Andliga Frågor

Fri vilja

2013-12-29 20:45 #0 av: Loris M

Om människan har en fri vilja eller inte är en fråga som flitigt diskuterats inom främst filosofin och religion under en ganska lång tid tillbaka. Det finns de som påstår att den fria viljan bara är en illusion, precis som det finns de som påstår att vi kan styra vårt handlande och våra liv. Om man försöker belysa det ur ett andligt perspektiv, blir det ännu mera komplicerat. Men även mera spännande...

Den fria viljan har oftast betraktats och diskuterats som ett filosofiskt problem. Men för att kunna prata om det, blir det nödvändigt att reda ut vad som menas med begreppet. Den fria viljan är, lite förenklat, en möjlighet för individen att i en given situation kunna handla på ett annat sätt än man gjort.

Om vi tar ett exempel med en person som har ett bra liv och är ekonomiskt oberoende och som hittar en plånbok. Personen väljer att lämna det till ägaren. Här skulle man kunna säga att personen använde sig av sin fria vilja och valde att lämna tillbaka plånboken. Men inom hård determinism och fatalism, skulle man säga att personen aldrig hade något val. Vi lever i en deterministisk (förutbestämd) värld och om allt i naturen är orsaksbestämd så kan inte männskans vilja vara ett undantag.

Med andra ord, om en annan person kanske med ett kriminellt förflutet och ont om pengar ställts inför samma problem så hade den person med största sannolikhet handlat på ett annat sätt. Inom dessa båda livsåskådningar menar man att den fria viljan är en illusion. Vi har inga val och kan inte handla på ett annant sätt än vi handlar. En annan viktig fråga som då följaktligen måste ställas är frågan om moraliskt ansvar. Om det nu är så att vi p.g.a. våra erfaranheter, kunskaper, gener eller den aktuella situationen inte kunnat handla på ett annat sätt, kan vi i så fall stå till svars för våra handlingar? Om man ska vara konsekvent i sitt deterministiska tänkande så skulle man kunna säga att vi inte kan det. Personens misslyckanden kan då sägas orsakats av föräldrarna, samhället, omgivningen.

Men å andra sidan så är samhället uppbyggt så att människor både hyllas och klandras för sitt handlande. Detta menar man förutsätter att en fri vilja finns. Man har visat intresse för detta även inom neurovetenskap och gjort experiment som visat att själva beslutet fattas redan en halv sekund innan personen i fråga har gjort ett medvetet val. Det finns dock forskare som kritiserat denna studie.

Även om denna fråga mest diskuterats inom filosofin så har även religion en del åsikter om det. Inom hinduism finns det flera strömningar och man är inte enig om den fria viljans existens. Men om man utgår från karma som är central inom hinduism så kan man säga att det ändå lämnas utrymme för att vi ska kunna fatta våra beslut. Med andra ord karma kräver att vi betalar för våra handlingar i våra tidigare liv samtidigt som det måste finnas en möjlighet och frihet för oss att kunna handla och förtjäna våra framtida handlingar och liv.

Inom buddhism vill man inte förneka att den fria viljan finns för i annat fall skulle det inte bli möjligt att uppnå moralisk utveckling vilket man strävar efter. Samtidigt vill man inte heller säga att människan är helt fri i sina handlingar eftersom det skulle betyda att man förnekar omständigheter. 

Om man ser på det ur ett andligt perspektiv så skulle man kunna säga att människan inte styrs enbart av sina fysiska upplevelser och handlingar utan även av ett icke fysiskt medvetande.

Källa: Wikipedia

publicdomainpictures.net/


Som vi kan se ovan har man ganska olika uppfattningar om den fria viljans existens. Men det är just det sistnämnda som väckt mitt intresse. Finns det någon högre makt som styr mina val och mina handlingar eller är jag helt fri att själv välja? Otroligt många gånger i mitt liv har jag ställts inför situationer där jag upplevt att en rad händelser som jag omöjligt kunnat styra, ledde fram till att jag i slutändan inte kunnat ta ett annat beslut än jag tagit.

Många gånger upplevde jag också att fast jag hade många val och även till slut valde något och fast jag hade alla förutsättningar för att lyckas, blev det inte så. Det får mig att tro att det som sker är menat att ske oavsett hur jag väljer. Vilket val jag än gör och hur många valmöjligheter jag än tycks ha, känns det ändå som att jag väljer det enda som är möjligt för mig att välja. Är vi i så fall bara små marionettdockor som går runt och lever sina liv i tron att vi har en möjlighet att välja, när det i själva verket är någon annan som sitter och håller i trådarna och styr oss?

Kan vi i så fall luta oss tillbaka och strunta i att göra något, eftersom det som är menat att ske, sker oavsett? Nej, det tror inte jag. På något märkligt vis verkar vi ändå vara tvungna att göra aktiva val för att få saker i rullning. Många gånger pratar man om att framtiden är oförutsägbar och att inget är hugget i sten. De som spår i framtiden ser bara det som skulle kunna hända utifrån de val vi gjort. Gör vi något annat, oväntat, avviker från det förutsägbara så kan andra saker hända. Framtiden tycks ligga i våra händer. Eller, är det så? 

Ibland kan jag förundras över hur ett litet beslut som inte var så genomtänkt alla gånger kunnat påverka i stort sätt hela mitt liv. Att jag ringt just det där samtalet, gick in i affären vid just den tidpunkten och träffade på just den personen som visades spela en avgörande roll. Om allt verkligen är förutbestämt så är det otroligt många pusselbitar som måste passa in för att det ska kunna ske.

Om jag exempelvis blir överkörd av en rattfyllerist så måste det ha varit skrivet i min livsplan liksom i hans. Samtidigt måste det även vara så att det var skrivet att mina barn ska växa upp utan sin mamma precis som att hans barn ska växa upp med vetskapen om att deras pappa dödat en kvinna. Hur det sedan påverkar deras framtida liv och de personer som kommer i deras väg måste också vara skrivet någonstans. Det blir en oändlig pussel där alla pusselbitar måste passa helt perfekt. Eller är det bara slumpen som styr? Är livet bara en massa tillfälligheter utan mening och syfte och det blir lite som det blir?

Om man vill göra det ännu mera komplext än det redan är så kan man prata om våra livplaner. Planer vi skriver själva tillsammans med våra andliga guider innan vi inkarnerar. Vi planerar vad vi vill erfara och på så sätt när vi kommer ner helt ovetandes om livsplanen som styr oss, gör vi det som är i enlighet med vår livsplan. Kan man då fortfarande prata om att vi har en fri vilja? Även om det var vi själva som valde alla erfarenheter kan det inte vara så när man väl kommer ner till jorden och upplever alla svårigheter, att man ändå kanske vill ändra i sin livsplan? Har vi i så fall en möjlighet att göra detta?

Jag känner mig kluven i frågan om vi har en fri vilja och det finns så mycket mer att säga. Många gånger kan jag uppleva att det är någon annan som styr mina val. Lika många gånger kan jag få en föraning, en obeskrivligt vacker känsla av mening och sammanhang när jag upplever vissa situationer eller träffar vissa personer. Det känns som att jag är en lite del av något större. Som att jag gör "rätt" och följer min livsplan. Jag väljer dock att tro att jag har en vilja. Jag väljer också att tro att jag har en livsplan och att jag har en andlig guide som alltid ser till mitt bästa, visar vägen när jag inte ser den, ger mig hopp när jag behöver det, ger mig tröst när jag förlorar fotfäste för ett ögonblick. Jag väljer också att tro att det som sker är menat att ske.. vilket syfte det sen fyller behöver jag kanske inte veta. En del saker är bara för stora och för obegripliga för vår begränsade hjärna att greppa tag om och att förstå. En del saker är säkert menade att förbli en gåta fram till den dagen när vi kommer hem igen. Hjärta 

Bild från https://pixabay.com 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-01-02 13:08 #1 av: Twinflamewolf

Vilken underbar artikel Loris M Cool

Fria viljan ja,oj en svår fråga och en tvistad fråga men jag tycker du kommer på djupet i den här frågan för tänker vi så långt som den gången vi gjorde upp vår livsplan med vår guide så var vi ju två,två viljor både vår egen och guidens så där faller ju ordet fri vilja redan på andra sidan.

Skulle vi däremot knåpat ihop planen alldeles själva då var det ju vår vilja om hur vi planerade vårt liv men nu är vi minst två som rårdgör.

Sen kommer vi hit och anden minns planen och agerar där efter men ibland hamnar vi ändå på avvägar och det är då dom får gripa in och ändra på eller föra oss på rätt väg igen.

Jag säger som dig jag har val men orden fri vilja går så mycket djupare än till bara nutida existens då hamnar vi på andra sidan där vi tillsammans med guiden/guiderna gör vår livsplan och då är vi ju inte själva om att planera vårat liv så redan där är det inte fria viljan men våra val.

Kanon artikel att läsa,tack Loris M Blomma


Anmäl
2014-01-02 14:49 #2 av: [Mellma]

Tack för en mycket intressant och läsvärd artikel! Känner igen mig i dina funderinag ang det här. Ja det här får en verkligen att fundera hur det ligger till med den fria viljan om allt ändå redan är planerat för i förväg..

När vi skriver våra egna planer så kan man väl jämföra det med att man ritar upp en karta, där jag ska ta mig från punkt A till B. Färdplanen är planerad i detalj men under vägens gång så kanske jag tar en del genvägar eller andra krimelikrokvägar som gör att det bara tar lite längre tid för mig att komma till slutdestinationen. Kan det vara det som kallas för den fria viljan tro?

Lite spekalutioner från mig bara  

Hur som helst så var det här otroligt intressant att läsa och fundera på.Glad

Anmäl
2014-01-02 17:37 #3 av: [Sol69]

Tack för en kanon artikel. Tummen upp

Jag brukar tänka som att jag går på ett fisknät och ska ta mig till andra sidan på det och då beror det ju på vilken av knutarna jag väljer att passera på vägen vad jag kommer att uppleva på min väg i livet. Jag kan ju gå både rakt fram och snett och lite hur som helst. Skrattar

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2014-01-02 20:37 #4 av: Loris M

#1 #2 #3

Tack till er också som läser och kommenterar. BlommaJa, det känns som om vi tänker i ungefär samma banor. Ibland kommer vi på avvägar och det är som du Mellma säger, det är kanske här som den fria villjan kommer in.

Ett intressant och djupt ämne och ju mer man tänker desto mindre förstår man känns det som. Skämtar

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-01-03 00:34 #5 av: Maikailoa

Man ser på fenomenet om en fri vilja på olika sätt. Om man ser till vilka handlingar och val man gör i olika situationer så är det lätt att tro att man agerar utifrån en "fri" vilja så länga men inte känner sig tvungen på något vis.

Men då glömmer man bort att till varje beslut finns det beslutsunderlag.

Det mesta omkring oss är okänt för vårat medvetande, därför är vi omedvetna om de flesta beslutsunderlagen till dess att de dyker upp i vårt sinne som "vilja" och vi inbillar oss att vi skapade denna.

En paradox: vi skapar inte viljan utan viljan är ett resultat av omgivningen; om den skulle varit fri så behövde den vara oberoende av omgivningen, som den är ett resultat av.

Anmäl
2014-01-03 13:51 #6 av: Loris M

#5 Håller med dig, visst kan man se på den fria viljan på olika sätt. Egentligen är det redan komplicerat i sig utan att man lägger till en andligt, religiöst eller filosofiskt perspektiv.

Tänker på paradoxen du tar upp, vi har samhällsnormer och värderingar och på så sätt är vi aldrig fria när vi fattar beslut. Vi kan inte säga och göra vad som helst som faller oss in, då det finns väldigt mycket att ta hänsyn till. Vårt handlande och vilja är alltid begränsade till det samhälle vi lever i.

Tack för den här vinkeln, Maikaiola. Nu blev det ännu mera komplicerat och intressant. Skämtar

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-01-06 13:30 #7 av: Maikailoa

Ytterligare en aspekt på fri vilja är den metafysiska.

Det kan påstås att en högre makt skapade människan och gav henne en "fri vilja".

Med det menas att den som skapade människan kommer inte att blanda sig i eller styra hennes handlande eller tankar. Hon, människan, är alltså fri att ta hand om sig själv.

När nu människorna säger saker som: "varför tillåter gud krig och elände i världen?", "skynda dig på käre Jesus, kom åter, och ställ allt tillrätta här i världen!", då inser dom inte att dom effektivt har avsagt sig sin fria vilja, i denna bemärkelsen, och lägger över på någon annan att styra dom.

Anmäl
2014-01-18 19:39 #8 av: Loris M

Puttar upp här också!Glad

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-10-14 01:24 #10 av: Mandra

Loris M Mycket bra artikel som belyser frågan ur många synvinklar. Tack för den. :)

Anmäl
2016-10-14 03:28 #11 av: Mandra

#0
"Om man vill göra det ännu mera komplext än det redan är så kan man prata om våra livplaner. Planer vi skriver själva tillsammans med våra andliga guider innan vi inkarnerar. Vi planerar vad vi vill erfara och på så sätt när vi kommer ner helt ovetandes om livsplanen som styr oss, gör vi det som är i enlighet med vår livsplan. "

Nu tänker jag opponera mig lite.
Den här uppfattningen att vi, tillsammans med vår guide, upprättar någon form av livsplan innan vi inkarnerar anser jag vara felaktig.

1) Det här synsättet fanns inte alls med i den ursprungliga spiritismen - utan är något som smugit sig in i den på senare år (det här tänkandet hör hemma inom spiritismen oavsett om man anser att man tror på den eller inte).
Den ursprungliga spiritismen "trodde" inte på inkarnation och således inte heller på att man bestämde sitt liv innan man föddes ner på jorden. Spiritismen är i grunden en kristen "tradition" och man trodde således bara på ett liv, en gud o.s.v.
Min mormor var spiritist och blev väl det i slutet på 1800 - början på 1900-talet när spiritismen var väldigt populär. Hon trodde definitivt inte på reinkarnation, men hon trodde på ett liv efter döden (i Himmelen då).

2) Idén är inte heller förenlig med de andliga/religiösa traditioner där inkarnationsbegreppet varit en naturlig del sen tusentals år tillbaks. Enligt deras synsätt så "dras" man ner i ny kropp av sitt dharma och, framförallt, av sitt karma.

3) Detta synsätt stämmer inte heller överens med de Läror jag är anhängare av; De Parallella Kunskaperna. Enligt dessa måste man ha nått en viss utvecklingsnivå (andlig) för att överhuvudtaget kunna bestämma något om sitt nya liv. (Man anser att vi lever fler liv.) Har man inte det så är åsikten densamma som i punkt 2 - man "dras" ner.
Ju högre andlig utvecklingsnivå - desto mer kan man bestämma. Men det man bestämmer är inte någon noga utstakad livsplan - utan bara vilket dharma och karma som är lämpligt att ta med sig. Utöver det har man fri vilja att göra som man vill.

Så - den här åsikten stämmer inte med någon "etablerad" lära i hela världen. Vad den kommer ifrån vet jag inte. Men jag vet att dagens spiritistiska idéer är ett enda misch-masch av helt motstridiga ståndpunkter. Funkar inte alls.

All andlighet är logisk!

Jag rekommenderar dem som vill lära om "inkarnationslagar" att läsa de gamla urkunderna på området, speciellt då den Tibetanska dödsboken. :)

Anmäl
2016-10-16 07:29 #12 av: Loris M

Mandra,

Du får opponera dig, det är lugnt, men ibland är du alldeles för tvärsäker. GladI en annan tråd om de heliga lagarna skriver du att en av lagarna är:

"13)  "Var inte säker på någonting, för att så fort du är säker på något, kan du vara säker på att du har fel"." Tummen upp (Kan vara bra att förhålla sig till när man drabbas av att veta säkert.)

Det här synsättet att vi gör livsplaner med våra guider innan vi inkarnerar, kan mycket väl vara så att det som du säger smugit sig in i spiritismen men som inte fanns där från början. Jag har läst det i Sylvia Brownes böcker och hon var spiritist. Jag är inte övertygad om att det är så här det är, men förkastar inte heller den möjligheten. Jag vet inte. Det blir även svårt för någon (som jag ser det) att hävda att hen vet. För hur kan en veta det?  

Visserligen kan man gå till de religioner som tar upp begreppet inkarnation, gå till ursprungliga texter o.s.v. men det blir fortfarande svårt att hävda att det är på det ena eller det andra sättet. Det här med att vi dras ner till en kropp av vår karma låter inte speciellt tilltalande och låter mera som ett straff. Så länge vi är andligt outvecklade kan vi varken bestämma om vi ska födas eller inte och inte heller vilka liv vi ska leva. Och då är det väl så att det är kanske först i sista livet som vi kan sägas vara andligt utvecklade. Så med andra ord bestämmer vi inte något överhuvudtaget (mer än att vi genom våra tidigare handlingar kan påverka nästa liv på jorden). 

Jag vet inte... jag är kluven och undrande. Önskar att jag kunde känna som du, att all andlighet är logisk. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-10-16 10:15 #13 av: Mandra

Ja - förmodligen är det för att det synsätt jag har känns som ett straff, som den här tanken om livsplaner smugit sig in.

För mig känns det inte alls så, snarare tvärtom. För mig är det en befrielse att vi inte har någon fastställd livsplan - för om vi hade det - skulle vi inte ha någon fri vilja. Förstår du vad jag menar?

Inte heller ser jag karma som ett straff - vilket är en vanlig uppfattning i vårt land (och i övriga västvärlden också för den delen). Det är bara en del av de livsbetingelser vi lever under i en värld/Skapelse som är cirkulär, dvs utan början och utan slut, som hela tiden rör sig.

Karma är bara läxor, helt neutrala, som vi tillägnar oss på vår resa genom Skapelsens alla dimensioner. För att komma framåt måste vi lära oss saker - som i skolan. Inget mer än så.

Människor dömer, människor talar om straff - Källan/Skaparen gör det inte. Källan är oändligt välvillig och vill bara hjälpa oss. Ett sätt att göra det på är att "ge oss" läxor så att vi utvecklas. Fast egentligen tror jag inte ens "Den" gör det. Det är bara inbyggt i själva systemet. Ett system som gör att livet kan upprätthållas och Skapelsen bestå - i evighet. Ingen början inget slut.

Jag tror att man mår mkt bättre när man lyckas skapa av sig de här idéerna om att det finns "gudomliga straff" och "någon utanför en själv" som styr en. Dessa begrepp hindrar en mkt mer än hjälper.

Så det var av välvilja jag skrev detta. Den som inte tror på straffande karma, inskränkande livsplaner mm - är FRI att vara sig själv och att använda sin fria vilja - som jag är övertygad om att var och en har.

Jag vet att jag upplevde det som en enorm befrielse när jag lyckades göra mig av med en hel radda kristna värderingar som jag fick i mig som liten. Värderingar som både gav mig skuldkänslor, rädsla, ångest och en känsla av ofrihet. För man är ju på något sätt "fånge" om man tror att något annat styr en, oavsett vad.

Djur inkarnerar också. Men de har ingen fri vilja än - så de dras alltid ned i kropp. Ska man se det som ett straff också? Tror jag inte. Återigen är det bara en följd av att Skapelsen är cirkulär och aldrig står still. Vi har inte evigt fysiskt liv (än) - så för att rörelsen och livet ska fortgå måste vi "röra oss runt runt" dvs födas - leva - dö- återfödas.

Anmäl
2016-10-16 10:20 #14 av: Mandra

Plötsligt slår det mig att det förmodligen också har och göra med vad man har för inställning till livet. Avskyr man det - är det lätt att se det som ett straff. Älskar man det - ser man det snarare som en välsignelse. Tror jag.

Jag vet att jag, under detta jordeliv, har skiftat från att uppfatta livet som en evig plåga - till att älska det. För mig är det en omöjlighet att se livet som ett straff. :)


Anmäl
2016-10-16 10:25 #15 av: Mandra

Fri värld eller inte? :)

Anmäl
2016-10-16 12:18 #16 av: Mandra

" Det blir även svårt för någon (som jag ser det) att hävda att hen vet. För hur kan en veta det? "

Det här är en fråga - eller ett påstående - som jag ofta får!
Jag kan förstå det till viss del, särskilt på forum som inte handlar om shamanism.
Men på forum som gör det har jag svårare att begripa denna åsikt.

Ordet shaman betyder DEN SOM VET!

Om vi jämför detta med den vanliga världen. 
Du går över en bro. Hur vet du det? Jo - för att du erfar att du går över en bro. Eller hur?
Nu säger du till någon; Jag gick precis över en bro!
Och denne utbrister: Hur vet du det? Det går väl inte att veta att man gick över en bro!

Förstår du poängen. En shaman vet saker om den andra världen - för att hon har ERFARIT det - precis på samma sätt som man erfar saker IRL.

Och det är precis lika verkligt.

Anmäl
2016-10-16 18:18 #17 av: Loris M

#13 #14

Jag tror att vi missförstår varandra. Jag pratar inte om att jag upplever eller tror att karma eller inkarnation är ett straff. Utan att jag uppfattar det som så utifrån det synsättet som du presenterade i det inlägget jag besvarade. Nu när du skriver mer och utvecklar det du skrivit, förstår jag det mer. 

Jag menade att om vi nu inte har möjlighet att påverka det liv vi ska leva innan vi inkarnerar och om det nya livet bygger på våra tidigare handlingar i våra tidigare liv (karma) så kan det bli som en sort "straff". Beroende så klart på hur vi var. OM vi säger att en våldtäktsman och en mördare återföds så kan hans liv bli tufft. D blir det på sätt och viss straff för det hen gjort förut. 

Jag tror alltså inte på "gudomliga straff" så det är inget jag behöver befria mig ifrån. Men det här synsättet finns inte enbart i västvärlden. Inom buddhismen och framförallt hinduismen är varje ny återfödelse som ett misslyckande. Målet är att sluta återfödas.

Jag tror inte heller att livet vi ska leva är helt utstakat. Det vore ju förskräckligt om vi inte hade någon fri vilja överhuvudtaget. men jag tror starkt att vissa, stora händelser är förutbestämda. Det handlar alltså om ett fåtal händelser som är livsavgörande men resten styr vi själva hur vi vill, mer eller mindre. 

Plötsligt slår det mig att det förmodligen också har och göra med vad man har för inställning till livet. Avskyr man det - är det lätt att se det som ett straff. Älskar man det - ser man det snarare som en välsignelse. Tror jag.

Så kan det vara kanske men jag älskar mitt liv och som sagt jag ser inte mitt liv (eller någon annans) som ett straff. Även när det varit tufft genom åren har jag försökt se det som läxor, saker jag behövde lära mig i detta liv, och försökt se det positiva i det hela. Som sagt, det handlar inte om att jag ser inkarnation som straff utan att jag uppfattade det som så utifrån det du skrev. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-10-16 18:23 #18 av: Loris M

#16 Bra.  Men vad handlar då den 13:e heliga lagen om? ("Var inte säker på någonting, för att så fort du är säker på något, kan du vara säker på att du har fel")

Vem gäller den?  Inte shamanen eller dig som vet. Vad menas då med den lagen? 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-10-17 01:11 #19 av: Mandra

#18 Börjar med detta, för att det är enklast (kanske, hehe).

När det gäller alla de andra 12 lagarna - så håller jag med om dem. När det gäller den här trettonde, tillägget, så är jag faktiskt inte helt säker på att jag gör det.
Men det beror en del på hur man tolkar orden.
Att aldrig ha rätt - för det blir det ju, om man hårdrar det, vore ju förskräckligt och jag tror inte att det är detta som menas.
De här lagarna är ju hämtade från "native americans" enligt Meadows och kanhända att den 13:de lagen inte är menad att se ut precis så där - för det finns absoluta sanningar.

Jag är ju sedan över 25 år också anhängare av de Läror som kallas för De Parallella Kunskaperna. Vad de har att säga om detta gör det hela möjligen lite mer begripligt. (Det gör det för mig.)

Enligt dessa Läror så består Alltet/Skapelsen av en mängd olika medvetandenivåer (man säger att de är 100 till antalet). Man säger vidare att all sanning är relativ (nästan all) OCH att den är relativ utifrån vilken av dessa 100 nivåer man ser den.
I klartext betyder det en viss företeelse ser ut på ett sätt från nivå 5, men på ett helt annat sätt från nivå 80.
Så - befinner du dig på nivå 5 så ser sanningen ut på ett visst sätt, du ser den på ett visst sätt - men när du kommer upp på nivå 80 så förändras den och du ser den på ett annat sätt.
Det är ETT sätt som det du vet blir till att du inte vet.
Men - det är mer komplicerat än så - för på varje nivå finns det som är sant för just den nivån - för alla. Men det finns också det som är osant, för alla.
Så för varje nivå finns det man kan "veta" som varande absolut sant just på den nivån och det man kan "veta" är totalt osant för just den nivån.

Så på varje nivå finns det som alla kan "veta" är sant på just den nivån - medan all annan kunskap man tror sig ha utifrån den synvinkeln/nivån är osant.
Så det finns alltid sant och osant, kunskap och okunskap, vetande och icke-vetande.

Jag ska ge dig ett praktiskt exempel. De flesta människor på jorden idag befinner sig på nivå 5 (och det är också nivån på vår fysiska verklighet).
Inom buddismen säger man t ex att allting tar slut vid nirvana, att det är målet att nå nirvana och att nirvana är helt stilla. Det här är hur verkligheten ser ut för en människa på nivå 5 (av fler skäl som jag inte orkar gå in på).
Det nirvana man talar om inom buddismen ligger på nivå 10 (sett ur PK:s perspektiv) och om det nu finns 100 nivåer så förstår man att detta inte är riktigt sant, eftersom det finns 90 nivåer till.
Ur nivå 5:s begränsade synvinkel kan man inte se dom - de existerar inte. Men kommer man upp till nivå 10 så kommer man se ytterligare nivåer. Så, ur nivå 5:s synpunkt är de första uttalande helt korrekta, men ur nivå 10:s synpunkt är de helt felaktiga.
Så att säga att nirvana är slutmålet (och att det är helt stilla) ur nivå 5:s synpunkt är helt korrekt. Att säga t ex att nirvana inte existerar (som många västerländska religioner gör) är felaktigt - för det existerar verkligen rent objektivt (de västerländska lärorna förnekar denna objektiva sanning). Och när du kommer till nirvana kommer du också märka att det inte alls är stilla.

