontakt med det. Man brukar rekommendera att göra en själsresa (s.k."trumresa") för att söka kontakt med kraftdjuret, under ledning av en erfaren shaman. Kolla lite på gamla trådar här på forumet så hittar du nog svar.

Annons:
petrabroden
2010-10-05 10:16
#14

tack så mycket kramar petra

[Nenn]
2010-11-15 10:04
#15

#13 Hm nej håller med om att det inte behöver vara vad man tycker mest om.  Jag har t ex alltid haft gran som favoritträd, men det visade sig att det eg var bergstall jag hadeFlört.  Kraftdjuret hade jag skymtat som en stor vit fågel, så jag misstänkte att det var en gås, men när jag sedan nämde det för en medial kvinna kunde hon upplysa mig om att det är en svan jag har.  Där ser manGlad.

#14 Hoppas det gick bra för dig att hitta ditt kraftdjur.Glad

glittertind
2010-11-19 22:06
#16

Hejsan!

Jag är ny på ifocus och har intressen och kunskaper åt alla håll när det gäller andlighet med allt vad det innebär med "vita" energier.

Shamanism är inte min stora grej, men jag har en historia och ett gammalt minne från tidigare liv, som kan vara intressant.

En stor, vit varghane är min följeslagare. Jag har sett honom i både drömmar och i vaken meditation.

Av en nära vän fick jag reda på hur vi fått denna nära kontakt:

För länge sedan bodde en indianstam i Kanadas, eller Alaskas djupa skogar. De levde av fisk och villt, och av allt som detta gav på olika sätt. Vintrarna var hårda, men bostäderna av hudar med eldstad, som värmde både själ och kropp skyddade väl. Man hörde ofta vargarna yla, men det fanns en underförstådd respekt människor och vargar emellan, så det var aldrig skrämmande. De jagade samma byte, och vid ett tillfälle, när indianerna haft stor jaktlycka, närmade sig den stora ledarvargen hyddorna mer än vanligt. Den lilla tultiga indianflickan såg honom smyga fram, men blev inte rädd. I stället tog hon, obevakad, ett stort stycke kött, som hon fäste på en pinne och närmade sig vargen med…. Vargen skrapade med tassen i snön, som om den sade: "Ta hit det." och hon sträckte fram köttbiten…. Detta gjorde oerhört stort intryck på den stora ledarvargen. Och han har bevakat och skyddat henne sedan dess.

Mvh

glittertind

Glittertind

[Nenn]
2010-11-20 15:38
#17

#16 Vilken fin historia.Glad

[Nenn]
2010-11-21 17:55
#18

Hm nu blev jag ju fundersam..  Tittade på bilder på nätet på bergtallar och de ser inte alls ut som jag trodde att de gjorde.Rynkar på näsan  Kvinnan som beskrev mitt kraftträd för mig (samma som berättade vilket mitt kraftdjur är), sa att jag hade en tall som såg ut som en vacker tjock gran, och det var så jag trodde att bergstallar ser ut men så är det tydligen inte.  Vad heter tallen hon beskrev tro? 

Sen funderar jag över om de ändras som kraftdjuren gör eller om man har samma sorts träd hela livet.  Är det nån som vet?

(Jag vet att jag tidigare nämt att äppelträd är mitt favorritträd men då syftade jag på ett specifikt exemplar i föräldrarnas trädgård och inte på äppelträd i allmänhet.  Bara för att förtydligaFlört)

[GunillaR]
2010-11-29 01:10
#19

# 16 - Fin historia Glad

# 18 - Jag har aldrig hört talas om kraftträd, intressant!

Jag fick i en utomkroppslig upplevelse 1996 ett namn och en bild på mitt totem. Det var under en ritual. Namnet har jag buret under en del år som ett "nick", men har lagt det på hyllan för ögonblicket. Jag vet dock att detta är mitt riktiga namn och att jag förmodligen kommer att ta upp det igen.

Mitt totem tecknade jag omedelbart. Jag ville ha bilden så klar som möjligt. Vilket totem det var frågan om var absolut ingen tvekan om, men jag ville veta om denna bild fanns någonstans. Jag visade teckningen för en vän som under många år samlat på sig information om Nordamerikas Indianer. Så vi började bläddra lite i hans böcker och hittade bilden ganska snabbt.

Örnen är mitt totem och korpen är mitt kraftdjur. Jag har fått många tecken från båda under många år.

Så, för den som vill ha reda på sitt djur, be om att det visar sig. Notera tecken i drömmar, på texter du läser, ja allt. Var öppen för tecknen!

EeWeeM
2010-12-22 11:26
#20

För mig har det alltid varit så att det är kraftdjuret själv som påtalar att jag behöver en benbit eller annat från Kraftdjurets levande bröder och systrar och på så sätt får jag dess godkännande att införskaffa det jag behöver även om det innebär att någon måste avliva djuret först.

Sedan är  själva vördnaden och omhädertagandet av djuret en process.Att äta kött av ens kraftdjur förstärker bandet och kraften från det kraftdjuret och det kan ibland vara nödvändigt eller behövas i vissa siutationer eller arbeten.

Så fungerar det för mig.Flört

Annons:
NiklasEri
2011-01-05 03:19
#21

#6, Bodvar.

