# Hjälp och råd med obesvarad förälskelse Author: zeretki Jag undrar om någon kan ge mig råd och tips om hur jag kommer över en obesvarad förälskelse? Det här har pågått länge nog, och jag vet inte hur jag ska göra för att bryta detta. ## Comment 1 Author: Loris M Eftersom du ställer frågan på den här sajten och inte exempelvis på _Relationer_, så måste jag nog fråga vilken typ av tips och råd du efterfrågar? ## Comment 2 Author: zeretki #1 Allt är av intresse, eftersom jag frågar härinne så vill jag ha råd utifrån ett annat perspektiv än psykologiskt/känslomässigt, ja. ## Comment 3 Author: Loris M #2 Okej. Då hoppas jag att någon annan har ett bra svar och att det finns ett sätt att arbeta bort oönskade känslor. Själv har jag bara tankar och råd utifrån det perspektivet du inte efterfrågar. ## Comment 4 Author: zeretki #3 OK, men jag är givetvis intresserad av alla råd och tips jag kan få, och eftersom du svarar mig så tänker jag att du kan hjälpa mig. Även om det inte nödvändigtvis har med "sajten" att göra... :) ## Comment 5 Author: Loris M #4  Eftersom du skriver att förälskelsen är obesvarad så antar jag att det inte finns något hopp om annat. Det första är kanske att försöka acceptera att det är som det är och att det inte kan/bör vara på ett annat sätt. Nästa steg är att försöka ändra ditt sätt att tänka. Ofta när vi är förälskade i en person så är vi benägna att förhärliga personen i fråga. Vi tänker på hen och romantiserar och finner personen näst intill perfekt. Det stämmer sällan med verkligheten. Även om vi haft ett förhållande med personen i fråga så tenderar vi när vi inte är tillsammans längre att minnas bara de fina sidor och glömmer bort varför vi gick skilda vägar.  Något som hjälpt mig i liknande situationer är att tänka på alla brister som personen hade och varför det inte fingerade (om ni hade en relation). Sedan vet jag själv att när man är förälskad så tänker man på personen hela tiden. Är det obesvarat så kan vi nästan ha fysiskt ont, bli slöa och inte orkar göra något. Då är det viktigt tänker jag att hitta på något. Ensam eller med någon vän om du har det. Gör saker som är roliga och som gör dig glad. Tiden går fortare då och du tänker allt mindre på personen. Tycker du om att promenera, träna, eller vad som helst, så gör det. Sen är det viktigt att umgås med och omges av människor som tycker om dig. Så du kan känna dig älskad och bekräftad av dem.  Försök tänka att personen inte är värd dig då hen inte vill ha dig. Försök att tänka realistiskt och försök fylla tiden med annat än att sitta och tänka på personen. Vet inte om det här var mycket till råd, men det har hjälpt mig när jag varit i liknande situationer. ## Comment 6 Author: zeretki Jag skrev den här tråden tidigare i år: http://haxor.ifokus.se/discussions/55dc74848e0e745464000677-kanna-andras-kanslor-sex-drogupplevelser-osv ## Comment 7 Author: Loris M #6  Åh nu förstår jag när jag läst tråden! Önskar att du hade skrivit det innan så jag inte kommit med en massa onödiga och irrelevanta råd.  Men det verkar handla om "själsliga band" som är så starka, underbara och jobbiga på en och samma gång. Har själv upplevt det för några år sedan och fortfarande brottas med det. Återkommer om en stund.... har inte riktigt tid att skriva långa inlägg just nu, vilket mitt nästa inlägg kommer att bli ;) ## Comment 8 Author: zeretki #7 Nej, inte alls onödigt! Jag vill veta vad du tycker. Behöver alla råd jag kan få. Jag har skrivit en lång kommentar också, men vet inte hur privat jag vill vara på en öppen sajt... Jag har redan varit väldigt privat känner jag. Å andra sidan kanske någon annan kan få hjälp genom att läsa det jag skriver... Det känns bara lite utelämnande. Men det var det ju redan från början. ;) ## Comment 9 Author: Loris M #8 Ja, det är alltid lite svårt när man hamnar i det här med hur mycket av sig själv vill man dela med sig av till andra på nätet. Även om man inte har sitt riktiga namn, har man varit med på Ifokus i ett antal år, så har man hunnit lära känna många. Och då känns det lite utelämnande. Precis så känner jag just nu. Men tänker ändå att jag vill dela med mig med tanke på det du skrivit i tråden du länkade till. Jag tror på reinkarnation och att vi kommer ner i själsgrupper. När man träffar på någon som tillhör ens egen själsgrupp känns det väldigt speciellt. Man kan känna en omedelbar attraktion, samhörighet och känna igen personen fast man aldrig träffats. För några år sedan träffade jag en kvinna i ett sammanhang och redan vid första mötet väcktes så konstiga och starka känslor inom mig som totalt överraskade och förvirrade mig. Det var så starkt och liknade inte något annat jag upplevt. Upplevelsen är ganska lik den när man är förälskad, fast ändå inte. Det här var mycket djupare, vackrare och annorlunda. Kroppen fylldes med känslor av både glädje och sorg på en och samma gång. Samtidigt kände jag mig så otroligt trygg med henne och det var något så välbekant över henne. För att inte gå in närmare, så träffades vi bara några gånger (i samband med studier). När vi träffades sista gången, var vi i en stor grupp med människor och hon kom fram för att säga hejdå (vi visste att vi inte skulle träffas något mer) kramade om mig och jag kände att ingenting existerade. Varken tid eller någon annan. När hon gick kände jag en enorm sorg och tänkte för mig själv: "Hon gör det igen! Hon lämnar mig igen!" Denna tanke trängde sig på och jag kunde inte förstå den. Tanken var tydlig och kom från ingenstans. Samtidigt tänkte jag: Vad då "igen"?! Tanken var fullständigt ologisk, för jag kände ju inte henne! Vi var i ett sådant sammanhang att vi inte ens behövde säga hejdå till varandra, än mindre kramas och jag märkte att det här blev lite konstigt för henne också.  Jag tror att du kan ha råkat ut för något liknande. Träffat på någon från din själsgrupp och som du ”känner igen”. Därför dessa starka känslor som både förvirrar och är svåra att ”bli av med”. I ditt fall handlar det kanske om förälskelse eller också är det som för mig, att det handlar om starka känslor från förr (tidigare liv) som är svåra att hålla isär. Jag kan i alla fall inte förklara det på något annat sätt. Att jag kände mig lämnad av henne - igen, fast det aldrig hänt i detta liv. Nu vet inte jag om du är andlig och vad du tror på, men jag är mer eller mindre övertygad om att vissa saker i livet är förutbestämda. Vi kommer ner i själsgrupper med olika uppgifter och det är menat att vi ska träffas i detta liv också och lära av varandra. När jag kom till en punkt att jag efter flera år fortfarande tänkte på det här mötet och emellanåt även kunde känna en enorm saknad efter den här kvinnan, bad jag om hjälp mina andliga guider/änglar. Jag bad helt enkelt att de skulle hjälpa mig att släppa taget, fokusera och vara tacksam över allt det som jag har i mitt liv. Jag bad varje kväll under en tid tills jag kände att jag funnit lugnet. Jag bad att de skulle hjälpa mig att släppa taget och att leva i enlighet med min livsplan. Om det var menat att vi skulle träffas igen så bad jag dem att hjälpa mig med det. Det visade sig att vi faktiskt träffades ”av en slump” på en tillställning (fast vi bor i olika delar av landet) och sedan dess har vi hållit kontakt. Jag känner en stark telepatiskt förbindelse till henne och kan ofta känna när hon inte mår bra, eller när hon tänker på mig. Det slår aldrig fel. Nästan alla våra mejl- eller sms- konversationer börjar med: ”Vad märkligt! Jag tänkte precis på dig.”. Fast vi hörs jätte sällan. Senast för några månader sedan vaknade jag en morgon och kände att det var något som är fel. Att hon inte mådde bra. Jag försökte tränga undan känslan, åkte till jobbet men det blev så jobbigt och jag var så orolig att jag var tvungen att sms-a till henne och fråga om allt är okej. Hennes man svarade och meddelade att hon just i den stunden opererades. Det har hänt flera gånger liknande saker. När blev ju  det här väldigt utlämnande men det får jag bjuda på. Förhoppningsvis hjälper det dig att förstå och reda ut dina känslor. Be om hjälp, även om du inte har kontakt med dina guider. För de hör dig i alla fall. Be dem att hjälpa dig att släppa taget. Är det menat att ni ska finnas i varandras liv och betyda något för varandra, så är jag säker på att universum ordnar det. De hittar ett sätt. Är det inte menat, då måste du försöka släppa taget. Och de hjälper dig om du ber om det. Så tror jag. ## Comment 10 Author: Delvoriah Nu skummade jag mest igenom tråden på häxor i fokus, men jag var förvånad över att du inte fick rådet att bryta kontakten på något sätt. Typ... Bestäm och var tydlig med din intention. Du vill ju förmodligen inte klippa bandet för evigt, utan till den tidpunkt då ni är redo att mötas igen, om det är meningen. Skriv ned det du vill och var noga med att det är välformulerat. Sedan kan du ju använda olika element för att förstärka det. Eld - bryta genom att bränna, jord - bryta genom att begrava, vatten - kasta i en bäck eller fors och låta vattnet föra med sig din önskning, vind - skriv på ett löv och låt vindarna föra med sig det. Om du inte hade velat ha kontakt med honom, så hade jag nog föreslagit att ta ett band som du klipper isär med rätt intention, men nu vill du snarare att något ska mogna - i det här livet eller i nästa. Kanske är ni båda redo först då. Intentionen är i alla fall mycket viktig - till exempel att du vill släppa honom och gå vidare tills ni båda är i en fas där det fungerar för er att mötas. ## Comment 11 Author: zeretki Jag vet bara inte vad som är rätt för mig att göra, eller vad ska jag tro att meningen är.  Ska jag lita på mitt hjärta, min intuition, logik eller vad? Alla säger olika saker, jag får tecken som är motsägelsefulla. Jag har hela tiden bett för att "det bästa" ska ske, det som är bäst för oss båda och för min utveckling. Det gör ont på ett sätt och känns fel när jag försöker klippa banden till honom, ändå är det det som är mest logiskt. Och det gör ju ont att påminnas om honom också, för även när jag undviker honom så får jag tecken som visar hans existens. Jag tror både på ödet och på att vi skapar vår egen verklighet. Det är väl det som är problemet, att jag inte vet vad detta är eller vad som är meningen. Allt i detta är verkligen så motsägelsefullt. ## Comment 12 Author: Mandra Det finns ett antal trådar av själslig materia, ödestrådar och karmatrådar (två olika sorter) som man kan se om man reser shamanskt. Där ser man också, lite symboliskt, i vilket skick trådarna är - om de ska vara där (de ska alltid finnas ödestrådar mellan biologiska släktingar, men inte annars), Så man kan också rätta till detta på denna nivå (görs i undervärlden) allt efter hur det ser ut. ## Comment 13 Author: zeretki Egentligen kanske allt detta handlar om att välja mellan att lita på vad andra säger/tycker eller att lita på mig själv, mitt hjärta och min intuition... ## Comment 14 Author: zeretki #5 Det var inte så för mig. Snarare tvärtom, jag var jätteirriterad på honom i början. Tyckte han var omogen, dramatisk, och flirtade för mycket med mig trots att vi inte kände varandra. :P Och jo, jag har fått signaler om att han tycker om mig. Det är bara mer komplicerat, för han ger "mixed signals", och av någon anledning har han brutit all kontakt med mig. Jag vet inte vad han känner, men det är iofs inte mitt problem. Han vet var jag finns, om han vill ha kontakt med mig. Däremot måste jag fundera och känna efter vad jag känner och vad jag vill med mitt liv. :) Och jag utvecklas hela tiden, varje dag. Kanske är det bäst att vi är ifrån varandra ett tag nu. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Detta är inte mycket till svar eller hjälp för dig men, har ni en tråd ett band eller en karma vad du nu är bekväm med att kalla det, som behöver repareras så är inte detta ett enmans jobb. Är du längre kommen i din utveckling kanske ni tillochmed får vänta till nästa liv ni träffas innan det fungerar. Hoppas du kan släppa detta och gå vidare med ditt. Vem vet. Kanske händer nåt i detta livet som förenar er kanske inte. Mirakel har ju faktiskt hänt förr och kommer att hända igen. Det sägs ju i alka möjliga sammanhang att om man släpper tankarna på något så får det frihet att närma sig av egen kraft..elkr något sånt. Jag hoppas att det stämmer men det är jobbigt att vänta... ## Comment 16 Author: zeretki OK, jag har verkligen försökt att sluta ha känslor och tankar op den här mannen, och bryta bandet mellan oss... Jag har bett om råd och vägledning, jag har tänkt på allt negativt med honom osv, och hur orealistiskt det är att det ska funka. Jag har gjort trumresor i 2 dagar nu, och idag fick jag plötsligt till mig under resan (fast syftet med resan inte hade med honom att göra alls), att jag inte kan och ska bryta bandet med honom. Så det får vara som det är nu. Visst, jag har ju fått tecken på detta tidigare, under hela tiden jag haft kontakt med honom, men nu blev det så tydligt. Det är inte så mycket jag kan göra heller, utan jag får avvakta och se. Leva mitt liv, så ordnar det väl sig. :) ## Comment 17 Author: Mandra Ibland är det så att saker man ser och uppfattar under en trumresa är speglingar/reflektioner av ens inre - särskilt om det är något som är väldigt "starkt" inom en själv. Så det är inte alltid så att det är någon slags "objektiv sanning" man ser/hör/upplever. Och att detta kommer upp under en resa med annan avsikt/annat syfte - är just ett tecken på att detta ligger och bubblar väldigt kraftigt, under ytan, på dig. Så jag skulle nog vara lite försiktig med att tolka detta som du kände som en sanning. Kan lika väl vara en spegling av rent önsketänkande i ditt undermedvetna. :) ## Comment 18 Author: zeretki #17 Det är knappast en "undermedveten" tanke, eftersom jag är fullkomligt medveten om den hela tiden. 😉 Känslan jag har och har haft hela tiden, är att han är kär i mig. Jag "vet" det, jag kan bara inte acceptera att det är så. Pga olika saker. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Livet är som det är ändå, och jag måste ändå fokusera på helt andra saker. 🙂 Jag ville mest uppdatera läget. Om nu någon är intresserad av att läsa...