Dessutom  tillkommer ytterligare en komplikation. skapelsen genomgår olika utvecklingsfaser, närmare bestämt 4 stycken. Och hur Skapelsen är uppbyggd och fungerar skiljer sig åt mellan dessa 4 epoker.

Jag tror lite grand att den där trettonde lagen är något felformulerad - men om vi sätter den i perspektiv till vad PK säger och tolkar den lite mer symboliskt/fritt så kan man se följande:

När jag vet något bestämt - så kommer detta per automatik att förändras när jag byter nivå. Jag kan alltså vara säker på att det jag visste igår inte kommer att gälla i morgon (för att förenkla det lite).
Och - det man vet under en av Skapelsen epoker - är osanning i en annan (jag ska veta att det som var sant igår/i den epoken, inte är sant i morgon/i nästa).

Så - uttrycket betyder inte helt bokstavligt att du har fel varje gång du vet något. Utan uttryckets innebörd är att det du vet vid en viss tidpunkt kommer att förändras vid en annan och att man bör ha det klart för sig, för annars låser man sig och ens vetskap/kunskap blir "stel" och rigid. Och det som händer då är att man slutar utvecklas.
Den handlar alltså inte om att man inte kan veta något någonsin, utan allt man vet är alltid fel. Det är INTE innebörden av lagen. :)

Sen, för att komplicera det ytterligare, så finns det också vissa absoluta sanningar. en absolut sanning är något som är lika sant på alla utvecklingsnivåer (100) och i alla epoker (tror jag).
En sådan absolut sanning lyder:
ALLTING RÖR SIG!

(Av det kan man då t ex dra slutsatsen att det inte alls är stilla i nirvana.) :)

Anmäl
2016-10-17 03:05 #20 av: Mandra

"Var inte säker på någonting, för att så fort du är säker på något, kan du vara säker på att du har fel"

Om man tänker efter lite så förstår man att den här lagen inte ska tolkas rent bokstavligt, av två skäl:
1) Det skulle ju betyda att vi inte kunde veta någonting och gå omkring och vara osäkra på allt och eftersom
2) lagarna även gäller den fysiska världen - så kan vi sluta oss till att påståendet inte ska tolkas så.

Vi vet en himla massa om den fysiska, jorden är rund, jorden kretsar kring solen och tyngdlagen existerar - just nu. Dessa saker är väldigt sanna just nu och blir inte mindre sanna för att vi hävdar att vi vet det säkert - just nu. (Vad som är sant i ett annat skede av Skapelsens utveckling vet vi inte, ivf inte jag).

Men, så är det ju så att människor har en tendens att hävda att man inte kan veta något säkert om Den andra världen. De säger det aldrig om Den här världen. eller hur?

Men detta är inte heller sant. Just nu har de flesta svårt att erfara Den andra världen - därför säger de att man inte kan veta något säkert om den. Men de som kan det - vet lika säkert om den världen.
Dessutom gäller detta bara i vår tid just nu - under en sk guldålder kan alla se och erfara Den andra världen och vet saker och ting lika säkert om den som om den här.

Så det handlar inte om ifall man kan veta någonting eller inte. Det handlar om personlig förmåga och/eller vilken tidsepok vi lever i. :)

Anmäl
2016-10-17 03:13 #21 av: Mandra

En av mina favoritböcker - det är en fantasybok, gillar sådana - heter Sjunde sonen och är skriven av Orson Scott Card.

Den handlar om en "tänkt framtid" i US om indianerna hade haft makten. Mkt intressant. I den boken är den en av romanfigurerna som utbrister:

- Det är synd om de vita - för de kan bara se halva världen!

Ursprungsbefolkningarna världen ägde förr en större förmåga än vi har idag att se det vi kallar för Den andra världen - och så har även indianerna i denna bok. Men man kallar den inte för Den andra världen - utan för "halva världen" för att för dem hängde dessa världar ihop och den var ingen skillnad alls i att erfara den andra halvan, förstå den eller veta saker om den. :)

Boken är första delen i en serie:
https://fantasyhyllan.se/forfattare/orson-scott-card/alvin-skaparen/sjunde-sonen/

Anmäl
2016-10-17 20:41 #22 av: Loris M

Mandra,

Jag ska fatta mig kort. Du verkar feltolka det jag skriver. Eller så är det jag som skriver obegripligt. Hur som, jag tror inte heller att den 13:e lagen ska tolkas bokstavligt eller att det betyder att vi aldrig någonsin kan ha rätt och att vi har fel varje gång vi tror att vi tänker rätt. 

Den tolkar jag som att man ska vara ödmjuk inför andra sätt att tänka när man är helt säker på sin sak. D.v.s. inte hävda kategoriskt att någon annan har fel. Du skriver ju själv:

När jag vet något bestämt - så kommer detta per automatik att förändras när jag byter nivå. Jag kan alltså vara säker på att det jag visste igår inte kommer att gälla i morgon. 

Ja, så tänker jag också. Det som jag/du/vem som helst tänker just nu är en sanning här och nu, men är öppen för förhandling av andra sanningar.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-10-17 23:01 #23 av: Mandra

Som jag sa i förra inlägget.

Sanningen ändrar karaktär beroende på nivå. 
Sanningen ser ut på ett visst sätt på en viss given nivå.
MEN det finns också en rad osanningar (för varje nivå).

Jag är helt öppen för att sanningen ser olika ut på olika nivåer. Men jag är inte öppen för att alla har en personlig sanning på samma nivå. Om du förstår skillnaden.

Det vimlar av skadliga andar och lögnandar "där ute" som försöker tuta i en både det ena och det andra som är osant. tyvärr lyckas det väldigt ofta också, just för att människor är FÖR öppna för att allas sanningar är personliga. Det är PK att tycka det och om man inte gör det är man intolerant.

Men jag kan tyvärr inte ställa upp på att vara PK i detta läge. Jag söker det som är genuint sant - inte det som är osant. Så när jag anser att något är osant, är en ren och skär lögn - då säger jag det (vilket jag ofta får mkt skit för).

Jag är hellre säker (andligt) än PK. Sorry,

Det är min shamanska specialitet att jobba med (mot) skadliga andar och lögnandar och jag har gjort det i 25 år.
Så jag känner igen lögner ofta (inte alltid), men känner jag igen en så säger jag det.
Tyvärr är det så att den här allmänna åsikt att man ska vara mer ödmjuk för andras åsikter - banar vägen för allt möjligt skadligt, alla former av lögn och osanningar.
ALLT är nämligen INTE sant! 
Ok.

"Det som jag/du/vem som helst tänker just nu är en sanning här och nu, men är öppen för förhandling av andra sanningar."
Nä det behöver inte alls vara sant här och nu - det kan lika gärna vara osant här och nu.
Ja, jag är öppen för andra sanningar - men inte för osanningar.
Det är lite livsfarligt att tro att allting är sant - det är det inte.

Anmäl
2016-10-18 02:11 #24 av: Mandra

Ett praktiskt ex., så det jag säger blir mer tydligt.

Det finns sanningar och det finns osanningar. 
Lag 10 är ett mkt tydligt ex på det:

1)     10) Allting är fött av kvinna. Allt kommer till existens genom den kvinnliga principen.

OmOm nu någon istället skulle säga:
Allting är fött av en man. Allt kommer till existens genom den manliga principen.

SkuSkulle du då stödja det påståendet och säga att man bör vara mer tolerant mot andras "sanningar"?

Du vet ju, lixom jag, att det här är en fullständig lögn, eller hur?

Så Så om någon hyser denna åsikt "här och nu" - är den sann?

SS

S

O

Anmäl
2016-10-18 02:47 #25 av: Mandra

Ännu mer tydligt blir det om du jämför åsikter om saker och ting i den här världen.

Någons "sanning" säger att jorden ser ut som en kub - sant eller osant?

Hela Skapelsen styrs av vissa Lagar - det som strider mot dem är helt enkelt inte sant. Oavsett om någon hävdar om det är dennes personliga sanning "här och nu".

Inom De Parallella Kunskaperna talar man om att kunna "skilja kunskapen från okunskapen". Kunskapen kallar man för "naturens ordning", vilket är detsamma som de heliga lagarna - det som Skapelsen avser med något, det sätt som något ska fungera utifrån Skapelsen tanke/idé osv.

Man talar också om ett sätt att urskilja "naturens ordning" som man kallar "de 5 kriterierna".

De 5 kriterierna
1) Andens ståndpunkt - detsamma som Naturens ordning/De heliga Lagarna
2)Förnuftets ståndpunkt - tillräckligt med kunskap i ämnet (jag skulle också lägga till logik, eftersom hela Skapelsen är logiskt uppbyggd)
3) Kroppens ståndpunkt - att det är nyttigt (icke-skadligt) för kroppen, inte strider mot den fysiska kroppens lagar
4) Omgivningens ståndpunkt - att det är nyttigt (icke-skadligt) för omgivningen
5) Utövarens ståndpunkt - att det är nyttigt (icke-skadligt) för utövaren

Enklare uttryckt:
Om något strider mot Anden, naturens ordning/de heliga lagarna - är det inte sant.
Om något är ologiskt, t ex en andlig tes - är det/den inte sant/sann.
Om något skadar en själv, kroppen eller omgivningen - är det inte sant.

De här kriterierna "upptäckte" man när man undersökte en man som använde pendel i sitt healingarbete. Han blev svårt sjuk och man undrade varför.

Bland människor som använder pendel så brukar man säga att "pendelns svar är personliga". Vilket betyder att pendeln svänger och roterar olika för olika människor.

Det här är faktiskt inte sant. Pendeln har ett naturligt sätt att svänga och rotera "enligt naturen", enligt de heliga lagarna - vilket då är Andens ståndpunkt.

Så det sätt som denne persons pendel svängde/roterade på stred mot Andens ståndpunkt vilket medförde att han blev fysiskt sjuk. Varken Ståndpunkt 1, 3 eller 5 krav var således uppfyllda.
Vilket är vad som sker om saker och ting strider mot naturens ordning./mot de heliga lagarna.

Kom ihåg - de heliga lagarna/naturens ordning är det som skiljer ordning och harmoni från kaos!

Det som är osant skapar kaos!
(Och sjukdom.)

Anmäl
2016-10-18 03:32 #26 av: Mandra

Jag ser inte min främsta uppgift som shaman att vara ödmjuk och inte heller att vara tolerant mot andras åsikter.

Jag ser min främsta uppgift att upprätthålla harmoni i Skapelsen.

Om någons åsikt leder till disharmoni och kaos i Skapelsen - ser jag det som min uppgift att påpeka det.

Anmäl
2016-10-25 18:20 #27 av: [Änglar]

Vilken andlig röra !

Tack för en välskriven och fin artikel från början av tråden av  Loris  och ja självklart har vi en fri vilja men också ett ansvar för våra egna handlingar vilket innefattar att gör vi fel kan vi erkänna och rätta till om än vi inte är perfekta så har vi alla ett ansvar i hur vi lever våra liv.

Vi är dom enda som kan förändra, vi kanske var på en plats en gång i tiden men vi utvecklas och går nya vägar till mötes vilka gör oss till att vi har en fri vilja att antingen följa med eller spjärna emot utveckling.

Jag är personligen inte där jag befann mig för tio sedan så allt har sin gång och vi måste följa med samt kunna förlåta dom och oss själva som inte alltid stämt in i vår väg.

När jag läser hårda ord som :  Jag ser inte min främsta uppgift som shaman att vara ödmjuk och inte heller att vara tolerant mot andras åsikter. ( så blir jag rädd för vart är vi på väg när andlighet oavsett vägval saknar ödmjukhet och tolerans?  )

Jag är gift med en Sioux shaman  sen 39 år tillbaka och jag vet att hans främsta uppgift är att vara ödmjuk inför andra och att skapa förståelse mellan världarna och att lyssna på andras åsikter innebär en ödmjukhet i att bygga upp hela skapelsen på ett sätt där alla får rum inte bara min man som medicinman snarare hela hans arbete som shaman förtydligas i hans handlingar mot sina medmänniskor med ödmjukhet.

Allt annat är new age så även eldens lära och strunt i hans siffror mätta och det här är enligt honom något att slå fast vid, vad är sant och vad är verklighet inom shamanism.

Fri vilja, val att göra ta vara på, lev och lär så säger min make Blomma

Anmäl
2016-10-25 18:31 #28 av: Loris M

Tack Änglar! Blomma

Vackert skrivet och jag håller med dig. Ödmjukhet om något borde utmärka en shaman. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-10-25 18:53 #29 av: Mandra

Men så bra. Då tycker jag att ni som förespråkar ÖDMJUKHET också kan tala om vad det betyder!!!
Inte ens SAOL kan det - så lycka till.
Jag lixom avskyr ord som ingen kan deffa och alla menar helt olika saker med.

#27 Så du anser att tolerans med lönger, lögnandar och skadliga andar/väsen är en bra sak eller? Vi ska bara vara "ödmjuka" och tolerera detta? Eller anser du rent av att dessa saker inte existerar?
Det blir lixom VÄLDIGT konstigt för mig  när man använder ord som tolerans och "ödmjukhet" i samband med skadliga krafter. Eller uppmärksammade du inte att jag kopplade ihop detta? Bara tycker att jag är intolerant i största allmänhet för att jag anser att det finns både osanningar och sanningar?
VAR finns isf toleransen och ödmjukheten ifrån din sida för mina åsikter? Bara undrar lite stillsamt.

Detsamma gäller dig Lori - var finns din tolerans och ödmjukhet för mina åsikter? Ingenstans eller hur? För tvärsäker får man ju gud bevars inte vara i detta land - med sin jantelag.

För mig betyder ödmjukhet detta = "Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar."

Och det är jag i allra högsta grad MEN jag är både medveten om vad jag kan och vad jag inte kan. Vilket ju inte är tillåtet! Kunna något är ju tabu.
Ja, jag är ganska tvärsäker på mina andliga kunskaper - vilket INTE betyder att jag inte kan ändra dem!
När jag tycker att jag kan något - säger jag det!
När jag är osäker - säger jag det!
När jag inte vet - säger jag det!
Och ämnen som jag inte behärskar alls - diskuterar jag inte överhuvudtaget. Hur kan man diskutera ting som man inte kan något om?
Så jag är jäkligt medveten om var alla dessa gränser går.

Det vore kanske lite trevligare om ni läser VAD jag säger istället för HUR jag säger det. :(

Anmäl
2016-10-25 19:20 #30 av: Loris M

Mandra,

Jag tycker visst att jag visat ödmjukhet (om vi definierar det så som du gjort i #29) inför dina åsikter. Jag har inte skrivit någonstans att du har fel i ditt sätt att tänka, utan bara att du borde vara öppen för andra sätt att tänka och att saker kan förhålla sig på andra sätt än vad du tror/vet. Jag skriver t.o.m. på flera ställen att jag håller med dig och att jag själv inte är så säker. Det vågar jag säga eftersom jag fortfarande söker och önskar att jag kunde vara lika säker som du när det gäller det andliga. Du har stor kunskap inom shamanism och det är inget jag vill förminska på något sätt. Tråkigt om du upplever det så.

Jag läser dina inlägg och jag försöker verkligen förstå, men när du skriver: "Jag ser inte min främsta uppgift som shaman att vara ödmjuk och inte heller att vara tolerant mot andras åsikter." så vet jag inte längre hur jag ska bemöta det. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-10-25 22:07 #31 av: Magi-cat

#29 Mandra, du får mig att undra varför det är nödvändigt för dig att låta så ... uppläxande. Ditt oförsonliga bemötande gör det svårt att urskilja vad du vill ha sagt.

Hjärta"Imagination will often carry us to worlds that never were. But without it we go nowhere."Carl Sagan

Anmäl
2016-10-26 00:24 #32 av: Mandra

Jaja, nu är jag uppläxande och oförsonlig också.
Kan ju kanske bero på att det är så du UPPFATTAR det. Dvs att det är dina egna känslor som spelar in. Inte alls på hur jag uttrycker mig.

Du undrar varför?
Tja jag kanske är väldigt väldigt trött på att folk hela tiden ska tala om för mig hur jag ska uppföra mig, hur jag ska uttrycka mig, att jag inte är tillräckligt tolerant, ödmjuk, kärleksfull osv - i all oändlighet.

För mig handlar diskussioner om ämnet - inte om hur man uttrycker det ena eller andra. Så länge man inte går direkt till personangrepp så tycker jag inte man bör tala om hur någon uttrycker sig eller beter sig. Då har diskussionen spårat ur. Kanske bör man istället sätta sig ner och fundera över varför man reagerar känslomässigt på hur andra uttrycker sig!

Speciellt lämpligt är ju detta när man talar om ödmjukhet och tolerans. Blir lixom en väldig dubbelmoral och hyckleri när man hävdar att man böra vara dessa saker, samtidigt som man säger till andra att vara mer ödmjuk och tolerant ENBART baserat på hur de uttrycker sig.

Hjälper inte, Lori, att hävda att du inte vet hur du ska förhålla dig. Det är ju det som är problemet - DU vet inte hur du ska förhålla dig till mig som person! Vilket du då lastar på mig! Eller hur?

""Jag ser inte min främsta uppgift som shaman att vara ödmjuk och inte heller att vara tolerant mot andras åsikter." Ja - när du rycker loss det här ur sitt sammanhang - eller bara ser det och inte resten som det hänger ihop med - då ser det lite skumt ut. Men meningen måste ju förstås i sitt sammanhang - vilket jag angav mkt tydligt!

Återigen - man kan inte skylla på mig för att man inte ser eller förstår helheten.

Tycker faktiskt att det här sättet att diskutera på är under all kritik. Tror faktiskt inte jag vill vistas på ett forum som anser att det är ok.

Anmäl
2016-10-26 05:58 #33 av: Mandra

#30 "Jag tycker visst att jag visat ödmjukhet (om vi definierar det så som du gjort i #29) inför dina åsikter. Jag har inte skrivit någonstans att du har fel i ditt sätt att tänka,"

...nä du har bara sagt att jag borde vara mer ödmjuk och inte så tvärsäker"...tycker åtminstone jag är värre än att säga att man tycker att någon har fel.....att andra har en annan åsikt än man själv är något man bör räkna med när man är på ett diskussionsforum?

 utan bara att du borde vara öppen för andra sätt att tänka och att saker kan förhålla sig på andra sätt än vad du tror/vet. Jag skriver t.o.m. på flera ställen att jag håller med dig och att jag själv inte är så säker.

 "Det vågar jag säga eftersom jag fortfarande söker och önskar att jag kunde vara lika säker som du när det gäller det andliga"

...här blir jag lite lätt förvirrad...du tycker inte att jag ska vara så tvärsäker för då är man inte ödmjuk...samtidigt som du önskar att du själv kunde vara mer säker...OCH därmed mindre ödmjuk då eller?...
.
Du har stor kunskap inom shamanism och det är inget jag vill förminska på något sätt. Tråkigt om du upplever det så.

!Jag läser dina inlägg och jag försöker verkligen förstå, men när du skriver: "Jag ser inte min främsta uppgift som shaman att vara ödmjuk och inte heller att vara tolerant mot andras åsikter." så vet jag inte längre hur jag ska bemöta det. "

...och det här är ingenting annat än en "förskönande omskrivning" för att du inte alls accepterar min åsikt här, eller hur? dvs du är inte tolerant och ödmjuk inför den...precis detsamma som du anklagar mig för att inte vara...

och återigen gör du MIG ansvarig för dina egna känslomässiga reaktioner...

som sagt...gillar inte alls när diskussioner når den här nivån...så nu lämnar jag det här placet...har bättre saker för mig än att hålla på och bemöta sånt här...

en shamans främsta uppgift är inte alls att vara ödmjuk...utan att upprättahålla balansen i världen...och det är bara vad man GÖR och resultatet av detta som räknas...ingenting annat

och DET är vad jag sysslar med varje dag

Anmäl
2016-10-26 08:02 #34 av: Magi-cat

#32 Det skulle räcka långt om du enbart ägnar dig åt att lugnt förklara vad du menar, hellre än att domdera. Loris har genomgående hållit en vänlig och ödmjuk stil, så jag förstår inte varför du blir så upprörd.

Berätta. t.ex. hur du "upprätthåller balansen i världen" utan att vara ödmjuk? Det kunde vara bra att veta.

Själv vet jag ingenting om shamanism och jag fortsätter väl hoppas att få lära mig mer.Glad
Men fäll ner taggarna då, är du snäll. Sådant har jag fått nog av.

Hjärta"Imagination will often carry us to worlds that never were. But without it we go nowhere."Carl Sagan

Anmäl
2016-10-27 18:36 #35 av: [Änglar]

Nu ska vi se om jag bemästrar det här med att kopiera och trådnummer,försöker i alla fall och hoppas det blir bra :-D

" 29 du svarar mig : Så du anser att tolerans med lönger, lögnandar och skadliga andar/väsen är en bra sak eller? Vi ska bara vara "ödmjuka" och tolerera detta? Eller anser du rent av att dessa saker inte existerar?

Det blir lixom VÄLDIGT konstigt för mig  när man använder ord som tolerans och "ödmjukhet" i samband med skadliga krafter. Eller uppmärksammade du inte att jag kopplade ihop detta? Bara tycker att jag är intolerant i största allmänhet för att jag anser att det finns både osanningar och sanningar?

VAR finns isf toleransen och ödmjukheten ifrån din sida för mina åsikter? Bara undrar lite stillsamt.

Vet du jag är betydligt mer rädd för den falska människan än några fantasifoster så som lögn andar väsen  med mera för där har vi med stor fantasi att göra och inte en verklighet som så många vill få oss att tro inom dogmatiska system.

Låt mig få dela med mig lite av det jag fått berättat för mig genom årens lopp och det är väldigt enkelt när allt kommer omkring och handlar inte om att sätta sig på dig men du tycks vässa klorna väldigt snabbt istället för att bemöta med ett lättare sinnelag,låt oss ta bort ordet ödmjukhet och bara möta varandra med respekt tålamod och vänliga ord istället för att läxa upp som skrivits redan i inlägg.

Väsen så som jag fått det beskrivet för mig av min släkt, föreställ er alla livsformer som funnits på vår jord både nu och i förhistorisk tid, se bara på havet med alla arter som ännu inte ens är upptäckt. Alla dom liven när dom dör återgår i andlig form och möter vi den formen vi inte känner till så skapas naturligt rädslan hos människan att vi har att göra med onda makter men som oss återgår allt i andens form och som ande är det inte alltid lätt att göra sig sedd, förstådd och en manifestering kan te sig väldigt skrämmande.

Jag känner omöjligt till alla arter som funnits eller som finns eller som är upptäckta och möter jag nån varelse som jag inte känner igen som kanske har jaktinstinkt eller är och var under sitt liv ett hot mot oss människor så reagerar jag fullt naturligt med rädsla och här bygger människan på och snabbt har vi onda andar eller väsen som är ett väldigt populärt ord att använda  sig av.

Vi måste komma ihåg att alla livsformer går in i en andlig sfär, vi känner dom inte alla och det kan vara skrämmande för många beroende på i vilka situationer vi möter men ont, lögn, skadligt nej det handlar mer om vår föreställningsnivå och skapande av en ond kraft som finns hos oss människor inte inom andens rena område men människan är av den naturen hon skapar drama och på så vis kan hon nå väldigt långt med skrämsel helt i onödan och livnära sig på andras sorg, rädsla och på den vägen håva in pengar på något som inte ens finns och det om något är väldigt fult gjort.

Du frågar mig om VAR finns isf toleransen och ödmjukheten ifrån din sida för mina åsikter? Bara undrar lite stillsamt.

Jag känner ingen som helst intolerans med dig för vi känner inte varandra och är båda under anonyma namn men det här med ödmjukhet att kunna bemöta andra utan att säga jag vet, jag har rätt det förlorar alla som ägnar sig åt sånt på och då åker taggar och försvar fram så fort man själv känner sig i underläge.Det behöver ingen vara andlig, shaman eller annat för att se för det sker i precis alla sammanhang oavsett det är yrken, skola eller annat så lyser osäkerheten igenom.

Som min man säger, vet man, kan man då behöver man inte hävda sig och sitt och man känner inget som helst behov av att tala om för andra att man "vet" för det finns där naturligt och på den vägen går man ljuset till mötes och man gör sitt jobb efter bästa förmåga  utan att behöva synas eller få bekräftelser på det man gör.

Ödmjukhet har så många ansikten och det kan förklaras på många olika sätt beroende på situation, möten, händelser så det är ett ord man inte inrymmer i första taget med en beskrivning snarare ett leverne men är någon av oss perfekt ? nej men vi kan försöka att mötas utan att använda hårda ord där vi medvetet sätter oss på andra för då har vi verkligen förlorat omdömet om vilka vi är på riktigt.

Vi har fyra vuxna söner med familj och jag är inte en perfekt mamma, jag har aldrig vart perfekt men jag har försökt att vara ödmjuk och öppen för deras liv och deras önskningar samtidigt som jag som mamma  känt att jag ska beskydda och ta hand om till varje pris.

Vår yngsta flyttade nyligen hemifrån och ska bli far till tvillingar om en månad <3 och som vi ser fram emot att få möta deras nya familj med ödmjukhet och respekt för deras nya  liv, deras hem men jag kom på mig själv att jag ville ändra på saker i deras hem vilket jag inte alls har rätten att göra och min man skrattade och sa det är en del av utvecklingen  vi vill beskydda vi vill vara med i allt men vi har inte kontroll på allt och alla och vi måste våga släppa taget både om oss själva och andra sen först kan vi expandera som ande och leva i ödmjukhet . 

Det ligger nåt i dom orden och jag är inte här för att strida så jag kliver åt sidan och ordar inte mer men med kärlek och ödmjukhet så kommer man väldigt långt och nu ser jag fram emot våra fina underbara tvillingar som kommer snart. Vilken härlig längtan  tack Universum för den fina gåvan  två små nya liv  <3 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.