Jag är ju ny här, men måste ändå kommentera ditt uttryckande av att likna vegetarisk kost med "dumheter". Det ser oseriöst ut… Ärligt talat så börjar man tvivla på resten av det du säger då. Man har ju rätt till sin åsikt, men det finns nog lite som styrker att vegetarisk kost skulle vara dumheter. Funderar på att be dig styrka din åsikt, men det känns lite överdrivet.

/ Niklas

Delvoriah
2011-01-06 16:41
#22

#21 Niklas: …eller så tycker han bara om att vara provokativ?

http://brisingasmycket.se

NiklasEri
2011-01-06 17:14
#23

#22

Svårt att veta. Vad jag vet är att man verkligen inte behöver kött för att vara kraftfull. Att äta kött är mer en vana, som går att bryta om man vill…

Delvoriah
2011-01-06 17:43
#24

#23 Fast jag är ganska säker :)

http://brisingasmycket.se

NiklasEri
2011-01-06 18:06
#25

Visst, det är möjligt. Men huvudsaken tycker inte jag var hans syfte i detta fall, utan att det var ett klumpigt uttryck, och att han bevisligen har fel. Människor har en förmåga att trycka undan sådant de inte vill veta av, och om någon fäster sig vid en viss sak, då är det lätt att vifta undan sanningen, genom att använda uttryck som är svåra att argumentera emot, som till exempel "dumheter"… Vilket nog är mer i syfte av att förlöjliga, och trycka undan/ned, för att slippa möta det faktum att ens egna matvanor inte är de enda…

/ Niklas

Navajolady
2011-02-11 03:43
#26

#0 Har funderat på samma som dig,hur förhålla sig till att äta ett djur som är aftdjur.Fick lära mig av en Shaman i Navajo att enligt indiansk tro och tradition är att man alltid ger tillbaka det man tagit från naturen.Har vi fällt en älg eller björn kan vi ge tillbaka det vi tagit som tex att odla ett träd eller en blomma på så vis upprätthåller vi balansen på Moder jord.

Lärde mig att det inte är några problem att äta djuret men vi ska ta tillvara på allt vad djuret erbjuder,skinn ben eller fjärdrar från en fågel.Vad indianerna menar ar att det vi tar ger vi tillbaka på något sätt till Moder Jord och det måste inte vara att plantera utan vi kan behövas överallt, vi kan gräva ner en liten kristall eller hjälpa en behövande det finns många val och sätt men just tanken att inte bara ta utan ge tillbaka tycker jag känns fintGlad då behåller vi balansen och får tillbaka trefalt av det vi sänder ut.

Alwyn
2011-02-23 12:48
#27

#26 Well spoken! Så ser jag den med.

Jag är inte vegetarian på grund av att jag tycker det är fel att äta kött. Eller ens att döda djur för att använda deras kroppar. Jag är vegetarian för att jag inte vill stödja det sätt industrin använder och utnyttjar, plågar djur och natur.

Om ett djur var fällt med kärlek, och användes till fullo skulle jag kunna äta det och sedan tacka, samt ge något tillbaka till moder jord. Det är så vi borde leva.

Att äta kött som kommer från djur som fötts upp under taskiga förhållanden, transporterats i trånga utrymmen och plågats på olika sätt enbart för att man ska svulla i sig vissa delar av det eller vinna pengar på det……NEJ! Det finns inget försvars argument för detta!!!

Annons:
Navajolady
2011-02-23 13:46
#28

# 27 En otroligt vettig inställning du har,kan bara hålla med och nicka till fullo:-)

silversol
2011-04-01 11:52
#29

För min del hade jag en väldigt kraftfull upplevelse av att jag inte längre kan äta kött från mitt "kraftdjurssläkte" på senare tid. jag blir illamående och känner en kraft som rent fysiskt hindrar mig från det. Rätt kraftfullt och häftigt faktiskt.

Annat kött bryr han sig inte nämnvärt om, men jag äter ändå rätt sparsamt av den varan, för det känns inte hälsosamt. Känns fel i kroppen. Kanske att jag känner av hur djuret haft det, stressat kött vill man ju inte ta in.

Vara jag är allt jag kan - men det är jag bra på...

www.silversol.n.nu

The pride is not broken/it still lingers on/the fight's already won, you see - Takida

petrabroden
2011-04-02 19:11
#30

#27

bra talat.

Jag äter kött men mest det vi har fött upp själva.  Jag själv föder upp kaniner till slakt. Jag älskar mina kaniner och vill att de ska leva så bra som möjligt innan jag slaktar dem .

mvh Petra

Cahira
2011-05-26 11:32
#31

#4: Det är som att fråga hur kyckling smakar. Björn smakar björn! :)

#21: Han är bara människa, ingen guru. Människor har åsikter oavsett vad de har för jobb eller intressen.

Ser fram emot att få veta vad mitt kraftdjur är, för jag känner alltid att om jag inte får i mig kött när jag äter så oavsett hur mätt jag än är känns det som att nåt fattas, som att jag inte ätit alls. Kan även få stor "frenzy" efter kött om jag ätit lättare kött en tid som kyckling eller fisk.

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Upp till toppen
Annons: